Hoppas att ni alla gor nagot riktigt roligt och att ni tittar pa nagra eldar at mig ocksa! Sjalv ska jag fira genom att springa i parken och sedan ga pa bio. ;-)
Igar var vi pa fodelsedagskalas, det var verkligen JATTEtrevligt. Vi var 8 personer, nationer representerade var, Sverige, Holland, Argentina, Slovakien, Ungern, Tyskland/Turkiet, Litauen och Syrien. Vi pratade italienska med varandra forutom den stackaren fran Slovenien som bara hade varit i Italien i en vecka, och som inte pratade nagot sprak alls forutom slovenska. Vi rokte vattenpipa, drack arabiskt kaffe med kardemumma och at sliskiga efteratter fran Ungern och Litauen. Det ar markligt det dar med efteratter. Jag gillar ju det i vanliga fall, men i andra lander, framforallt fran ostlander, sa ar de sa vansinnigt sliskiga och sota och otacka. Men det ar ju bara att halla god min och tugga i sig det.
Det askade valdigt mycket igar ocksa. Jag saknade verkligen Zaragoza da. Att sitta pa balkongen pa kvallarna och titta pa askan, det ar sa himla mysigt. Jag kanske far lov att flytta dit nagon gang i mitt liv.
Puss och Kram
H
Sunday, April 30, 2006
Saturday, April 29, 2006
Det gar fort nar man har roligt...
Jag tanker verkligen varje dag att jag ska maila och blogga men sen sa ats tiden upp och jag hinner inte. Men sa tanker jag att det gor ju inget, for jag kan ju gora det "imorgon" da jag har massor av tid, men historien upprepar sig... Och nu har jag alltsa inte sa manga minuter innan stallet stanger. De ska stanga halv nio egentligen men de kor alltid ut en tidigare.
Iaf, jag har varit i Barcelona med tjejen fran Comobia (som bor i Barcelona sedan 5 ar tillbaka) och en katalansk tjej. Det var riktigt trevligt pa alla mojliga satt. Vi var bl.a. pa IKEA, sa nu har jag utokat min frukostdiet med blabarssoppa. Hehe.. I Barcelona traffade jag Diego saklart. Han ska gifta sig i augusti! Jag far dock inte komma pa broloppet da den blivande bruden inte ar sa fortjust i mig. (Inte for att hon har traffat mig, men anda.) Grejen ar att jag faktiskt vill traffa henne. Forut kanske jag inte brydde mig sa mycket, men om de nu ska gifta sig och jag vill fortsatta att hja kontakt med Diego sa maste jag ju kunna umgas med henne ocksa. Jag menar om de far barn och sa, sa blir det ju konstigt om Diego ska traffa mig i smyg hela tiden (Han vagade inte saga till henne att han skulle traffa mig) Det hela ar lite markligt, och arligt talat sa trot jag inte att deras aktenskap kommer halla sa himla lange, men jag hoppas faktiskt att det gar bra for dem. Jag vill att han ska vara lycklig. (Aven om jag kanske egentligen tror att hon inte ar ratt tjej att gora honom lycklig..) Jag fragade hur det kommer sig att de ska gifta sig nu, nar de har haft ett sa stormigt forhallande tidigare, och han svarade "Me toca", alltsa, "det ar min tur nu"...
Italienska ar riktigt roligt nu. Jag upptacker hela tiden sa roliga saker. (Hoppa over paragrafen om ni inte gillar hobbyfilosoferande;-)) Sa att man far riktiga aha-upplevelser. T.ex. finns det ett ord pa spanska som ar "quizas" vilket betyder kanske. Fast pa ett mer filosofiskt satt an det vanliga kanske som heter "tal vez". I mina oron ar det lite som "inshallah", alltsa "om gud vill". Nu har jag insett att det ordagrant ar "vem vet"! Inte pa spanska da, for det skulle bli "quien sabe" men i italienska anvander man det ocksa, fast aven i en mer ordagrann betydelse. Chissa, en sammandragning av chi sa, alltsa "vem vet". Det ar nastan som matematik nar man plotsligt forstar ett bevis, man bara ryser i hela kroppen! Dar har man gatt och sagt nagot i flera ar, men sa plotsligt forstar man, inte bara vad det betyder utan man verkligen verkligen forstar.
