Avskedsfest

Vi har haft avskedsfest ikvall for alla som hjalpt oss. Det var helt okej! Men nagot som ar bland det varsta jag vet ar mansgrisiga man som ska bjuda varandra pa starksprit och klappa varandra i ryggen for att fira att allt har gatt bra. Jag menar, inget fel pa starksprit men varfor ar det nagot som kvinnor (och da menar jag alltsa mig sjalv) blir exkluderade ifran? Jag menar alla gort samma slags arbete, varfor kan inte alla bara behandla varndra som manniskor och inget annat? Sen ska jag inte vara orattvis, det ar langt ifran alla man som ar sadana men vi har Herr Handkirurg i var grupp som ar helt hopplos. Lagrad tequila on the rocks. Bara till mannen. Och sa lite ryggdunk pa det. Sjalv star man lite i ett horn och skruvar pa sig och funderar pa om man ska bestalla in en lagrad tequila till sig sjalv eller inte? Undrar om man far vara med och skala om man koper sin egen starksprit? Jag far prova nasta gang.... :-D

Nu sova.. Klockan ar 1 redan pa natten och vi jobbar imorgon som vanligt, men vi har lite sovmorgon iaf! Vi ska vara pa sjukhuset 8.30.

Dagen gryr

Vi har fatt lite sovmorgon idag for en av patienterna ringde igar och stallde in operatinen sa vi har en ganska kort dag. Ja, iaf om man ser till antal operationer, men nu ska vi ju packa alla vara grejer och sa, och se alla patienter som vi har opererat och ta bort stygn och sant...

Igar hade vi en liten tjej som vi hade opererat forra veckan som kom tillbaka for hon hade fatt en infektion i handen. Det ar ju sant som hander men det ar sa himla synd och trakigt. Jag hoppas verkligen att hon blir battre..

Tja, na, jag kanner att jag inte har sa mycket att saga helt enkelt. Det ar nu bara 2 dagar kvar har, sen aker vi harifran klockan 6 pa lordag morgon, och sen ska jag ligga pa playan i Miami (igen!!!) i en dag innan jag flyger hem till kara Kopenhamn!

Puss
H

Annu en dag...

Jag ar ganska glad att jag ar har och gor nagot helt annat an vad jag brukar halla pa med. Jag uppskattar ocksa verkligen mitt "riktiga" jobb, jag tror inte att jag ar sjukhustypen riktigt. Framforallt inte sjukskotersketypen, men det ar det val ingen som har trott heller ;-)

Sa idag har vi efter de vanliga operationerna ocksa haft forelasningar som jag fick oversatta. Det avr kul, jag gillar att prata infor folk, men man ar ju helt slut efterat! Det gor det ju inte battre att varken engelska eller spanska ar mitt modersmal, och sen ar det ju massor av medicinska termer ocksa som ju inte gor det lattare, puh. Men jag lar mig massor sakart. Nu ar det bara 2,5 dagar kvar pa sjukhuset, sen aker vi till Miami, det ska bi sa SKONT att bara ra om sig sjalv! Och pa mandag ar jag hemma! Ring da, vetja...

Puss och Kram
H

Lite kort ocksa!

Forlat, mamma... :-)

I fredags nar vi kom tillbaka fran sjukhuset sa stor det massor av fjortisar utanfor varat hotell. Det visade att den kanda latinogruppen Aventura som skulle ha koncert i La Paz bodde pa vart hotell. Snart satt vi i baren och pratade med dem, hehe.. Det roliga i de har landerna ar att man kan se ut som skit och anda tycker folk att man ar intressant for att man ar blond. Jag sag verkligen ut som skit :-)

