Dagens skratt

Det finns ett kort jag har liggand epå datorn som bara är så himla roligt, om jag känner mig lite uttråkad eller trött så tittar jag bara på det och så får jag ett leende på läpparna. Ja, eller det är egentligen två kort, och dom är lika roliga båda två, och nu tänkte jag dela med mig till er. Det är inte precis det mest smickrande kort på mig som finns, men jag kan väl bjuda på det! Iaf, kortet är från min och Annas Karibientur där vi seglade med Maria och Mark förra året. Ett av stoppen var Grenada, och för att bryta havsturerna med något annat så åkte vi inåt ön för att gå en tur till några vattenfall som låg där. Vi hade kollat upp med turistbyrån innan (=en tant som råkade ha ett hus vid vägen), och fått tips. Enda problemet var att tipsen var så himla dubbeltydliga. "Ja, det här är ett jättefint vattenfall, och det går en stig dit som ni kan följa utan problem, men det är jättelångt, det är typ 3 km! Det tar nog säkert 6 timmar att gå.." Eh, jaha? 3km, sex timmar? Man fick lite känslan av att tanten inte var den som var ute och hikade frivilligt, så vi tänkte, 3 km, det fixar vi! Men när vi var framme där stigen började så fick vi råd av några andra som sa, ja, det är typ 2 km, men det är lerigt och tar 4 timmar, och dit kan ni bara inte gå! Suck, aja, tänkte vi och gick till ett annat vattenfall.. Några veckor senare dock, så var Anna och jag tillbaka på ön, medan Maria och Mark hade dragit vidare med sin båt. Aha, tänkte vi, nu ska vi minsann gå till vattenfallet! Sagt och gjort! Men efter en bra start med bred väg etc. så svängde vägen av mot "vårt" vattenfall. Nåja, vi gick på, och snart började vi förstå vad varningarna hade gått ut på. Stigen försvann typ helt, och vi följde någon slags liten uttorkad bäck. Växtligheten var tät och man skrapade armarna på vassa växter för varje steg man tog. Dessutom stekte solen och jag kände hur huden brände oroväckande. Jag hade solkräm med mig så jag smetade på mer och mer i ett desperat försök att klara mig undan bränd-gris-looken. Vi gick och vi gick och vi gick och vi gick. För att inte gå helt vilse i djungeln så fanns det snitslar i riktningen vi skulle, omen ibland hittade vi dom inte, och ibland skulle man klättra ner för stup och det var helt hopplöst! Vi funderade många gånger på att vända tillbaka, men vid det läget så visste vi ju inte om vi ens skulle hitta tillbaka, och om det var längre att gå tillbaka eller att fortsätta, plus att vi nu gick nerför berget, om vi vände skulle vi behöva gå uppför istället! Efter 4 timmar kom vi ut på andra sidan.. Det var ganska komiskt. Vattenfallet låg vid en bilväg som man kunde ta från andra hållet, det visste vi innan, men det var bara lite surrealistiskt att målet för denna äventyrsstrapats slutade med en fanta och asfalterade vägar..

Nu till det roliga kortet. Det är alltså kort på mig och Anna under den här vandringen. Det som är roligt är att det är inte på något sätt kort där vi försöker illustrera att det är jobbigt eller så, utan jag försöker smila upp mig för att ha ett fint ute-och-går-i-djungeln-kort. Jag har heller inte smetat på mig extra mycket solkräm med flit, utan det var bara så jag såg ut helt enkelt. Och Anna ser ju oförskämt fräsch ut! Ah, jag skrattar varje gång.. :-) Om några veckor ska jag ju ut och hika med Annas man Markus i Patagonien, vi får se om det blir lika äventyrligt. :-)

Här kommer bilderna!
Kram
H

Snart dags för hemfärd!

Igår var det min yngste systersons dop, och det var tråkigt att inte vara där, men det verkar ha varit fint, och Michael fick representera familjen Hellberg/Hansen, så jag får nöja mig med att se bilderna sen.. Men snart åker jag hem iaf! På tisdag.. Man blir lite sliten av de här jobba 84 h/vecka-veckorna, inte så att jag är så trött som i att jag får för lite sömn, mer att man känner att någon har stoppat skumgummi i huvudet på en där man förut hade en hjärna..

Igår var vi ju iaf och åt i den "lokala" matsalen, och det var en helt odramatisk upplevelse! Alla höll ju på att retas innan och sa att vi skulle få äta huggormar och bli magsjuka och utstirrade och allt möjligt, men det var verkligen inte befogade fördomar, det var jättetrevligt helt enkelt. God mat, trevlig lokal, lite mindre av den där skarpa lysrörsbelysningen, och inte särskilt mycket folk, och dom som var där kunde inte ha brytt sig mindre om att "vi" kom till "deras" matsal. Så det blir kanske ett alternativ framöver att blanda upp vardagen med.