Nar jag gar runt for mig sjalv sa tanker jag ibland pa vad jag ska skriva i bloggen, men det blir sa otroligt mycket sa jag hinner inte med det. Men jag ska beratta lite om Juana iaf, colombianskan. Hon ar valdigt valdigt sydamerikansk. Det ar sa roligt att det har sana ideer for sig! Just nu haller hon pa och bantar, vilket innebar att hon istallet for att ata ris och brod ater sockerfri glass och Tic-Tacs (ni vet de dar sma godisarna). Och allt med en valdigt sydamerikansk attityd. Hon ar valdigt snall dock, jag gillar henne. Jag funderar faktiskt pa att kanske aka till Colombia och halsa pa. Jag vet att det ar farligt, men Anna har fatt praktikplats pa svenska ambassaden i Bogotà, och om jag har bade Anna och henne dar som kanner till stallet sa ska det val inte vara sa farligt? Jag skulle kunna gora det precis efter jul och sen kan jag aka pa Interplastresa till Ecuador i en small. Anna och jag ar ju dessutom kanda for att inte utsatta oss for risker i onodan sa det ska nog ga bra ;-)
Puss och Kram
H
Iaf, jag har varit i Barcelona med tjejen fran Comobia (som bor i Barcelona sedan 5 ar tillbaka) och en katalansk tjej. Det var riktigt trevligt pa alla mojliga satt. Vi var bl.a. pa IKEA, sa nu har jag utokat min frukostdiet med blabarssoppa. Hehe.. I Barcelona traffade jag Diego saklart. Han ska gifta sig i augusti! Jag far dock inte komma pa broloppet da den blivande bruden inte ar sa fortjust i mig. (Inte for att hon har traffat mig, men anda.) Grejen ar att jag faktiskt vill traffa henne. Forut kanske jag inte brydde mig sa mycket, men om de nu ska gifta sig och jag vill fortsatta att hja kontakt med Diego sa maste jag ju kunna umgas med henne ocksa. Jag menar om de far barn och sa, sa blir det ju konstigt om Diego ska traffa mig i smyg hela tiden (Han vagade inte saga till henne att han skulle traffa mig) Det hela ar lite markligt, och arligt talat sa trot jag inte att deras aktenskap kommer halla sa himla lange, men jag hoppas faktiskt att det gar bra for dem. Jag vill att han ska vara lycklig. (Aven om jag kanske egentligen tror att hon inte ar ratt tjej att gora honom lycklig..) Jag fragade hur det kommer sig att de ska gifta sig nu, nar de har haft ett sa stormigt forhallande tidigare, och han svarade "Me toca", alltsa, "det ar min tur nu"...
Italienska ar riktigt roligt nu. Jag upptacker hela tiden sa roliga saker. (Hoppa over paragrafen om ni inte gillar hobbyfilosoferande;-)) Sa att man far riktiga aha-upplevelser. T.ex. finns det ett ord pa spanska som ar "quizas" vilket betyder kanske. Fast pa ett mer filosofiskt satt an det vanliga kanske som heter "tal vez". I mina oron ar det lite som "inshallah", alltsa "om gud vill". Nu har jag insett att det ordagrant ar "vem vet"! Inte pa spanska da, for det skulle bli "quien sabe" men i italienska anvander man det ocksa, fast aven i en mer ordagrann betydelse. Chissa, en sammandragning av chi sa, alltsa "vem vet". Det ar nastan som matematik nar man plotsligt forstar ett bevis, man bara ryser i hela kroppen! Dar har man gatt och sagt nagot i flera ar, men sa plotsligt forstar man, inte bara vad det betyder utan man verkligen verkligen forstar.
