Welcome to Nigeria!

Så sa den lille mannen som hämtade mig på flygplatsen i Lagos. Jag kunde inte låta bli att småle lite för efter allt man har hört om det här landet så är det väl med lite dubbla känslor som man inser att man faktiskt är på plats nu! Men det har gått bra iaf allting, just nu ligger jag på ett hotellrum i Lagos, och imorgon så flyger jag vidare till fabriken där jag ska bo och jobba de kommande veckorna. Man blir så otroligt filosofisk av att umgås sådana här långa dagar med sig själv, när man mest flyger flygplan och tittar ut över världen som passerar under en, man får nästan skärpa sig lite för att inte tankarna ska flyga iväg till helt orimliga platser! Jag menar, det är väl inte en så himla stor grej egentligen, det jag gör just nu? Jag är på jobbresa några veckor bara. Men det har blivit lite uppshåsat känns det som. På jobbet har ju folk kommit och sagt hej då på samma sätt som de gjorde när jag skulle vara tjänstledig ett år, och jag har helt klart dragits med i karusellen. Det känns spännande det här att bo på fabriken och jobba 12-timmars skift 7 dagar i veckan, lite Big Brother över det. Jag undrar hur jag kommer att reagera. Och just när man är så ensam i det så är det lätt hänt att man börjar tänka alla möjliga existentiella tankar. Jag tänker förstås på också om jag borde vara orolig över min säkerhet. Jag tror inte det egentligen, vi är väldigt bevakade och omhändertagna, och jag tror att det som vanligt handlar en del om att inte vara på fel plats vid fel tillfälle, men det är klart att det finns en anledning till att vi har en beväpnad eskortbil, och det är ju att vi är något man kan tjäna pengar på om vi hamnar i fel händer. Nåja, jag tror ändå inte att det är så stor risk, men jag var ändå lite orolig i magen när jag kom ut från flygplatsen. Jag hoppas att den känslan lägger sig.

Jag hade en väldigt fin resa hit iaf, solen strålade i Paris och jag lyckades med från-flygplanet-sightseeing och såg Eiffeltornet, Triumfbågen och vad jag tror var Sacre Coeur. Det var även väldigt fint att flyga över Pyreneerna och Saharaöknen.. :-) Jag tror att det är dags att åka till Frankrike igen snart, det var väldigt många år sedan jag var där. På Charles de Gualle så kom jag tyvärr inte till de speciella rulltrapporna som är ett väldigt starkt minne för mig från när jag som 7-åring (eller hur gammal var jag?) var i Paris med mamma. Jag är inte säker på vilken terminal dom finns i, men jag vet bara att när jag var liten så gjorde dom väldigt stort intryck på mig.

Jaja, nu ska jag inte ligga här och svamla, bara för att jag inte har något bättre för mig! Frukosten serveras imorgon klockan 04.00 så det är väl dags att fösöka sova lite..

Kram
H

PS. Jag har redan hunnit med 4 (kortvariga) strömavbrott.