Aerobics hann jag ju också med. DÄR kan vi snacka om att bli utstirrad! Men det är faktiskt skönt att sträcka ut kroppen lite. När man springer blir det ju bara samma rörelse hela tiden, och man vill ju inte gärna stå i malariamyggsvärmarna och strecha efteråt..   Det fanns ingen riktig instruktör igår heller så när det var min tur så körde jag mammas tips, steg-kors-steg-ihop, och det fungerade ypperligt. :-)

Kram
H

Jaha, då var det kört...

Skymningen har lagt sig över de sandiga vägarna. På en volleybollplan stod en grupp träningsklädda personer och drack vatten efter ett joggingpass. Blöta av svett. Skrattandes. Pratandes. Jag var en av dom. Av en händelse sänkte jag blicken och såg ner på min arm som lystes upp av strålkastarlamporna som hängde över oss. Där satt den. Tyst och stilla hade den kommit och jag hade inte märkt något. Men var det försent? Den kanske bara satt där och sonderade terrängen innan den skulle gå till attack? Jag hade ju inte märkt att den satt sig där. Jag lyfte handen och slog till. Splatt! Blod. Panik. Den lilla droppen blod vittnade om att det var försent. Den hade redan bitit mig. Den hade redan penetrerat min hud med sin lilla snabel och sprutat in sina kroppsvätskor i mig. Ja, då var det kört...

Om inte just den här lilla myggan inte bar på malaria förstås. Och om mina fina malariatabletter som ju är åtminstone 85% effektiva kan mota bort eventuella parasiter, så ja, då är det ju lugnt så att säga.. Hur som helst är det inte lätt att vara hypokondriker i det här läget. Jaja, det är knivigt för antalet myggor häromkring har verkligen ökat. Ryktet säger att de inte längre sprutar så mycket gift för att hålla myggorna i schack, så jag antar att det är det som är problemet. Jag sprutar på mig massor av myggmedel förstås, men ja, dom är ena smygisar dom här myggorna. Dom är så små att man inte känner när dom sticker, och efter den här som jag såg stack mig fick jag inte ens ett riktigt myggbett, så man kan bli biten utan att någonsin förstå det.. Aja, tur att jag har en gudfar som är infektionsläkare.. :-)

Ikväll är det "aerobics", och sen ska jag och en kompis gå och äta i den lokala matsalen där de serverar nigeriansk inhemsk mat! Ska bli skoj att prova.. Sen är det inte långt kvar tills jag får åka hem! Bara söndag med promenad till apträdet, sen en måndag och sen bär det av hemåt! Ska faktiskt bli väldigt skönt...

H

Söndag

För första gången i livet så tycker jag bättre om mån-fre än lördag och söndag. För här jobbar vi ju alla dagar i veckan, med den skillnaden att lördag och söndag är det ingen annan i världen som jobbar, så saker som man skulle få input på från andra ligger på is, det kommer färre mail, är lite mer långtråkigt helt enkelt. Arbetsbelastningen går ganska mycket upp och ner, och förra veckan var det full rulle hela tiden, men nu så har det stannat av lite, och man får sätta tänderna in mer icke-akuta problem som att läsa och kommentera på manualer.

Men vi slutar tidigt idag iaf, (kl 16), så då ska jag gå en promenad bort till apträdet, Jag kallar det så efter att jag en gång såg en apa sitta där. Det är en väldigt skön promenad och det har blivit min söndagstradition.. Jag gör det på söndagarna bara för man hinner inte riktigt innan solen går ner på vardagarna. Idag får jag förhoppningsvis tillbaka min tvätt också! Det har varit lite strul med tvättservicen så jag har inte fått tvättat på en vecka, och det börjar bli kris kan jag säga.. Ja, inte lika illa som när jag precis kommit hit och inte fick min väska på 5 dagar, då hade jag ju inget ombyte knappt alls.. Ett som är säkert är att jag tar med mig tvättmedel nästa gång.. :-)