Nar jag gar runt for mig sjalv sa tanker jag ibland pa vad jag ska skriva i bloggen, men det blir sa otroligt mycket sa jag hinner inte med det. Men jag ska beratta lite om Juana iaf, colombianskan. Hon ar valdigt valdigt sydamerikansk. Det ar sa roligt att det har sana ideer for sig! Just nu haller hon pa och bantar, vilket innebar att hon istallet for att ata ris och brod ater sockerfri glass och Tic-Tacs (ni vet de dar sma godisarna). Och allt med en valdigt sydamerikansk attityd. Hon ar valdigt snall dock, jag gillar henne. Jag funderar faktiskt pa att kanske aka till Colombia och halsa pa. Jag vet att det ar farligt, men Anna har fatt praktikplats pa svenska ambassaden i Bogotà, och om jag har bade Anna och henne dar som kanner till stallet sa ska det val inte vara sa farligt? Jag skulle kunna gora det precis efter jul och sen kan jag aka pa Interplastresa till Ecuador i en small. Anna och jag ar ju dessutom kanda for att inte utsatta oss for risker i onodan sa det ska nog ga bra ;-)
Puss och Kram
H
Friday, April 21, 2006
Barcelona
Forst vill jag bara saga att jag laste din blog mormor och du ar sa duktig! Jag ar mycket stolt over dig...
Sen sa hade jag egentligen tankt skriva en jattelang blog med massa utlagg om vad som hande igar, men jag hinner nog inte riktigt det. Vi ska namligen aka till Barcelona over helgen, (i bil) och jag ska bli upphamtad om en och en halv timme. Jag maste packa och ata lunch och sa innan... Att jag ska till Barcelona kan ju framsta som lite markligt, det ligger ju inte ens i Italien, men spanjorskorna kom pa igar runt 3-snaret att de skulle aka och fragade om jag ville folja med. San't kan man saklart inte saga nej till! Visst, jag blir lite nervos pa gamalt hederligt svenskt satt, typ vart ska jag bo och sa. De har saklart sagt att jag kan bo hos nagon av dem, men anda! Tur att man kan spraket iaf...
Igar var for ovrigt en mycket trevlig kvall. Spanjorskorna ar bara sa otroligt snalla. Verkligen fragar om man vill hanga med pa allt aven fast vi inte riktigt kanner varandra annu. Hollandaren ar fortfarande lite svar i den fragan. Jag har inte traffat honom forran nu for nagon timme sedan, for han har varit ivag, men han ska iaf aka till Sardinien med den tyska tjejen. Da kan han val fraga om jag vill folja med eller? Det ar ju bara han och hon.. Fast det kanske ar det som ar problemet. Naja, det spelar ju ingen roll eftersom jag kommer att vara i Barcelona, men jag hanger upp mig lite pa att han aldrig fragar om jag vill folja med. Det finns ju granser for hur mycket man kan bjuda in sig sjalv!
Annars mar jag ganska bra. Sebastian och jag bestamde nar jag var hemma att vi inte skulle vara tillsammans mer, och det ar saklart lite jobbigt aven om det sakert ar ratt beslut. Som bekant ar jag inte sa bra pa att separera ordentligt. ;-) Men det ar ju lite svarare nar man sitter har de forsta dagarna, hollandaren var borta och sa. Da ar det latt att kanna sig ensam da. Men nu ar det nya tag som galler! Jag far val halla er uppdaterade. Fast jag har varit sa installd pa att inte ha nagon romans har nere, sa vi far val se.
Puss och Kram
H
Sen sa hade jag egentligen tankt skriva en jattelang blog med massa utlagg om vad som hande igar, men jag hinner nog inte riktigt det. Vi ska namligen aka till Barcelona over helgen, (i bil) och jag ska bli upphamtad om en och en halv timme. Jag maste packa och ata lunch och sa innan... Att jag ska till Barcelona kan ju framsta som lite markligt, det ligger ju inte ens i Italien, men spanjorskorna kom pa igar runt 3-snaret att de skulle aka och fragade om jag ville folja med. San't kan man saklart inte saga nej till! Visst, jag blir lite nervos pa gamalt hederligt svenskt satt, typ vart ska jag bo och sa. De har saklart sagt att jag kan bo hos nagon av dem, men anda! Tur att man kan spraket iaf...
