Dagens skratt

Det finns ett kort jag har liggand epå datorn som bara är så himla roligt, om jag känner mig lite uttråkad eller trött så tittar jag bara på det och så får jag ett leende på läpparna. Ja, eller det är egentligen två kort, och dom är lika roliga båda två, och nu tänkte jag dela med mig till er. Det är inte precis det mest smickrande kort på mig som finns, men jag kan väl bjuda på det! Iaf, kortet är från min och Annas Karibientur där vi seglade med Maria och Mark förra året. Ett av stoppen var Grenada, och för att bryta havsturerna med något annat så åkte vi inåt ön för att gå en tur till några vattenfall som låg där. Vi hade kollat upp med turistbyrån innan (=en tant som råkade ha ett hus vid vägen), och fått tips. Enda problemet var att tipsen var så himla dubbeltydliga. "Ja, det här är ett jättefint vattenfall, och det går en stig dit som ni kan följa utan problem, men det är jättelångt, det är typ 3 km! Det tar nog säkert 6 timmar att gå.." Eh, jaha? 3km, sex timmar? Man fick lite känslan av att tanten inte var den som var ute och hikade frivilligt, så vi tänkte, 3 km, det fixar vi! Men när vi var framme där stigen började så fick vi råd av några andra som sa, ja, det är typ 2 km, men det är lerigt och tar 4 timmar, och dit kan ni bara inte gå! Suck, aja, tänkte vi och gick till ett annat vattenfall.. Några veckor senare dock, så var Anna och jag tillbaka på ön, medan Maria och Mark hade dragit vidare med sin båt. Aha, tänkte vi, nu ska vi minsann gå till vattenfallet! Sagt och gjort! Men efter en bra start med bred väg etc. så svängde vägen av mot "vårt" vattenfall. Nåja, vi gick på, och snart började vi förstå vad varningarna hade gått ut på. Stigen försvann typ helt, och vi följde någon slags liten uttorkad bäck. Växtligheten var tät och man skrapade armarna på vassa växter för varje steg man tog. Dessutom stekte solen och jag kände hur huden brände oroväckande. Jag hade solkräm med mig så jag smetade på mer och mer i ett desperat försök att klara mig undan bränd-gris-looken. Vi gick och vi gick och vi gick och vi gick. För att inte gå helt vilse i djungeln så fanns det snitslar i riktningen vi skulle, omen ibland hittade vi dom inte, och ibland skulle man klättra ner för stup och det var helt hopplöst! Vi funderade många gånger på att vända tillbaka, men vid det läget så visste vi ju inte om vi ens skulle hitta tillbaka, och om det var längre att gå tillbaka eller att fortsätta, plus att vi nu gick nerför berget, om vi vände skulle vi behöva gå uppför istället! Efter 4 timmar kom vi ut på andra sidan.. Det var ganska komiskt. Vattenfallet låg vid en bilväg som man kunde ta från andra hållet, det visste vi innan, men det var bara lite surrealistiskt att målet för denna äventyrsstrapats slutade med en fanta och asfalterade vägar..

Nu till det roliga kortet. Det är alltså kort på mig och Anna under den här vandringen. Det som är roligt är att det är inte på något sätt kort där vi försöker illustrera att det är jobbigt eller så, utan jag försöker smila upp mig för att ha ett fint ute-och-går-i-djungeln-kort. Jag har heller inte smetat på mig extra mycket solkräm med flit, utan det var bara så jag såg ut helt enkelt. Och Anna ser ju oförskämt fräsch ut! Ah, jag skrattar varje gång.. :-) Om några veckor ska jag ju ut och hika med Annas man Markus i Patagonien, vi får se om det blir lika äventyrligt. :-)

Här kommer bilderna!
Kram
H

Snart dags för hemfärd!

Igår var det min yngste systersons dop, och det var tråkigt att inte vara där, men det verkar ha varit fint, och Michael fick representera familjen Hellberg/Hansen, så jag får nöja mig med att se bilderna sen.. Men snart åker jag hem iaf! På tisdag.. Man blir lite sliten av de här jobba 84 h/vecka-veckorna, inte så att jag är så trött som i att jag får för lite sömn, mer att man känner att någon har stoppat skumgummi i huvudet på en där man förut hade en hjärna..

Igår var vi ju iaf och åt i den "lokala" matsalen, och det var en helt odramatisk upplevelse! Alla höll ju på att retas innan och sa att vi skulle få äta huggormar och bli magsjuka och utstirrade och allt möjligt, men det var verkligen inte befogade fördomar, det var jättetrevligt helt enkelt. God mat, trevlig lokal, lite mindre av den där skarpa lysrörsbelysningen, och inte särskilt mycket folk, och dom som var där kunde inte ha brytt sig mindre om att "vi" kom till "deras" matsal. Så det blir kanske ett alternativ framöver att blanda upp vardagen med.