Ja, och sen har vi ju varit pa wekendtrip, och jag skriver det har i efterhand for jag ville inte gora mamma orolig, men vi cyklade pa den dar vagen som mamma inte vill att jag ska aka pa. Den kallas varldens farligaste vag, och den ar helt fantastiskt vacker. Det basta nu ar att de faktiskt har byggt en ny vag for nagra ar sedan, sa det ar ingen trafik pa den gamla, utan den anvands mest for turister som cyklar mountainbike ner. OTROLIGT vackert.. Och visst, det ar val en viss risk for skrapsar om man ramlar men man ska vara ratt klantig om man kor over kanten (det stupar typ 300 meter ner pa sidan) Ca 1 person varje ar av de kommersiella foretagens cykelturister kor over kanten av de ca 30.000 som cyklar, och visst, det kan inte vara kul, men om man ar lite av en fegis som jag ar sa kor man inte sa snabbt... Otroligt vackert som sagt, och ganska hisnande. Anna och jag akte ju buss dar pa den gamla goda tiden, och det ar jag nog glad over att jag inte behover gora om... Cyklingen var ocksa haftig, vi startade pa 4.700 meters hojd och slutade pa 1.400 meters hojd, sa det gallde att ha bra bromsar kan man saga.. :-)

Val nere i djungeln bodde vi pa ett djurbarnhem for djur som folk har forsokt ha som husdjur etc. Man kunde voluntararbeta dar och jag har ju tidigare funderat pa att gora samma sak pa ett annat djurbarnhem i Bolivia, men jag maste erkanna att jag inte ar sa lockad langre... En av voluntarerna hade rakat komma for nara en apa som hatar kvinnor (han blev antagligen misshandlad av en i sitt liv innan han kom till hemmet), och hon blev svart biten. Apan bet av 2 senor och en nerv i handen, sa hon hade legat pa sjukhus i La Paz, genomgatt 2 operationer och hade svart infekterade sar. Eh, Ak hem????? Nejda, hon skulle resa till och med juli... Eh, ak hem?? Vi ar ju tillfalligtvis nog har och gor just handkirugi sa vi sa at henne att komma till vart sjukhus och prata med var fysioterapeaut iaf, men riktigt obehagligt verkligen. Apor ar inte sa snalla som man tror alla ganger. Efter att ha sett hur handikappade vara patienter ar av sina handproblem sa kan jag inte forst hur hon kan ta det sa med ro. Hon kanske inte inser hur allvarliugt det ar.. Och sen med infektioner etc. sa hade jag inte stannat pa en primitiv camping i djungeln..

Naja, det har varit en jatteskon helg, jag behovde vila upp mig lite, och nu ar jag redo for nasta vecka!

Puss och Kram
H

:-) Nu mar jag battre

Tank vad man kan bli pa battre humor nar man inte ar sa sjuk langre! Det har varit nagra harda dagar men nu kanner jag mig nastan frisk igen. Langa dagar pa sjukhuset blir det dock, idag kom vi darifran klockan 22. 07-22 alltsa, det ar helt klart en langre arbetsdag an vad jag ar van vid... Men nagot som jag alltid blir fascinerad av nar jag ar har ar hur himla frisk man ar (ja, nar man inte ar magsjuk alltsa). Den har resan ar specialiserad pa hander, sa vi opererar bara hander. Nar man ser sa otroligt manga missbildningar och andra problem som beror pa reumatism eller artrit sa ar man sa fascinerad av sin egen kropp hur den kan vara sa perfekt. Inte ens en ta for mycket eller for lite, inte en enda sena avsliten, inte en enda liten nerv som blivit avsliten i en olycka,. Inga brannskador, inga sjukdomar. Helt faschinerande.. Samtidigt far man ova sitt pokerface. "¿Que problema tiene, Senor?", sager man och sa tar de fram sitt barns hand som bara ar en stump med millimeterlanga utvaxter som skulle ha utvecklats till fingrar. Da far man halla masken. Imorgon ar det helg och vi ar lediga! Ah.. Ska vi jatteskont.. Tyvarr far vi inte sova ut eftersom vi ska pa utflykt och maste ga fran hotellet 07.15, men det ar det nog vart! Vi ska till ett djurbarnhem dar det bor massa tama apor och sant, ska bli jattemysigt. Vi ska ocksa aka buss upp till 4700 meters hojd, det ar ratt hogt, men det ar nog fantastikt vackert! Jag lovar att ta manga fina kort! :-)

Kram pa er!
H

Det har med att tycka synd om mig sjalv...