Kram
H

Aerobics

Igår var jag med på ett aerobicspass - Nigerian style. Det är verkligen de där små upplevelserna som jag tycker är allra, allra roligast med att vara ute och resa. Att hamna i situationer där det är lite lustiga huset, eftersom saker inte fungerar så som man är van vid att de ska fungera. Iaf, så är det så att varannan vecka här på fabriken så ordnas det aerobics på basketplanen vid matsalen. Det är lite apa-i-bur-varning, för det föregår där alla går förbi, och alla tycker förstås att det är kul att titta på dom som skuttar runt och svettas, men jag bestämde mig iaf för att vara med. Jag var den enda utlänningen, så jag blev väl lite extra utstirrad dessutom. Det började med att instruktören förklarade att han ville att alla skulle vara delaktiga och hitta på olika rörelser som alla andra sen kunde följa. Den första som han sedan pekade på för att hon skulle hitta på en rörelse blev tvärsur, "vadå, varför ska jag hitta på, det är ju du som är instruktör!" Haha, ja, det får man ju hålla med om.. Då blev det ju problem, för ingen ville hitta på rörelser, och instruktören hade inte heller några idéer. Men så kom han på att vi ju kunde lyfta varandra, ehm, mm, jodå, så då gjorde vi det. Ja, sen gjorde vi armhävningar, och det var ju en syn för gudarna tror jag.. I Sverige är alla så himla vältränade och man är alltid sämst på t.ex. armhävningar, här var det nog en 20% som aldrig ens hade försökt göra en armhävning i sitt liv förut, så jag kände mig i gott sällskap. Det var kul iaf att få "dansa" lite. :-) Och väldigt underhållande på andra sätt också!

H

Weekend i paradiset

Hej på er! Ja, mitt förra inlägg kom kanske att verka lite bryskt, så jag får väl förklara mig lite. Det är alltså inte det att jag inte vill ha en fin klänning, eller inte tycker om SPA, jag tycker om att sminka mig t.ex. och jag älskar att bada, det som jag retar upp mig på är att det inte finns några variationer i utbudet, och att man försöker måla upp bröllopet som något som bara handlar om bruden och vilken färg och textur det ska vara på snörena som knyts runt inbjudningskorten. Egentligen är det ju bara ett sätt för dom som annonserar i tidningen att försöka sälja onödiga saker som man inte behöver, och så försöker man pränta in i den blivande bruden att hon borde lägga en massa pengar på sådan't som inte egentligen betyder något. Det har ju inget med traditioner att göra, jag menar hur många designade sina egna bröllopsringar för 100 år sedan? Eller tog fram ett helt designtema för dagen, men särskilda typsnitt, färger och annat? Jaja, klockan är 06:41, det är lördag morgon och arbetsdagen har precis börjat.. Håhåjaja..

H

Tiden rusar!

Det känns som om tiden går väldigt fort den här omgången! Jag hinner typ inte göra någonting, och så vips så har det gått 12 timmar av arbetsdagen. Men som ju alla håller med om så är det mycket roligare att ha saker att göra än tvärtom, så det är kul!

Vi har j uen TV på rummet, men sist jag var här så kollade jag nästan ingenting på den, men nu har jag hittat en favoritkanal, den sänder bara typ dokusåpor, jag tror att den kanske tom heter Reality eller något dylikt, och hitills har jag fått mig en rejäl dos av The Voice, Biggest Loser och Real housewives of New Jersey. Och alla böcker som jag släpat med har jag inte läst en enda sida i.. Håhåjaja... Sen har jag också med mig massa skvallertidningar, bl.a. Bröllopsguiden 2014, jo, ja, alltså Michael och jag tänkte ju gifta oss nästa år.. Grattis till oss.. :-) Iaf, den tidningen är nog den värsta smörjan jag läst i hela mitt liv ungefär. Långa artiklar om hur det som gjorde X och Ys bröllop så fantastiskt var inbjudningarna med fantastisk struktur på pappret, alltså, eh? Extremt könsrollscementerat. Det är den överlyckliga bruden som äntligen får ordna sitt drömbröllop som hon har drömt om ända sen hon var 5 år gammal, och allt ska vara precis som hon tänkt sig med färgtema och alla detaljer som ju kan hjälpa eller stjälpa alltihop! Brudgumman har en fullkommligt sekundär roll, bara han dyker upp så är det ju lugnt, för det handlar inte om honom eller dom, utan det handlar om henne. "Du har rätt att få känna dig som en prinsessa!", ah, men alltså, helt seriöst, är det verkligen det som tjejer drömmer om år 2014? Att få känna sig som en prinsessa?? Det är klart att jag vill ha ett fint och minnesvärt bröllop, men det är så extremt bara. Jag menar, man tar väl bara studenten en gång i livet också, och även då vill man ju ha en snygg klänning, men det är väl inget som jorden står och faller med om man inte får tag i den perfekta klänningen. Sen finns det också en artikel om "tips till brudgummen", och vad tror ni då att en modern kvinna av idag helst av allt vill få av sin blivande make? Jo, SPA naturligtvis! Det är ju praktiskt taget det enda nöjet vi kvinnor har kvar i den könsstereotypa sammanhället som målas upp. Jag menar prinsessor smutsar ju inte ner sig genom att göra något fysiskt eller ansträngande, det enda dom gör är att sitta och se vackra och blida ut, och så när de ska få njuta lite så går de på SPA. Ja, jag vet, ni behöver inte säga det till mig, jag borde bara låta bli att läsa skiten, men det är fascinerande på ett sätt och man förundras bortom alla gränser över sakerna som står.