Aerobics hann jag ju också med. DÄR kan vi snacka om att bli utstirrad! Men det är faktiskt skönt att sträcka ut kroppen lite. När man springer blir det ju bara samma rörelse hela tiden, och man vill ju inte gärna stå i malariamyggsvärmarna och strecha efteråt..   Det fanns ingen riktig instruktör igår heller så när det var min tur så körde jag mammas tips, steg-kors-steg-ihop, och det fungerade ypperligt. :-)

Kram
H

Jaha, då var det kört...

Skymningen har lagt sig över de sandiga vägarna. På en volleybollplan stod en grupp träningsklädda personer och drack vatten efter ett joggingpass. Blöta av svett. Skrattandes. Pratandes. Jag var en av dom. Av en händelse sänkte jag blicken och såg ner på min arm som lystes upp av strålkastarlamporna som hängde över oss. Där satt den. Tyst och stilla hade den kommit och jag hade inte märkt något. Men var det försent? Den kanske bara satt där och sonderade terrängen innan den skulle gå till attack? Jag hade ju inte märkt att den satt sig där. Jag lyfte handen och slog till. Splatt! Blod. Panik. Den lilla droppen blod vittnade om att det var försent. Den hade redan bitit mig. Den hade redan penetrerat min hud med sin lilla snabel och sprutat in sina kroppsvätskor i mig. Ja, då var det kört...

Om inte just den här lilla myggan inte bar på malaria förstås. Och om mina fina malariatabletter som ju är åtminstone 85% effektiva kan mota bort eventuella parasiter, så ja, då är det ju lugnt så att säga.. Hur som helst är det inte lätt att vara hypokondriker i det här läget. Jaja, det är knivigt för antalet myggor häromkring har verkligen ökat. Ryktet säger att de inte längre sprutar så mycket gift för att hålla myggorna i schack, så jag antar att det är det som är problemet. Jag sprutar på mig massor av myggmedel förstås, men ja, dom är ena smygisar dom här myggorna. Dom är så små att man inte känner när dom sticker, och efter den här som jag såg stack mig fick jag inte ens ett riktigt myggbett, så man kan bli biten utan att någonsin förstå det.. Aja, tur att jag har en gudfar som är infektionsläkare.. :-)

Ikväll är det "aerobics", och sen ska jag och en kompis gå och äta i den lokala matsalen där de serverar nigeriansk inhemsk mat! Ska bli skoj att prova.. Sen är det inte långt kvar tills jag får åka hem! Bara söndag med promenad till apträdet, sen en måndag och sen bär det av hemåt! Ska faktiskt bli väldigt skönt...

H

Söndag

För första gången i livet så tycker jag bättre om mån-fre än lördag och söndag. För här jobbar vi ju alla dagar i veckan, med den skillnaden att lördag och söndag är det ingen annan i världen som jobbar, så saker som man skulle få input på från andra ligger på is, det kommer färre mail, är lite mer långtråkigt helt enkelt. Arbetsbelastningen går ganska mycket upp och ner, och förra veckan var det full rulle hela tiden, men nu så har det stannat av lite, och man får sätta tänderna in mer icke-akuta problem som att läsa och kommentera på manualer.

Men vi slutar tidigt idag iaf, (kl 16), så då ska jag gå en promenad bort till apträdet, Jag kallar det så efter att jag en gång såg en apa sitta där. Det är en väldigt skön promenad och det har blivit min söndagstradition.. Jag gör det på söndagarna bara för man hinner inte riktigt innan solen går ner på vardagarna. Idag får jag förhoppningsvis tillbaka min tvätt också! Det har varit lite strul med tvättservicen så jag har inte fått tvättat på en vecka, och det börjar bli kris kan jag säga.. Ja, inte lika illa som när jag precis kommit hit och inte fick min väska på 5 dagar, då hade jag ju inget ombyte knappt alls.. Ett som är säkert är att jag tar med mig tvättmedel nästa gång.. :-)

Kram
H

Aerobics

Igår var jag med på ett aerobicspass - Nigerian style. Det är verkligen de där små upplevelserna som jag tycker är allra, allra roligast med att vara ute och resa. Att hamna i situationer där det är lite lustiga huset, eftersom saker inte fungerar så som man är van vid att de ska fungera. Iaf, så är det så att varannan vecka här på fabriken så ordnas det aerobics på basketplanen vid matsalen. Det är lite apa-i-bur-varning, för det föregår där alla går förbi, och alla tycker förstås att det är kul att titta på dom som skuttar runt och svettas, men jag bestämde mig iaf för att vara med. Jag var den enda utlänningen, så jag blev väl lite extra utstirrad dessutom. Det började med att instruktören förklarade att han ville att alla skulle vara delaktiga och hitta på olika rörelser som alla andra sen kunde följa. Den första som han sedan pekade på för att hon skulle hitta på en rörelse blev tvärsur, "vadå, varför ska jag hitta på, det är ju du som är instruktör!" Haha, ja, det får man ju hålla med om.. Då blev det ju problem, för ingen ville hitta på rörelser, och instruktören hade inte heller några idéer. Men så kom han på att vi ju kunde lyfta varandra, ehm, mm, jodå, så då gjorde vi det. Ja, sen gjorde vi armhävningar, och det var ju en syn för gudarna tror jag.. I Sverige är alla så himla vältränade och man är alltid sämst på t.ex. armhävningar, här var det nog en 20% som aldrig ens hade försökt göra en armhävning i sitt liv förut, så jag kände mig i gott sällskap. Det var kul iaf att få "dansa" lite. :-) Och väldigt underhållande på andra sätt också!