.. ar nagot jag gor ibland (bara nar det verkligen ar synd om mig saklart!), och det ar det alltsa nu... Problemet ar att jag kor martyrstilen och vill att nagon annan ska tycka synd om mig istallet. Igar var vi pa sjukhuset mellan klockan 08.00 till klockan 22.30 cirka, och konstant arbete darimellan. Jag och den andra killen som ocksa oversatter var sist kvar (som vanligt) och alla andra hade gatt till en restaurang. Vi orkade inte sitta och vanta pa mat (vi hade saklart inte fatt nagon middag) sa vi at nagra empanadas pa ett pizzastalle. Jag madde lite illa, men tankte att det maste vara pga en lang dag. Jag somanr ca klockan midnatt... Iaf, klockan 4 pa morgonen vaknar jag och har diaree och kraks (titta, det ar redan synd om mig!) Jag forsoker somna om, men det gar inte sa bra eftersom jag mar illa. Klckan ringer klockan 6, jag har fortfarande diaree (ar det har for mycket detaljer for blogglasarna??), iaf, jag gar upp och vi aker till sjukhuset. Jag mar piss helt enkelt. Da visar det sig (saklart) att han som ocksa oversatter har akt pa samma sak, han verkar iaf ha det lite varre. Jag far nagra pasar dropp for att kanna mig battre och sn borjar jag jobba. Eftersom den andra killen mar for daligt for att jobba, sa far jag gora allt vart arbete ensam, och jag mar alltsa fortfarande uruselt. Det ar nagonstans har som jag vill att nagon annan ska saga at mig att ga och lagga mig och vila, for jag vill inte ta ett sant beslut sjalv. Och folk sager ju; ga och vila om du mar daligt, men ja, de tvingar mig inte, och vem ska da gor allt mitt jobb om inte jag gor det?? Sa istallet gar jag runt och tycker valdigt, valdigt synd om mig sjalv. Sarskilt nar folk ber mig att ordna saker som de mycket val kan ordna sjalva eller som inte ar sa viktiga sa att de skulle kunna vanta till imorgon. Men jag sager inget, jag martyrar, javisst, sager jag, det ska jag gora. Leendet ar mojligtvis lite stelt... :-) Sa nu efter en 12timmars lang arbetsdag utan mat (jag kunde inte fa ner nagot till lunch, men nu mar jag lite battre, sa nu ska jag bestalla roomservice :-D), sa sager en ocksa, ah, kan du gora det har och det har och det har, och ja, se till att fa vila lite. Man ba, javisst, det hade ju varit lattare att vila ifall du inte gav mig 73 nya saker att gora! Okej, nog med gnall.. Och kom ihag, det ar alltsa nu ni ska ga in och skriva en kommentar och saga; JA, Helena, det AR synd om dig!!!

Ps, Ja, alltsa annars ar allt bra, vi borjadse operara igar och La Paz ar fantastiskt vackert, mycket vackrare an jag minns det...

La Paz

Igar lag jag en stund pa playan i Miami. Ah... Nar vi skulle landa i la Paz berattar piloten att det ar 3 grader varmt i La paz. Da kan man liksom fundera lite pa hur man valjer sin semester egentligen! Nu har vi idag inte gjort sa mycket, gatt runt lite i centrum och sa. Dock far man ju absolut inte ga ut utan sallskap, det ar typ livsfarligt. Suck, ja, men det komplicerar ju tillvaron SJUKT mycket om man ska ha nagon med sig varenda lilla gang man behover ga utanfor hotellet! Det varsta ar att det inte ar sant, La Paz ar inte sa extremt mycket farligare an nagon annan stad i SydAmerika. Annars vill man ju mest skvallra om manniskorna som ar med, men i tider av Google Translate sa ska man akta sig for vad man skriver! Alla verkar valdigt ambitiosa iaf, och det ar ju bra i langden, men i borjan innan man har borjat jobba sa blir det lite sadar att alla liksom trampar varandra pa tarna lite. Det brukar ju dock bli battre nar alla har fullt upp med sitt eget.