Nåja, nu är det dags för en joggingtur!

H

Råttan

Nu fick jag honom allt!

Back on track..

Då var man back in business igen! På plats i Nigeria med andra ord.. Min väska är dock inte här utan den är ute på andra äventyr men jag saknar den mycket.. Jag hade ju en smart plan att jag skulle ta med mig 30 par trosor den här gången så att jag skulle slippa tvätta underkläder för hand med schampo, men chi fick jag..

Det har varit lite hårt de här första dagarna att vara tillbaka igen, när jag åkte härifrån sist så tyckte jag att jag hade koll på allt, var kompis med alla etc. Och så kommer man tillbaka, det har gått en månad och helt nya saker har kommit upp som man inte har koll på, och alla man jobbade med har bytts ut (man jobbar ju 4 veckor och är sedan ledig i 4 veckor, så alla som var här för fyra veckor sedan har ju åkt hem), så det var bara att börja om från början med att presentera sig! Sen idag kom det in en man på kontoret och gick fram mot mig med utsträckt hand, jag tog den och presenterade mig. Ja, jag vet, vi sågs ju förra gången du var här på grillkvällen! Suck, ibland tror jag att Michael har rätt, att jag är kass på att känna igen ansikten.. Men jag tycker också att det är lite fusk. Jag menar för dom, dom har kanske varit här i 5 år, och så kommer det en ny ung tjej från Sverige, det kanske man kommer ihåg, jämfört med som det är för mig, där ALLA är nya ansikten, plus att de allesammans är vita män från Syd-Afrika i 50-årsåldern. 

Annars är det bra, man mår ju onekligen bättre i ett land där solen skiner och det är 25 grader varmt. Det är rätt skönt med rutinerna också. Någon som lagar mat åt en på bestämda tider. På lunchen har man typ 20 min där man kan gå till sitt rum och powernappa lite, det är dagens lilla guldkorn.

Det är lustigt, men när jag var hemma så fick jag kommentarer från flera som hade läst bloggen att det lät som om jag inte precis trivdes här nere, och det är intressant, för så uppfattar jag det inte alls. Jag trivs alldeles utmärkt tycker jag. Sen är det ju såklart en konstant månadslång arbetsdag, och även om man trivs på sitt jobb så tycker man nog bättre om att vara hemma, så visst räknar jag dagarna tills jag får åka hem igen, men jag vantrivs inte, det gör jag faktiskt inte.. J

Nu är det läggdags!

H

Dan före flygaredan!

Jajamen, imorgon drar jag till nordligare breddgrader! I 4 långa veckor ska jag vara hemma och sedan åker jag tillbaka hit igen... Jag är som ett litet barn på julafton, (ja, eller okej, ett barn dagen före julafton).

Igår så skulle jag skicka ett mail från min privata email till jobbemailen för att kunna få in en bilaga i säkerhetssystemet. Jag skickade mailet kl 10.30, och det har fortfarande inte kommit fram. Detta tycker jag är otroligt oroväckande, eftersom det ju ligger i min skickatmapp som om det har blivit skickat (och ja, jag har kollat adressen 10 gånger), och jag har inte fått något felmeddelande om att det inte har kunnat skickats. Jag har aldrig varit med om detta förut, men man blir ju helt paranoid att massa andra emails jag har skickat till folk de senaste dagarna inte heller har kommit fram! Och hur ska jag kunna veta, om de inte svarar? Känns lite pushy att skicka mailet igen med motiveringen "eftersom du inte svarat på 3 dagar så tanker jag att du kanske inte fick mitt mail", men jag vet inte riktigt vad jag annars ska göra.. Suck.. Jag som alltid har litat på emailfunktioner.. Någon som har några tips? Jag har blivit helt paranoid verkligen..

Jaja, idag är det iaf söndag, vilket betyder att vi slutar kl 16 redan, så idag blir det kanske långpromenad, eller packande av väska lite beroende på. På min senaste långpromenad på juldagen då vi också slutade tidigt så såg jag en apa! Har jag berättat det redan? Jättefin apa som satt i ett mangoträd precis utanför staketet. Han kanske bor där, i så fall kanske jag träffar på honom igen..