H

Weekend i paradiset

Hej på er! Ja, mitt förra inlägg kom kanske att verka lite bryskt, så jag får väl förklara mig lite. Det är alltså inte det att jag inte vill ha en fin klänning, eller inte tycker om SPA, jag tycker om att sminka mig t.ex. och jag älskar att bada, det som jag retar upp mig på är att det inte finns några variationer i utbudet, och att man försöker måla upp bröllopet som något som bara handlar om bruden och vilken färg och textur det ska vara på snörena som knyts runt inbjudningskorten. Egentligen är det ju bara ett sätt för dom som annonserar i tidningen att försöka sälja onödiga saker som man inte behöver, och så försöker man pränta in i den blivande bruden att hon borde lägga en massa pengar på sådan't som inte egentligen betyder något. Det har ju inget med traditioner att göra, jag menar hur många designade sina egna bröllopsringar för 100 år sedan? Eller tog fram ett helt designtema för dagen, men särskilda typsnitt, färger och annat? Jaja, klockan är 06:41, det är lördag morgon och arbetsdagen har precis börjat.. Håhåjaja..

H

Tiden rusar!

Det känns som om tiden går väldigt fort den här omgången! Jag hinner typ inte göra någonting, och så vips så har det gått 12 timmar av arbetsdagen. Men som ju alla håller med om så är det mycket roligare att ha saker att göra än tvärtom, så det är kul!

Vi har j uen TV på rummet, men sist jag var här så kollade jag nästan ingenting på den, men nu har jag hittat en favoritkanal, den sänder bara typ dokusåpor, jag tror att den kanske tom heter Reality eller något dylikt, och hitills har jag fått mig en rejäl dos av The Voice, Biggest Loser och Real housewives of New Jersey. Och alla böcker som jag släpat med har jag inte läst en enda sida i.. Håhåjaja... Sen har jag också med mig massa skvallertidningar, bl.a. Bröllopsguiden 2014, jo, ja, alltså Michael och jag tänkte ju gifta oss nästa år.. Grattis till oss.. :-) Iaf, den tidningen är nog den värsta smörjan jag läst i hela mitt liv ungefär. Långa artiklar om hur det som gjorde X och Ys bröllop så fantastiskt var inbjudningarna med fantastisk struktur på pappret, alltså, eh? Extremt könsrollscementerat. Det är den överlyckliga bruden som äntligen får ordna sitt drömbröllop som hon har drömt om ända sen hon var 5 år gammal, och allt ska vara precis som hon tänkt sig med färgtema och alla detaljer som ju kan hjälpa eller stjälpa alltihop! Brudgumman har en fullkommligt sekundär roll, bara han dyker upp så är det ju lugnt, för det handlar inte om honom eller dom, utan det handlar om henne. "Du har rätt att få känna dig som en prinsessa!", ah, men alltså, helt seriöst, är det verkligen det som tjejer drömmer om år 2014? Att få känna sig som en prinsessa?? Det är klart att jag vill ha ett fint och minnesvärt bröllop, men det är så extremt bara. Jag menar, man tar väl bara studenten en gång i livet också, och även då vill man ju ha en snygg klänning, men det är väl inget som jorden står och faller med om man inte får tag i den perfekta klänningen. Sen finns det också en artikel om "tips till brudgummen", och vad tror ni då att en modern kvinna av idag helst av allt vill få av sin blivande make? Jo, SPA naturligtvis! Det är ju praktiskt taget det enda nöjet vi kvinnor har kvar i den könsstereotypa sammanhället som målas upp. Jag menar prinsessor smutsar ju inte ner sig genom att göra något fysiskt eller ansträngande, det enda dom gör är att sitta och se vackra och blida ut, och så när de ska få njuta lite så går de på SPA. Ja, jag vet, ni behöver inte säga det till mig, jag borde bara låta bli att läsa skiten, men det är fascinerande på ett sätt och man förundras bortom alla gränser över sakerna som står.

Nåja, nu är det dags för en joggingtur!

H

Råttan

Nu fick jag honom allt!