Imorgon ska vi traffa alla patienter och schemalagga operationerna. Det brukar vara den mest hektiska dagen men samtidigt den roligaste. Vi far se..

Kram och sov gott!
H

Ensam i Quito

Alltsa, det har med att vara i Quito sjalv kanske inte var helt sa kul som jag trodde. Jag var uppe pa universitetet dar jag gjorde mitt exjobb, men hon som var min handledare var inte dar och han som jag tidigare gjort kand som "den lille jobbige" har tydigen slutat. Naja, sa jag akte upp pa berget till 4100 m och tittade pa utsikten. Det var fint men lite kallt. Nu har jag rtoat mig med att lasa jobbmail, och jag funderar starkt pa att ga pa bio. Det ska bli skont att traffa lite folk i Miami och bli en social manniska igen!

H

Har kommer kort iaf!

Forst har vi allas varan Carlos uppe vid San Franciscokyrkan i Azogues. Observera T-shirten, och att det alltsa inte ar jag som gett den till honom :-)




Har har vi sen ett kort pa mg och min "kusin" Christina. Det ar mest for att illustrera hur bleka och farglosa vi ar (Ja, ni ocksa!!!) Och da ar det alltsa jag som ar den farglosa massan till vanster (naja, rosa ar ocksa en farg)

Sen har vi ett vackert kort pa de grona bergen! Jag ALSKAR de grona bergen, de ar sa otroligt fina sa jag vet inte vad, jag kan titta pa dem i evigheters evighet. Men sa har jag ju ocksa alltid gillat gront :-)

Ikvall aker jag till Quito, och imorgon till Miami, och sedan vidare (tillbaka?) till Bolivia!

Kram pa er!

Hej igen!

Det blir nog inga kort den har gangen, det verkar svart.. Men i Miami kanske jag lyckas? Det ar ju lite hart att sitta fast i 1800talsteknologi har.. Jag har precis haft en telefonkonferans med lakarna. och det var helt hopplost. Enellanat horde jag typ vad de sa, men mest var det helt kort. Det varsta ar egentligen inte att inte fa svar pa fragor, for jag har ganska bra koll tycker jag, men mer att man verkar helt stord och otrevlig, som inte typ svarar pa tilltal och sant. Naja, inget att gora at det! Imorgon ar sista dagen har, sen blir det Quito och sen Miami, och sen La Paz...

Hasta entonces...

H

Livet i Azogues

Det kanns (som alltid nar jag ar har) som om jag ar 16 ar igen. Allt ar sig likt aven om antalet elektroniska pryttlar hemma hos familjen okar exponetiellt. Annars rullar vardagen pa, vi ater, gar pa bio etc. De har ett nytt hembitrade och hon ar lite rolig, idag gjorde hon te at mg, det avr ju valdgt snallt. Hon hade sin dotter med sig och forklarade att det var for att skolan dar dottern gar har drabbats av en hepatitepedimi. Alla i hennes familj typ var sjuka. Ehe, och det ar alltsa hon som lagar all min mat, hur lange racker en hepatitvaccinering egentligen? Det var nog 10 ar sedan jag fick min iaf.. Naja, jag ahr ju redan atit av hennes mat ett antal ganger, sa det lar ju markas hur effektiv vaccinatoinen ar... Sen har hon ocksa varit snall och stadat mitt rum. Dvs hon tog alla mina saker som lag framme och stoppade in i lite tillfallgt valda skap, blandat med familjen Crespos grejer. Men hon ar verkligen snall liksom. Hoppas att jag hittar alla mina grejer nar jag ska aka imorgon. Da flyger jag till Quito pa kvallen (eller vart nu piloten tanker aka) :-) I eftermddag tankte jag lagga upp lite kort! Da far ni se hur det ser ut har, och hur jag ser ut, jag har namligen inte tagit tillrackligt med solskyddsfaktor pa sa jag ar rosa hela jag...