Igar var for ovrigt en mycket trevlig kvall. Spanjorskorna ar bara sa otroligt snalla. Verkligen fragar om man vill hanga med pa allt aven fast vi inte riktigt kanner varandra annu. Hollandaren ar fortfarande lite svar i den fragan. Jag har inte traffat honom forran nu for nagon timme sedan, for han har varit ivag, men han ska iaf aka till Sardinien med den tyska tjejen. Da kan han val fraga om jag vill folja med eller? Det ar ju bara han och hon.. Fast det kanske ar det som ar problemet. Naja, det spelar ju ingen roll eftersom jag kommer att vara i Barcelona, men jag hanger upp mig lite pa att han aldrig fragar om jag vill folja med. Det finns ju granser for hur mycket man kan bjuda in sig sjalv!
Annars mar jag ganska bra. Sebastian och jag bestamde nar jag var hemma att vi inte skulle vara tillsammans mer, och det ar saklart lite jobbigt aven om det sakert ar ratt beslut. Som bekant ar jag inte sa bra pa att separera ordentligt. ;-) Men det ar ju lite svarare nar man sitter har de forsta dagarna, hollandaren var borta och sa. Da ar det latt att kanna sig ensam da. Men nu ar det nya tag som galler! Jag far val halla er uppdaterade. Fast jag har varit sa installd pa att inte ha nagon romans har nere, sa vi far val se.
Puss och Kram
H
Thursday, April 20, 2006
Torsdag (fantasin flodar som vanligt) ;-)
Jag kan ju borja med att gora som Kristin ville och lanka till mormors blog: www.britaberglund.blogspot.com Hoppas att du skriver nagot mormor sa att vi far lasa. Jag lovar iaf att ga in och titta. Jag vet att du kan!
Hollandaren ar vid Gardasjon pa semester sa jag har inte traffat honom sen jag kom tillbaka. Han sa att han skulle komma igar men sa dok han inte upp, sa jag hoppas att det inte har hant nagot! Det ar ju pa ett satt skont att vara ensam hemma men det blir lite tomt ocksa.
Jag borjar inse att det verkligen borjar bli dags att plugga! Dels intalienska, men aven de andra amnena. Pust.. Jag ar inte van vid att borja sa har tidigt, men jag kommer aldrig att kunna ta mig igenom det om jag inte satter igang. Igar hade vi vinlektion och det borjade valdigt bra forsta timmen, det var intressant och sa. Men sen var det som att ga in i en vagg. Jag blev liksom trott och da slutar min hjarna att forsta italienska, vilket i sin tur leder till att jag blir annu trottare saklart eftersom jag inte forstar nagot! Naja, det ar val bara att kampa vidare antar jag.
Igar dromde jag en mardrom relaterad till en bok jag haller pa att lasa. Det ar ganska ovanligt att jag paverkas sa direkt av bocker och filmer. Den har boken ar en sann berattelse om en kvinna som drabbas av post-partum-depression och skjuter sin 6 veckor gamle son innan hon ocksa skjuter sig sjalv. Hon overlever dock, och boken ar skriven dels av henne sjalv men ocksa av hennes terapeuft. Den har den fantasifulla titeln "Jag dodade mitt barn". Jag kanske borde lasa nagot lite mindre upprorande nar jag ar ensam hemma, typ boken jag fick lana av Dennis, "Fakta om Finland". (Den kanske ar valdigt upprorande visserligen, det vet jag ju inte, eftersom jag inte borjat lasa den.)
Puss och Kram
H
Hollandaren ar vid Gardasjon pa semester sa jag har inte traffat honom sen jag kom tillbaka. Han sa att han skulle komma igar men sa dok han inte upp, sa jag hoppas att det inte har hant nagot! Det ar ju pa ett satt skont att vara ensam hemma men det blir lite tomt ocksa.
Jag borjar inse att det verkligen borjar bli dags att plugga! Dels intalienska, men aven de andra amnena. Pust.. Jag ar inte van vid att borja sa har tidigt, men jag kommer aldrig att kunna ta mig igenom det om jag inte satter igang. Igar hade vi vinlektion och det borjade valdigt bra forsta timmen, det var intressant och sa. Men sen var det som att ga in i en vagg. Jag blev liksom trott och da slutar min hjarna att forsta italienska, vilket i sin tur leder till att jag blir annu trottare saklart eftersom jag inte forstar nagot! Naja, det ar val bara att kampa vidare antar jag.
