Vin och ebola

På väg hem!! Sittandes på Lagos flygplats och försöker undvika att ta i saker. Inte så att jag på riktigt tror att jag ska få ebola, men ja, man blir lätt lite paranoid. När man gick genom säkerhetskontrollen så fick man svara på frågor om hur man mådde och så mätte de ens temperatur. På samma sätt ni vet som man får lust att svara "ja" på frågan "Är du i USA för att begå terroristbrott?" i deklarationen när man landar i USA, så fick man ju lust att vara lite ärlig när man fick frågan hur man mår. "Ja, alltså jag är sjukt trött, men jag tror mest att det är att jag jobbat nattskift här ganska länge i sträck. Jag mår lite illa också, men det är nog bara lite åksjuka från bussturen hit..Och varm är man förstås men det är ju lite varmt här, eller hur?"  Skräckscenariot som vi skojar om på jobbet är att man skulle bli förkyld, få feber, åka fast i ebolakontrollen och sedan få sitta isolerad tillsammans med 10 andra misstänkta ebolafall. Det går nog inte till så, men ändå.. Men i fredags var det iaf en man här på flygplatsen som kolapsade och dog. Han hade inte ebola, men ingen vågade hjälp ahonom, och så dog han. Fruktansvärt tragiskt, men vad hade man själv gjort?

Nu har jag iaf badat mig i handsprit och sitter i loungen och dricker vin. Jag tycker ju inte ens särskilt mycket om vin, men ja, nu är det rätt nice ändå alltså.. Jag har även roat mig med att stå i kö till säkerhetskontrollen här, det är verkligen dagens höjdpunkt. Han som jobbar har så mycket regler, och det är ingen som förstår dom, alla gör fel och så blir han upprörd, NEJ, skorna ska vara utanför lådan! Lägg nu laptopen där, ja, och så skärpet I LÅDAN! Nej, inte skorna! Mycket roligt..

Nä, om man skulle fylla på vinglaset? Och gå på toaletten.. Hua, kroppsvätskor var det ja som man skulle hålla sig borta ifrån, det får bli ännu mer handsprit...

H

Konstiga fiskar

Åh, jag har hemåkarvittring!! 4 timmar kvar på dagens nattskift och sedan 4 skift kvar, och sedan adios Nigeria! Ja, eller okej då, på återseende, men ändå! 5 långa härliga lediga hemmaveckor till Lenan... Ja, okej då, de kanske inte blir så himla lediga eftersom vi ju ska gifta oss sista helgen där och det väl är *lite* fix med det, men iaf!

Jag är igång och tittar på bröllopsresor. Det är i vart fall ett sant nöje.. J Det är så svårt att välja bara, jag inser att jag har blivit lite sådär att jag vill ha allt, och när man ställs inför likvärdiga men olika alternativ så blir jag alldeles stissig! Förr i tiden var jag mycket mer avslappnad i mitt resande, jag tänker ibland tillbaka på när Anna och jag backpackade i Syd-Amerika och tillbringade 2 veckor i Chile med att äta potatismos på favoritrestaurangen och kolla på Vänner dubbat till spanska.  Hade det varit idag hade jag farit runt som en skållad råtta för att försöka se HELA Chile på de två veckorna vi hade, nu såg jag bara Viña del mar och var störtnöjd med det. Ibland önskar jag att jag kunde gå lite mer tillbaka till den gamla känslan av att ta dagen som den kommer, inte göra så mycket research utan bara bli glatt överraskad för sån’t man ramlar in på. Det är svårt. Jag vill hinna med ALLT! Så nu jämför jag bilder och itinerarys tills ögonen blöder och paniken stiger när jag inser att de olika alternativen har olika fördelar och nackdelar men på det hela taget är lika bra, men som sagt olika. Gah.. Nåja, jag har en idé åt vart det lutar iaf, vi får se vad mister-man-to-be säger. Han har bett om betänketid.. 