För att byta ämne radikalt så måste jag bara berätta om en annan sak som roar mig litegrann. I vårt kafferum sitter en plansch som upplyser om bröstcancer, och på den kan man se bilder på en tecknad kvinna som undersöker sina bröst med instruktioner om hur man kan undersöka sig själv. Det sitter inga andra planscher i rummet, bara denna, och de allra flesta här är ju män, och för dom är det ju inte precis relevant detta. Iaf, man kan ju lätt misstänka att någon tycker att den har varit smart som ju lyckats sätta upp en bild på nakna kvinnobröst utan att bli kritiserad (det skulle inte accepteras att ha lättklädda kalenderbilder uppsatta), men är det inte lite genomskinligt, eller? Jaja, det är inte så att det stör mig, jag tycker mest att det är lite komiskt.. :-)

Ses snart!
Kram
H

När juldagsmorgon glimmar..

..så sitter jag på kontoret och knappar på datorn. Vi (jag och indiern) har just varit ute och gått en runda i fabriken, men annars är det en väldigt lugn morgon. Jag har gjort färdigt allt akut som jag hade så nu får jag väl studera lite manualer eller så. Något som en svensk kille i Qatar sa till mig en gång är att när man har tråkigt på site, eller längtar efter att åka hem så kan man göra excelsheet över hur mycket pengar man tjänar, och det är ju lite kapitalistiskt såklart, och hänger inte alls ihop med julens budskap, men det kan ändå få en på lite bättre humör. Sen har jag också varit en god människa och skänkt pengar till ReSurge, organisationen som jag voluntärarbetar för, gör det du också vetja, gå bara in på www.resurge.org. Anyways, jag satt igår och funderade lite på fördelarna med att vara här:

*Man behöver inte städa, diska, tvätta, bära ut soperna, bädda sängen eller laga mat.
*Man behöver inte stå i kö i affärer eller annat.
*Man behöver inte åka buss eller tåg (=trängas med folk)
*Man kan lägga sig i sin säng och läsa en spansk skvallertidning på lunchrasten, även om man bara har 20 minuter innan man ska vara tillbaka, eftersom man bor 50 m från matsalen.
*Man får så mycket sol och värme man kan klara av.

Kanske en liten lista på nackdelar då också...

*Man är långt borta från familj och vänner.
*Man måste gå upp klockan 5 varje morgon, 7 dagar i veckan.
*Man kan bara se naturen genom taggtrådsstängsel.
*Man missar mormors julgröt (kanske man kan få den vid något senare tillfälle?)
*Man missar mormors julkorv
*Man har ingen att sjunga julsånger med.

Nä, om man skulle ta tag i de där manualerna då..

Puss
H

GOD JUL!!!

Här bor jag!

Synd bara att man inte kan komma utanför murarna.. Ser onekligen ut som att det är vackrare på utsidan än på insidan....

Team Danmark

Egentligen så skulle jag så himla gärna berätta om alla personer jag träffar här och allt som händer, men det kan man ju inte på en blogg så här i google translate tider, så ja, ni kanske kan få detaljer om ni skickar mail till mig! Det tycker jag att ni ska göra oavsett, så att jag inte känner mig bortglömd här i mörkaste Afrika.. Iaf, jag kan berätta lite om personerna runt omkring mig: vårt team här nere (team Danmark) består av mig, en ryss och en indier. Ryssen är väldigt trevlig, och är väldigt långt ifrån mina fördomar om ryssar. Han är lite blyg, väldigt lugn, vegetarian, hetsar aldrig upp sig. Det låter väl inte ryskt eller? Han fascinerar mig lite genom att vara den människa jag har träffat som äter nyttigast mat. Man ser ju kanske tydligt vad folk har för matvanor när man äter alla dagens mål tillsammans, och ja, han äter otroligt nyttigt, bara sallad och böner (och då snackar vi alltså inte pastasallad med kyckling utan riktig sallad) Han berättade också idag att han försöker att inte äta bröd eller mjölk, men att han ibland gör undantag. Han äter inte heller någon pasta, ris eller potatis vad jag vet.. Hm, eller det kanske han gör. Det måste han väl nästan göra eller? Annars är det ju typ bara böner, broccoli och gurka kvar.. Aja, jag får väl försöka inspireras lite.. Indiern är lite av en legend i företaget, han har jobbat med uppstarter av diverse fabriker i typ 30-40 år, så han kan ju väldigt mycket. Ja, och så var det med den analysen av personlighetstyperna.. J

I jobbet här så inser jag att vi har en ganska otacksam roll att fylla. Vi är ju så att säga på plats för att se till att allt går enligt regelboken, vilket innebär att vi hela tiden påpekar saker som borde ändras eller göras om, och det är ju inte så populärt. Jag vet inte om man kan göra det på något annat sätt, man måste ju liksom säga till när man hittar saker. Man kanske inte ska gräva så djupt, jag vet inte, men om man snubblar över saker så kan man ju inte bara strunta i det.