Igar dromde jag en mardrom relaterad till en bok jag haller pa att lasa. Det ar ganska ovanligt att jag paverkas sa direkt av bocker och filmer. Den har boken ar en sann berattelse om en kvinna som drabbas av post-partum-depression och skjuter sin 6 veckor gamle son innan hon ocksa skjuter sig sjalv. Hon overlever dock, och boken ar skriven dels av henne sjalv men ocksa av hennes terapeuft. Den har den fantasifulla titeln "Jag dodade mitt barn". Jag kanske borde lasa nagot lite mindre upprorande nar jag ar ensam hemma, typ boken jag fick lana av Dennis, "Fakta om Finland". (Den kanske ar valdigt upprorande visserligen, det vet jag ju inte, eftersom jag inte borjat lasa den.)
Puss och Kram
H
Wednesday, April 19, 2006
Hemma, var ligger det nanstans?
Ja, da var jag hemma igen! Inte hemma som i hem-hemma, men tja, ni vet vad jag menar. Resan gick bra (om du undrade, Ann ;-)) och jag fick krypa ner i min sang runt midnatt igar.. Jag lovade ju att jag skulle blogga lite fran Sverige ocksa, men sa blev det inte, sa jag kanske borde uppdatera lite? Jag har alltsa firat pask hemma i Norrkoping, och hann ocksa med en liten svang till Goteborg dar jag fick uppleva en akta "DesperateHousewifes-kvall". Inte illa. Jag fick traffa en hel del av mina nara och kara, och det var skont att fa prata ett sprak som man faktiskt beharskar i nagra veckor. (Aven om jag anda maste fa beratta att jag faktiskt stallde en fraga pa lektionen idag, *lite stolt*)
Jag funderar ibland pa hur personlig man ska vara pa en sadan har blogg. Ibland far jag lust att skriva saker som kanske inte passar sig egentligen att vara sa oppen med, men a andra sidan sa blir det ju lite platt om man inte bjuder pa nagra av sina privata tankar.
Ibland fragar folk om hur det ar att komma hem sadar "pa semester" i nagra veckor, och det vanligaste svaret pa det ar saklart att det ar jattekul. Det ar fantastiskt roligt att fa traffa alla, fa ata lite leverpastej och se pa "Sa ska det lata". Men en kansla som dominerar mycket, bade nar man ar hemma men kanske framforallt i resefasen ar en overklighetskansla. Det ar som att man drommer, fast man vet inte vilken varld det ar som ar drom och vilken som ar verklighet. Den kanslan kan jag fa aven nar jag reser, som nar jag ar och halsar pa i Ecuador. Men den kommer inte om det inte finns nagon vardag inblandad, alltsa om jag aker pa en vanlig semesterresa. Sa nar folk har i skolan fragar mig hur jag har haft det sa forsoker jag ibland beratta om den har kanslan (en stor anledning till det ar att jag inte bara vill saga "Ah, jattebra" utan pa nagot satt vill komma med nagot mer informativt), men jag moter sallan nagot igenkannande i deras blick. Jag forsoker forklara att det ar en marklig kansla "att komma hem". Att traffa personer som man tycker jattebra om men som man inte sett pa flera manader ar naturligtvis jattekul, men ocksa markligt. Overkligt. Detta galler ocksa i hogsta grad pojkvanner/flickvanner. Jag har ju av nagon marklig anledning haft en hel del langdistansforhallanden i mitt liv, och jag fascineras lite av hur man skiljs och mots. I vissa Hollywoodflimer sa skildras sadana moten med folk som springer i slowmotion och springer in i sin alskades armar under pampig musik, men jag har traffat fa som beskriver verkligeheten pa det sattet. Det finns en scen i filmen "Ater till Cold Montain" (Sluta las nu om ni inte vill veta slutet ;-)) Dar iaf sa har killen varit borta i flera ar och alla tror att han har varit dod. Sen plotsligt en dag kommer han bara gaende nerfor berget mot sin fastmo. Deras mote ar en sa otroligt realistisk skildring av hur det egentligen kanns. Jag antar att jag nu borde beskriva det hela, men det ar inte sa latt. Overklighetskansla. Och ibland ocksa en "jasa, det ar sa dags att komma nu!" Se filmen...