Fabriken där jag är ligger ju i ett träsk, och det finns en del diken (i betong) som svämmar över när det regnar. I dikena bor grodor, fiskar och krabbor, och nu har jag även funnit den felande länken i evolutionsteorin.  Det är en fisk med ganska kraftiga bröstfenor, som ofta ligger i vattenkanten. Han ligger halvt i och halvt ur vattnet, och lutar sig på bröstfenorna, typ som en säl lutar sig på fenorna.  Men det är alltså en fisk, den har fiskropp och fiskhuvud. Den är ganska skraj av sig, och när man kommer nära så blir den rädd, och då, hör och häpna så flyr den in i ett avloppsrör , det är bara det att röret ligger ovanför vattenytan, så den liksom hasar sig in väldigt snabbt. Jag har aldrig sett något  liknande. Det är liksom en fisk som lever både i vattnet och på land. Jag har försökt ta kort på den, men lyckats rätt dåligt eftersom den bara verkar vara ute på natten.. Äh, okej, jag var tvungen att google rätt på den, här är en bild, kolla in

http://en.wikipedia.org/wiki/Amphibious_fish

Jag tror att det är en muddskipper. När jag stod och titade på den i diket kom 3 säkerhetsvakter och var nyfikna på vad jag höll på med. Jag pekade på fisken och sa att det var en så konstig fisk som var både i vatten och luft. Då förklarade vakten att det var en padda. Eh, ja, jo, vi säger väl så.. (det var alltså en fisk, jag lovar!)

Det pratas mycket om Ebola här nere och folk skickar runt massa länkar till olika informationssidor. Det är ju väldigt obehagligt. Även om riskerna nog är betydligt mycket större att dö i en trafikolycka i Lagos, än att få nedsmittade kroppsvätskor på sig så är det ju en sådan obehaglig sjukdom. I tidningarna står det att Nigeria har deklarerat undantagstillstånd, och vissa här börjar oroa sig att flygplatsen ska stängas. Det tror jag nu verkligen inte händer om inte allt går överstyr, och det ska det väl iaf inte göra innan onsdag och då sitter jag på ett plan på väg hem! Och, ja, jag ska använda handsprit och inte sitta bredvid svettiga människor på flygplatsen..

H

Läskiga flygturer

Så var man äntligen tillbaka på nattskift igen! ;-) Jag måste erkänna att när jag är på dagskift, som jag varit de senaste dagarna så är jag mycket tröttare eftersom jag inte går och lägger mig i tid, så jag ska nog bara hålla mig till nätterna tror jag..

Resan hit var lite spännande. Vi flyger ju sådana där dash8 q400 plan, ni vet dom där som SAS använde förut som hade problem med landningsställen och halvkrashade några gånger. Nu när vi skulle starta så satte vi fart på startbanan, men så saktade vi ner igen, och så fart på igen, och man insåg ju att något var knas. Iaf så tillslut bromsade vi igen, och piloten meddelade att det var något fel på planet. Vi fick gå av igen och sitta på de hårda bänkarna och vänta i 5 timmar, och sedan flög vi. Jag gillar ju inte sådana där små plan som man inte kan lita på, men jag satt bredvid en pilot och han sa att han var inte orolig, och påpekade också att just den här flygplanstypen faktiskt hade fördelen att den flög bättre på bara en motor än vad många andra tvåmotoriga propellerplan gör. Och det kändes ju bra, för sist jag flög härifrån så berättade han som satt bredvid att när han flög för två år sedan så stannade ena motorn och de fick vända tillbaka. Håhåjaja..

Annars är det mest bröllopsplanering,  just nu funderar jag på tårtdesign, frisyr och blommor. Om det är någon där ute som har en bild på någon snygg tårta/frisyr/brudbukett så bring it on!