Nå, iaf, på juldagen har vi halvdag ledigt! Jobbar alltså mellan 06 och 12. Och på julafton bara mellan 06 och 16.. Värsta lyxen.. Jag hade väl kanske inte haft något emot lite sovmorgon kanske, men jag undrar om det är med flit det inte blir någon sovmorgon, för att folk inte ska dricka för mycket.. Who knows.. Själv ska jag iaf nanna kuddan, klockan är ju snart 20...

Kram

H

Joråsatt...

Man inser att när de initiala spännande grejerna har hänt under de första dagarna så tunnar ämnen att skriva om på bloggen ut ganska fort.. Det bor massa råttor under min kontainer, har jag sagt det? Och hur mycket ödlor som helst, några grå, några gröna och en del med orangea huvuden.. Så när man står och hänger utanför kontainern för att försöka få tag i internet, så blir man trött i benen, men jag törs inte riktigt sätta mig på avsatskanten eftersom det då i princip är fritt fram för råttorna att bita mig i benen.. Jaja..

Puh, jag har börjat bli så himla himla trött. Idag hade vi ett 20 minuter långt möte mellan 4 personer, där ämnet var intressant, och jag funderade seriöst på att börja slå mig själv i ansiktet för jag kunde bara inte hålla ögonen öppna. Den enda lösningen är ju att sova mer, så jag får väl offra hela fritidskvoten mot sömn. Alltså, klockan är 20 och dags att sova..

Kram

H

Helg!

Här i Nigeria jobbar vi mellan 06-16 på söndagar i stället för 06-18, och alltså är det helg lite längre än det är vardagskväll. Det roliga i sammanhanget är att det verkligen kändes som helg när klockan blev 16, haha.. Fast imorgon är det upp och hoppas 05.20 igen. Det var ganska tungt i morse att komma upp, och nu är klockan redan 22.10, och jag är pigg och glad och inte alls sovsugen, så det blir nog lite hårt imorgon. Öl har jag druckit också, håhåjaja.. Vi har haft sydafrikansk grillkväll, mycket trevligt. Jag blir väldigt väl omhändertagen av sydafrikanerna här, och det är ju tur eftersom svensk/danskkolonin är väldigt begränsad..

Dagarna går väldigt fort tycker jag, poff, så är det kväll igen hela tiden, och det är väl bra antar jag. Då borde det ju också gå fort tills jag kommer hem igen! Då ska vi fira nyår, det blir nice!! Och så ska jag soooova!! Det ska jag för övrigt här också snart tror jag, om jag inte ska må allt för dåligt imorgon bitti..

God natt!

H

Jag har hittat internet!

Tyvärr hittade jag det utomhus och då det kom en liten insekt surrande så blev jag genast orolig för att det skulle vara en malariamygga eller en sån där fluga som lägger ägg under ens hud.. Känns som vad man brukar kalla I-landsproblem fast det ju rent faktiskt är ett väldigt typiskt U-landsproblem, alltså att man riskerar att få malaria bara för att kunna Facebooka lite.. Iaf, idag har vi haft sydafrikansk fest! Jättetrevligt! Det var jag och typ 40 män mellan 45-60. Alla gjorde verkligen sitt bästa för att jag skulle känna mig välkommen, och de bjöd på sydafrikansk mat och öl. Mums med kall öl! Det går ju inte obemärkt förbi i en sådan situation är jag är av deras motsatta kön, men idag upplevde jag det snarast som att det var till min fördel och eftersom man ofta har det emot sig så kan det väl vara skönt att få ha det till sin fördel någon gång också! Min projektledare kom fram till mig vid ett tillfälle och frågade helt seriöst om han skulle rädda mig, alltså med en ursäkt hjälpa mig att på ett artigt sätt smita, men så upplevde jag inte alls situationen, jag hade riktigt trevligt.. :-) Jag trivs verkligen oförskämt bra hittills, jag undrar när bakslaget ska komma..

Kram
H

Första dagen...

