Det gar fort nar man har roligt...

Jag tanker verkligen varje dag att jag ska maila och blogga men sen sa ats tiden upp och jag hinner inte. Men sa tanker jag att det gor ju inget, for jag kan ju gora det "imorgon" da jag har massor av tid, men historien upprepar sig... Och nu har jag alltsa inte sa manga minuter innan stallet stanger. De ska stanga halv nio egentligen men de kor alltid ut en tidigare.

Iaf, jag har varit i Barcelona med tjejen fran Comobia (som bor i Barcelona sedan 5 ar tillbaka) och en katalansk tjej. Det var riktigt trevligt pa alla mojliga satt. Vi var bl.a. pa IKEA, sa nu har jag utokat min frukostdiet med blabarssoppa. Hehe.. I Barcelona traffade jag Diego saklart. Han ska gifta sig i augusti! Jag far dock inte komma pa broloppet da den blivande bruden inte ar sa fortjust i mig. (Inte for att hon har traffat mig, men anda.) Grejen ar att jag faktiskt vill traffa henne. Forut kanske jag inte brydde mig sa mycket, men om de nu ska gifta sig och jag vill fortsatta att hja kontakt med Diego sa maste jag ju kunna umgas med henne ocksa. Jag menar om de far barn och sa, sa blir det ju konstigt om Diego ska traffa mig i smyg hela tiden (Han vagade inte saga till henne att han skulle traffa mig) Det hela ar lite markligt, och arligt talat sa trot jag inte att deras aktenskap kommer halla sa himla lange, men jag hoppas faktiskt att det gar bra for dem. Jag vill att han ska vara lycklig. (Aven om jag kanske egentligen tror att hon inte ar ratt tjej att gora honom lycklig..) Jag fragade hur det kommer sig att de ska gifta sig nu, nar de har haft ett sa stormigt forhallande tidigare, och han svarade "Me toca", alltsa, "det ar min tur nu"...

Italienska ar riktigt roligt nu. Jag upptacker hela tiden sa roliga saker. (Hoppa over paragrafen om ni inte gillar hobbyfilosoferande;-)) Sa att man far riktiga aha-upplevelser. T.ex. finns det ett ord pa spanska som ar "quizas" vilket betyder kanske. Fast pa ett mer filosofiskt satt an det vanliga kanske som heter "tal vez". I mina oron ar det lite som "inshallah", alltsa "om gud vill". Nu har jag insett att det ordagrant ar "vem vet"! Inte pa spanska da, for det skulle bli "quien sabe" men i italienska anvander man det ocksa, fast aven i en mer ordagrann betydelse. Chissa, en sammandragning av chi sa, alltsa "vem vet". Det ar nastan som matematik nar man plotsligt forstar ett bevis, man bara ryser i hela kroppen! Dar har man gatt och sagt nagot i flera ar, men sa plotsligt forstar man, inte bara vad det betyder utan man verkligen verkligen forstar.

Nar jag gar runt for mig sjalv sa tanker jag ibland pa vad jag ska skriva i bloggen, men det blir sa otroligt mycket sa jag hinner inte med det. Men jag ska beratta lite om Juana iaf, colombianskan. Hon ar valdigt valdigt sydamerikansk. Det ar sa roligt att det har sana ideer for sig! Just nu haller hon pa och bantar, vilket innebar att hon istallet for att ata ris och brod ater sockerfri glass och Tic-Tacs (ni vet de dar sma godisarna). Och allt med en valdigt sydamerikansk attityd. Hon ar valdigt snall dock, jag gillar henne. Jag funderar faktiskt pa att kanske aka till Colombia och halsa pa. Jag vet att det ar farligt, men Anna har fatt praktikplats pa svenska ambassaden i Bogotà, och om jag har bade Anna och henne dar som kanner till stallet sa ska det val inte vara sa farligt? Jag skulle kunna gora det precis efter jul och sen kan jag aka pa Interplastresa till Ecuador i en small. Anna och jag ar ju dessutom kanda for att inte utsatta oss for risker i onodan sa det ska nog ga bra ;-)

Puss och Kram

H