Nu ska jag ga i parken!
Puss och Kram
H
Jag funderar ibland pa hur personlig man ska vara pa en sadan har blogg. Ibland far jag lust att skriva saker som kanske inte passar sig egentligen att vara sa oppen med, men a andra sidan sa blir det ju lite platt om man inte bjuder pa nagra av sina privata tankar.
Ibland fragar folk om hur det ar att komma hem sadar "pa semester" i nagra veckor, och det vanligaste svaret pa det ar saklart att det ar jattekul. Det ar fantastiskt roligt att fa traffa alla, fa ata lite leverpastej och se pa "Sa ska det lata". Men en kansla som dominerar mycket, bade nar man ar hemma men kanske framforallt i resefasen ar en overklighetskansla. Det ar som att man drommer, fast man vet inte vilken varld det ar som ar drom och vilken som ar verklighet. Den kanslan kan jag fa aven nar jag reser, som nar jag ar och halsar pa i Ecuador. Men den kommer inte om det inte finns nagon vardag inblandad, alltsa om jag aker pa en vanlig semesterresa. Sa nar folk har i skolan fragar mig hur jag har haft det sa forsoker jag ibland beratta om den har kanslan (en stor anledning till det ar att jag inte bara vill saga "Ah, jattebra" utan pa nagot satt vill komma med nagot mer informativt), men jag moter sallan nagot igenkannande i deras blick. Jag forsoker forklara att det ar en marklig kansla "att komma hem". Att traffa personer som man tycker jattebra om men som man inte sett pa flera manader ar naturligtvis jattekul, men ocksa markligt. Overkligt. Detta galler ocksa i hogsta grad pojkvanner/flickvanner. Jag har ju av nagon marklig anledning haft en hel del langdistansforhallanden i mitt liv, och jag fascineras lite av hur man skiljs och mots. I vissa Hollywoodflimer sa skildras sadana moten med folk som springer i slowmotion och springer in i sin alskades armar under pampig musik, men jag har traffat fa som beskriver verkligeheten pa det sattet. Det finns en scen i filmen "Ater till Cold Montain" (Sluta las nu om ni inte vill veta slutet ;-)) Dar iaf sa har killen varit borta i flera ar och alla tror att han har varit dod. Sen plotsligt en dag kommer han bara gaende nerfor berget mot sin fastmo. Deras mote ar en sa otroligt realistisk skildring av hur det egentligen kanns. Jag antar att jag nu borde beskriva det hela, men det ar inte sa latt. Overklighetskansla. Och ibland ocksa en "jasa, det ar sa dags att komma nu!" Se filmen...
Nu ska jag ga i parken!
Puss och Kram
H
Wednesday, April 05, 2006
Och vinnarna ar....
...spanjorerna! Jag har nu utfort en helt vetenskaplig studie pa trevligaste folkslaget i varlden och de tveklosa vinnarna ar spanjorerna. Sa helt vansinnigt trevliga! Jag far nog helt enkelt bosatta mig dar nar jag blir vuxen.. Jag har ju tom pratat med vissa av er om att aka ihop och bara bo i Spanien, och det tycker jag absolut att vi ska gora! Sa, vadan denna entusiasm? Tja, inget speciellt egentligen. Vi satt igar i parken och drack mosserande rodvin (smakar nastan precis som nar man blandar rodvin med Cola Light!! Rekommenderas ;-)) och alla fran Spanien ar helt enkelt sa trevliga, oppna, hjalpsamma. Jag kan ju vara lite negativ ibland, men nar jag val hittar saker jag gillar sa gillar jag dem mycket! Saker jag gillar just nu: Rosa blommor i traden (staden fullkommligt svammar over av vad jag tror ar korsbarstrad med sjukt mycket rosa blommor), hundar (fast det har jag ju altid gillat men nu nar den biologiska klockan tickar pa sa har langtan efter en hund forvarrats), spanjorskor, mosserande rodvin, knackebrod. Sake jag inte gillar just nu: Avsaknaden av brev i min brevlada (ett ynkligt brev ar allt jag har fatt pa hela tiden. Fran sebastian. Antingen sa ar ni daliga pa att skicka eller sa ater posten upp breven!).