Första dagen är ju alltid lite speciell, men jag måste säga att jag har verkligen haft en riktigt riktigt bra första dag. Det är med ett leende istället för tårar som jag går och lägger mig. Så var ska jag börja? Jagligger här i min lilla kontainer och knappar i ett word-dokument för det finns ingen internetförbindelse i rummen. Lika bra det nästan, så det bliver inga ”Arga snickarn” på kvällarna. Kontainern är helt okej, inte värre än ett genomsnittligt bolivianskt backpackerhostel iaf. Denna gång hade jag ju också strax över 60 kilo packning med mig så ja, hehe, med madrassskydd, egen kudde, Michaels lakan, och fleecefilt från IKEA så blev det ju riktigt mysigt till slut. Mormors pepparkakor hjälper också på mysstämningen.. J

Det har varit en väldigt lång dag, jag gick upp 04:30 och flög från Logos ner på site. Killen som vägde väskorna var lite upprörd över mina 60+ kilo bagage, men det gick vägen! Killen som hämtade mig på flygplatsen mjukstartade vår konversation med ”You do a mans job, why?” och berättade sedan (på ett vänligt sätt) att passande kvinnoyrken var att jobba inom vården t.ex. inte att göra det jag gör, och då tänkte jag att ja, någon måste ju vara först, så att mina medsystrar i kommande generationer kanske kan slippa det där ifrågasättandet man ofta råkar ut för. Han frågade hur det var med ekonomin nu när både jag och min man jobbar, vem betalar då räkningarna? Båda såklart, sa jag. Det tyckte han var konstigt, det verkade liksom som att mannen skulle betala räkningarna även om man har två inkomster. Det är väl skönt, Michael, att vi lever i ett mer jämställt samhälle än så?   

Nästa anhalt var att få en egen kontainer att bo i, och där kom en kulturskillnad mellan hemma och Afrika som också var väldigt tydlig när jag var i Afrika med rosa bussarna, nämligen att det är väldigt fel att be någon annan att tvätta ens underkläder. Här på site lämnar man in sin tvätt varje dag, men jag fick förklarat för mig att menstruerande kvinnor inte skulle lämna in underkläder till tvätt. Men annars går det väl bra att lämna in underkläder försökte jag. ”But it is not nice. It could be a man washing, that is not nice”, eh, ja, fast man har ju inte så himla mycket andra möjligheter att tvätta! Men jag antar att det får bli för hand i handfaten då.. Hon sa att många lämnar in underkläder, men att som sagt ”it is not nice”. Jag har ju inte ens något tvättmedel med mig, jaja, det blir väl improvisation av något slag, haha.. J

Sen var det säkerhetskurs! Jag ska nog passa mig för att skriva om några säkerhetsdetaljer här på bloggen, men ja, det är lite knäppt att folk lever med sådana yttre hot, jag menar när jag jobbade på fabrik i Sverige så var det ju knappast så att vi diskuterade hur man skulle bete sig om fabriken var ”under attack”. På kursen diskuterade vi också sexuellt våld, och han som höll i kursen sa att om en man och en kvinna på site vill ha sex så är det helt okej om båda är med på det, men om kvinnan säger nej så måste man respektera det. Eh, ja, det hoppas jag. Om man inte respekterade detta fick man sparken. En av deltagrna undrade då hur man kunde veta om en sådan anklagelse om sexuellt våld bara var en lögn som kvinnan i fråga hittat på, skulle man få sparken då iaf liksom? Ja, erkände han som höll i kursen, det är ju mycket svårt att veta. Suck.. Jag tror dock inte att det är något att oroa sig för, men man bliver ju lite trött ibland.

Nästa stop – läkarkliniken! Här fick jag höra om att jag ska akta mig för spottkobror, malariamyggor och små flugor som lägger ägg under ens hud. Check på den. Nu när jag kom hem från middagen så satt ett gäng råttor i en vattenpöl utanför kontainern, och det är ganska mycket ödlor också.

På kvällen iaf så blev jag medbjuden att jogga, och det kunde jag förstås inte säga nej till. Jättehärligt att springa i solnedgången (insmord i 50% DET), längs floden. Tyvärr springer ju de andra snabbare än mig, men jag kanske hänger med på gruppturerna någon gång ibland. Solen ja.. Man märker faktiskt hur mycket energi man får av att vara ute i dagsljus igen. Jag har ju ändå gått upp 04:30 två dagar i rad, men jag har varit full av energi i dag tycker jag, och det känns som att det är mycket på grund av solen.

På det hela taget så har det varit en väldigt bra dag. Jag har träffat massor av trevliga människor, och ja, det känns bra helt enkelt. Annars tycker jag ofta att de första dagarna på en ny plats brukar vara de jobbigaste, men om det fortsätter så här så kommer jag att trivas. Det kommer att bli lite ensamt över jul då några av kollegorna åker hem, men det ska väl gå det också! Det gäller att inte tänka för mycket på er där hemma bara. Imorgon är det lucia och julefrukost på jobbet, det svider lite förstås.

Nä, dags att sova! Börjar jobba klockan 6 imorgon..