Puss och Kram
H

Att flyga i Ecuador...

... ar ungefar som att spela pa trisslotter. Chansen ar typ en pa fem att man kommer dit man vill i nagolunda ratt tid. Ofta ar planen installda, sarskilt om man ska flyga pa kvallen for planen kan inte flyga nar det ar morkt (??) sa da om det ar nagot som fordrojer avgangen en halvtimme och solen hinner ga ner sa far man vanta till nasta dag. Jag har ocksa varit med om att fa nodlanda pa en militarbas for att den hade blivit for morkt for att kunna komma fram till slutdestinationen. Igar skulle jag alltsa flyga till Cuenca fran Quito. Det var redan fran borjan en valdigt obehaglig tur. Regnet oste ner och nar vi kom upp bland molnen sa var det extremt mycket turbulens och molnen lag pa olika hojd sa vi kom liksom aldrig ur dem riktigt. Sa borjar vi ga ner for landning, och det ar ju heller aldrig kul nar man ska ner i en dal och landa, men vi kom liksom aldrig ur de forbaskade molnen och regn piskade pa rutorna, vilket ju antydde att vi var ratt langt ner mot marken. Naja, efter nagra skakiga minuter borjar planet dra pa hastighet igen och stiga, och man kunde iaf tillfalligt dra en lattnadens suck nar vi kom upp ovanfor molnen. Da kom ett hogtalarutrop "Mina damer och herrar, flygplatsen i Cuenca har stangt pga daliga vaderleksforhallanden, sa vi flyger till Guyaquil istallet" Eh, jaha ja, om man ska aka buss till Cuenca fran Guyaquil sa tar det typ 6 timmar pa skumpig bergsvag sa det ar ju inte bara nagot man kan liksom aka till istallet. Sen lite senare kom ett utrop om att det var 28 grader varmt i Guyaquil, och man bara, eh, ja, det ar ju kul att veta men jag ar typ mer intresserad av att fa veta om de tanker flyga oss till Cuenca senare, eller om ni tanker lamna oss i Guyaquil enligt principen "ni fick ju iaf flyga nanstans", och andra detaljer som typ, kommer branslet att racka? Naja, val i Guyaquil sa sager de att vadret ar battre i Cuenca och att vi flyger tillbaka dit efter att ha fyllt pa bransle. Mm, det blir man ju sugen pa.. Visst, jag ville ju till Cuenca, men samtidigt ar det ju trist att do.. Men jag overlevde iaf, och nu ar jag i Azogues! Igar pratade vi mest och at pizza, idag ska vi nog till nagon moster och ata lunch. Valdigt aventyrligt.. ;)

Ecuador

Da var jag framme i Quito!! Jag gillar verkligen Quito efter att jag gjorde exjobbet har.. Men nu ska jag alltsa ga pa min femte delflygning sen jag akte igar och jag maste saga att jag borjar bli liiiiite trott pa att fylla i tulldeklarationer och sta i passkontrollsko.. Puha..

Men nu njuter jag alltsa av Quito.. Ja, eller av flygplatsens internetcafe iaf, gills det? Man ar ju alltid lite nervos sa har innan man ska traffa familjen.. Jag skickade ett mail igar och sa hur dags jag skulle komma men de har inte svarat sa vi far se om nagon hamtar mig pa flygplatsen eller om det blir buss till Azogues. :-)

Puss och Kram