Ar det nagot som nagon vill att jag ska ta med mig hem sa far ni skynda er att hojta. Skicka ett sms eller sa. Vin, sprit, ost, chocklad...
Idag pratade vi om laboratoriearbete. Det ingar tydligen i tva av kurserna som klassen laser (jag sjalv laser bara en av dessa kurser, men anda). Det var lite oklatr det hela sa efter lektionen gick jag fram till lararen och fragade hur jag skulle gora i och med att jag bara laser en av kurserna. Ja, men du ar Erasmus-student sa hon till mig. Du behover inte gora nagot laboratoriearbete, det ar inte obligatoriskt for dig. Hm.. Okej, det ar ju kanske "snallt" av dem att jag inte behover det, men samtidigt, herregud, det har ar ju kurser som jag far poang for hemma i Sverige, ar det inte meningen da att jag ska lasa kurserna sa som de ska vara, eller??Hon sa ju att jag naturligtvis fick vara med om jag ville, sa vi far val se hur jag gor. Man kanner sig ju ocksa lite dum att vara med nar man inte maste. Naja... Om jag vore larare skulle jag faktiskt forsoka att inte gora sa stor skillnad pa Erasmusar och vanliga dodliga. (latt att snacka nu, nar vi annu har langt kvar till de muntliga tentorna ;-))
Imorgon aker jag hem! Jag lovar att skriva en liten blog fran Sverige ocksa med massor av åä och o:et med tva prickar som jag inte kan ASCII-koden for..
Puss och Kram
H
Ar det nagot som nagon vill att jag ska ta med mig hem sa far ni skynda er att hojta. Skicka ett sms eller sa. Vin, sprit, ost, chocklad...
Idag pratade vi om laboratoriearbete. Det ingar tydligen i tva av kurserna som klassen laser (jag sjalv laser bara en av dessa kurser, men anda). Det var lite oklatr det hela sa efter lektionen gick jag fram till lararen och fragade hur jag skulle gora i och med att jag bara laser en av kurserna. Ja, men du ar Erasmus-student sa hon till mig. Du behover inte gora nagot laboratoriearbete, det ar inte obligatoriskt for dig. Hm.. Okej, det ar ju kanske "snallt" av dem att jag inte behover det, men samtidigt, herregud, det har ar ju kurser som jag far poang for hemma i Sverige, ar det inte meningen da att jag ska lasa kurserna sa som de ska vara, eller??Hon sa ju att jag naturligtvis fick vara med om jag ville, sa vi far val se hur jag gor. Man kanner sig ju ocksa lite dum att vara med nar man inte maste. Naja... Om jag vore larare skulle jag faktiskt forsoka att inte gora sa stor skillnad pa Erasmusar och vanliga dodliga. (latt att snacka nu, nar vi annu har langt kvar till de muntliga tentorna ;-))
Imorgon aker jag hem! Jag lovar att skriva en liten blog fran Sverige ocksa med massor av åä och o:et med tva prickar som jag inte kan ASCII-koden for..
Puss och Kram
H
Tuesday, April 04, 2006
Besok fran Sverige
Det var ju ett litet tag sedan jag skrev men det ar for att Sebastian har varit pa besok i nastan en vecka. Jag lamnade honom pa flygplatsen for bara nagon timme sen, sa ni kan iaf inte beskylla mig for att inte vara snabb med att aterga till skrivandet!
Vi var i Venedig pa sondagen, och det var saklart jattefint. Vi matade duvor och klattrade i klocktornet och akte bat. Jag kanske kan fixa in nagon liten bild sen om Sebastian mailar dem... Sen var vi pa opera ocksa pa lordagen. Det var bra, lite "modernt", men bra. "The turn of the skrew" hette operan som alltsa, markligt nog var skriven pa engelska.