Kram på er

H

Welcome to Nigeria!

Så sa den lille mannen som hämtade mig på flygplatsen i Lagos. Jag kunde inte låta bli att småle lite för efter allt man har hört om det här landet så är det väl med lite dubbla känslor som man inser att man faktiskt är på plats nu! Men det har gått bra iaf allting, just nu ligger jag på ett hotellrum i Lagos, och imorgon så flyger jag vidare till fabriken där jag ska bo och jobba de kommande veckorna. Man blir så otroligt filosofisk av att umgås sådana här långa dagar med sig själv, när man mest flyger flygplan och tittar ut över världen som passerar under en, man får nästan skärpa sig lite för att inte tankarna ska flyga iväg till helt orimliga platser! Jag menar, det är väl inte en så himla stor grej egentligen, det jag gör just nu? Jag är på jobbresa några veckor bara. Men det har blivit lite uppshåsat känns det som. På jobbet har ju folk kommit och sagt hej då på samma sätt som de gjorde när jag skulle vara tjänstledig ett år, och jag har helt klart dragits med i karusellen. Det känns spännande det här att bo på fabriken och jobba 12-timmars skift 7 dagar i veckan, lite Big Brother över det. Jag undrar hur jag kommer att reagera. Och just när man är så ensam i det så är det lätt hänt att man börjar tänka alla möjliga existentiella tankar. Jag tänker förstås på också om jag borde vara orolig över min säkerhet. Jag tror inte det egentligen, vi är väldigt bevakade och omhändertagna, och jag tror att det som vanligt handlar en del om att inte vara på fel plats vid fel tillfälle, men det är klart att det finns en anledning till att vi har en beväpnad eskortbil, och det är ju att vi är något man kan tjäna pengar på om vi hamnar i fel händer. Nåja, jag tror ändå inte att det är så stor risk, men jag var ändå lite orolig i magen när jag kom ut från flygplatsen. Jag hoppas att den känslan lägger sig.

Jag hade en väldigt fin resa hit iaf, solen strålade i Paris och jag lyckades med från-flygplanet-sightseeing och såg Eiffeltornet, Triumfbågen och vad jag tror var Sacre Coeur. Det var även väldigt fint att flyga över Pyreneerna och Saharaöknen.. :-) Jag tror att det är dags att åka till Frankrike igen snart, det var väldigt många år sedan jag var där. På Charles de Gualle så kom jag tyvärr inte till de speciella rulltrapporna som är ett väldigt starkt minne för mig från när jag som 7-åring (eller hur gammal var jag?) var i Paris med mamma. Jag är inte säker på vilken terminal dom finns i, men jag vet bara att när jag var liten så gjorde dom väldigt stort intryck på mig.

Jaja, nu ska jag inte ligga här och svamla, bara för att jag inte har något bättre för mig! Frukosten serveras imorgon klockan 04.00 så det är väl dags att fösöka sova lite..

Kram
H

PS. Jag har redan hunnit med 4 (kortvariga) strömavbrott.

Så bär det av igen!

Nu sitter jag här på min kammare igen och väntar på att åka iväg på äventyr. Imorgon bitti bär det av till Nigeria, och jag tänkte att jag skulle skriva lite på bloggen här medan jag är borta så att ni kan få ta del av min vardag.. :-)

Jag har packat som en tokig, och väskorna väger nu över 25 kilo styck (har två) och jag förstår verkligen HELT ÄRLIGT hur det kan väga så mycket?! Jag har två par byxor med mig. Två par. Kanske 5 T-shirtar... Hur kan väskorna väga över 50 kilo?? Ja, alltså, ok, en del förstår jag såklart, jag har ett litet monster till maskin med mig från jobbet till exempel, och den väger säkert 15 kilo bara den, och den har jag ju hjälm och säkerhetsskor och annat, så visst, men jag har faktiskt inte med mig särskilt mycket ändå tycker jag.. Okej, en liten badmatta, två handdukar, lakan, kudde, madrasskydd... men ändå! Och typ 20 t-shirtar som ska ges bort som presenter tror jag som jag har med från jobbet.. Men ändå! Och hur jag ska släpa runt på mina väskor vet jag inte helt ännu, men det får jag väl komma på vartefter.. Jag sitter mest nu och tänker på om det är något jag glömt packa.. Jag tror inte att det finns att få tag i nästan något av vanliga grejer, så man vill inte glömma något. Hm.. Ja, jag får fundera lite, sen ska jag väl sova några timmar. Taxin kommer och hämtar klockan 04:45, puha.. Jag får sova på flyget. Ja, och så ska jag se "The Butler" har jag tänkt.. :-)

Sov gott!
H