Jaha, då var det kört...

Skymningen har lagt sig över de sandiga vägarna. På en volleybollplan stod en grupp träningsklädda personer och drack vatten efter ett joggingpass. Blöta av svett. Skrattandes. Pratandes. Jag var en av dom. Av en händelse sänkte jag blicken och såg ner på min arm som lystes upp av strålkastarlamporna som hängde över oss. Där satt den. Tyst och stilla hade den kommit och jag hade inte märkt något. Men var det försent? Den kanske bara satt där och sonderade terrängen innan den skulle gå till attack? Jag hade ju inte märkt att den satt sig där. Jag lyfte handen och slog till. Splatt! Blod. Panik. Den lilla droppen blod vittnade om att det var försent. Den hade redan bitit mig. Den hade redan penetrerat min hud med sin lilla snabel och sprutat in sina kroppsvätskor i mig. Ja, då var det kört...

Om inte just den här lilla myggan inte bar på malaria förstås. Och om mina fina malariatabletter som ju är åtminstone 85% effektiva kan mota bort eventuella parasiter, så ja, då är det ju lugnt så att säga.. Hur som helst är det inte lätt att vara hypokondriker i det här läget. Jaja, det är knivigt för antalet myggor häromkring har verkligen ökat. Ryktet säger att de inte längre sprutar så mycket gift för att hålla myggorna i schack, så jag antar att det är det som är problemet. Jag sprutar på mig massor av myggmedel förstås, men ja, dom är ena smygisar dom här myggorna. Dom är så små att man inte känner när dom sticker, och efter den här som jag såg stack mig fick jag inte ens ett riktigt myggbett, så man kan bli biten utan att någonsin förstå det.. Aja, tur att jag har en gudfar som är infektionsläkare.. :-)

Ikväll är det "aerobics", och sen ska jag och en kompis gå och äta i den lokala matsalen där de serverar nigeriansk inhemsk mat! Ska bli skoj att prova.. Sen är det inte långt kvar tills jag får åka hem! Bara söndag med promenad till apträdet, sen en måndag och sen bär det av hemåt! Ska faktiskt bli väldigt skönt...

H