Annars ar val det narmaste stora som hander att jag ska aka till Sverige! Pa torsdag kvall flyger jag till Skavsta fran Milano. Inte illa... Det kanns lite konstigt att komma hem saklart, det gor det ju alltid nar man ar borta en langre tid, men det ska bli rikigt roligt att traffa manga av er! Sen nar jag kommer tillbaka hit ar det nastan maj, och darmed nastan sommar! Om det ar nagon som har nagot bra forslag pa vad man kan gora i sommar, sa far ni ju hora av er! Det gar att fylla ganska mycket tid pa att bara sloa...
Jag har ovat pa att ge onda blickar till sliskiga man, men igar kom ett litet bakslag. Jag stod och vantade i affaren och en ung kille sa "ciao" till mig. Det var dock nagot i hans blick som fick mig att kanna det som att han forst inte hade tankt saga det, men òliksom tog en chansning. Sa jag gav honom en ond blick, tittade pa honom och sa ciao med en "jaha-vad-vill-du-attityd". Men da sa han att vi hade vinkunskap tillsammans, och jag skamdes valdigt mycket. Egentligen tycker jag ju inte att det var mitt fel, jag menar, vi hade aldrig pratat med varandra, vi har bara haft tva lektioner och det ar typ 50 personer dar, men anda. Jag skamdes... Jag antar att det nu kommer att komma en sadan period nu nar man sjalv blir igenkand men man inte kanner igen andra. Det ar ju inte sa latt med 4 nya klasser med kanske 40 i varje klass! De har ju bara en eller tva nya personer att halla reda pa. Men jag kanske maste kompromissa de onda blickarna.. Men hur ska jag da tackla sliskosarna? Knivigt lage... Vad tycker ni?
En och en halv timme till min italienskalektion... Fragan ar om jag ska aka hem eller surfa lite... Eller kanske bara ta en promenad i parken...
Puss och Kram
H
Vi var i Venedig pa sondagen, och det var saklart jattefint. Vi matade duvor och klattrade i klocktornet och akte bat. Jag kanske kan fixa in nagon liten bild sen om Sebastian mailar dem... Sen var vi pa opera ocksa pa lordagen. Det var bra, lite "modernt", men bra. "The turn of the skrew" hette operan som alltsa, markligt nog var skriven pa engelska.
Annars ar val det narmaste stora som hander att jag ska aka till Sverige! Pa torsdag kvall flyger jag till Skavsta fran Milano. Inte illa... Det kanns lite konstigt att komma hem saklart, det gor det ju alltid nar man ar borta en langre tid, men det ska bli rikigt roligt att traffa manga av er! Sen nar jag kommer tillbaka hit ar det nastan maj, och darmed nastan sommar! Om det ar nagon som har nagot bra forslag pa vad man kan gora i sommar, sa far ni ju hora av er! Det gar att fylla ganska mycket tid pa att bara sloa...
Jag har ovat pa att ge onda blickar till sliskiga man, men igar kom ett litet bakslag. Jag stod och vantade i affaren och en ung kille sa "ciao" till mig. Det var dock nagot i hans blick som fick mig att kanna det som att han forst inte hade tankt saga det, men òliksom tog en chansning. Sa jag gav honom en ond blick, tittade pa honom och sa ciao med en "jaha-vad-vill-du-attityd". Men da sa han att vi hade vinkunskap tillsammans, och jag skamdes valdigt mycket. Egentligen tycker jag ju inte att det var mitt fel, jag menar, vi hade aldrig pratat med varandra, vi har bara haft tva lektioner och det ar typ 50 personer dar, men anda. Jag skamdes... Jag antar att det nu kommer att komma en sadan period nu nar man sjalv blir igenkand men man inte kanner igen andra. Det ar ju inte sa latt med 4 nya klasser med kanske 40 i varje klass! De har ju bara en eller tva nya personer att halla reda pa. Men jag kanske maste kompromissa de onda blickarna.. Men hur ska jag da tackla sliskosarna? Knivigt lage... Vad tycker ni?
En och en halv timme till min italienskalektion... Fragan ar om jag ska aka hem eller surfa lite... Eller kanske bara ta en promenad i parken...
Puss och Kram
H
Subscribe to:
Posts (Atom)