I 3 dagar utan Internet försmäktar vi i detta träsk

Ja, vi har alltså inte haft något internet i 3 dagar. Det blir låååånga nattskift när man inte har tillgång till nätet. Vi har ju alla excellark och beräkningsprogram etc. på servern i Danmark, så man kan ju inte jobba med något sådant alls, utan får liksom hitta på något man kan knåpa ihop offline utan tillgång till någon data.. Håhåjaja.. Nu idag har jag iaf skiftat till dagskift igen. Det är lite hårt, jag misstänker att det kommer att vara tungt här om några timmar. Det är nämligen förstås helt omöjligt att sova när man jobbat natt och plötsligt ska gå upp när man egentligen brukar gå och lägga sig. Ett annat problem jag har är att jag drömmer att det är folk i mitt rum, och så vaknar jag med ett ryck och måste se mig omkring. Det är inte så att jag drömmer att någon kommit för att överfalla mig, utan jag drömmer att dom är i mitt rum för att starta upp fabriken, men det är ändå väldigt obehagligt, och det är svårt att komma ur drömmen. Man vaknar, och sen när man somnar så drömmer man samma sak igen. Vi får hoppas att det blir bättre snart..

H

Jobba jobba jobba

Nattpass igen.. Ja, det är kanske mest då man har tid att skriva något. Jag har ju varit otroligt dålig på att blogga i den här omgången men det har bara varit jobb, jobb, jobb och egentligen inte så mycket annat som hänt. Idag jobbade jag egentligen dag, så jag jobbade 06-18, men typ en halvtimme innan arbetsdagens slut så bestämdes det att vi skulle täcka in nattskiftet också, så ja, då var det bara att ta det också.. Jaja, klockan är snart 2, så det är "bara" fyra timmar kvar. Och det positiva med att jobba för mycket är att man kan sova ikapp sen utan dåligt samvete...

Michael och jag funderar lite på om vi ska vandra någonstans i sommar. Jag tror att jag gillar att vandra. Jag har ju inte gjort det så himla mycket, men jag blev verkligen lite biten när vi var i Torres del Paine i Chile i mars. Sen är jag inte så himla förtjust i att sova i tält, eller laga mat på stormkök eller ens bära min packning för den sakens skull, men just själva vandrandet gillar jag. Å andra sidan är jag rätt trött på att resa så i så fall ska det helst inte vara så långt eller krångligt att ta sig dit. Tips mottages gärna. :-)

Jag har kommit till en insikt vad gäller min personlighet i jobbsammanhang, och det är att jag avskyr att vara i en beslutsfattande position. Jag älskar att vara "den smarta" som tar reda på allt åt den beslutsfattande personen, lägger alla för och emot på bordet, och sen tar den andra besluten. Det som är så synd är att de allra flesta karriärvägar innebär just beslutsfattande, så jag vet inte riktigt hur jag ska komma runt det, eller om jag ska lära mig att tycka om det. Jag menar, om det inte involverade att säga åt andra människor vad dom ska göra så hade jag inte haft problem med det. Om det var mitt eget projekt som jag skulle göra så bra som möjligt så hade jag inte haft några problem att ta beslut, men när det involverar att bestämma över andra så tycker jag genast att det är jobbigt..

H

Apan

Så idag var det alltså dagen D! Hemresa alltså. Jag sitter redan i loungen på flygplatsen i Lagos och väntar på att klockan ska bli 23.. Bara 4 timmar kvar, inte så tokigt. Något som får mig på bra humör var att när jag satt på den lokala flygplatsen och väntade så kom en och sa att det var en apa utanför. Jag gick förstås genast ut för att titta! Och det var en jättefin apa som satt och åt på en buske. Han verkade inte alls rädd. Efter ett tag kom han fram till mig och jag sträckte ut handen och klappade honom på ryggen. Då lade han sig ner på mage med ben och armar utsträckta åt alla håll så att jag kunde klia honom på ryggen. Hur fin som helst! Jag blev helt svart om handen och fick kanske några loppor på köpet men han var så himla mysig! Och så tog jag hans lilla aphand, och den var så len! :-) Det var dagens lycka.. Sen var det tyvärr dags att borda, annars hade jag väl suttit där än.. Han var nog i te en vild apa eftersom han var så tam men han hade inget halsband eller så.. :-)

Snart hemma! Hoppas att vi ses då!

Kram
H

Gäsp..

Ja, då var dagens nattskift snart till ända! Klockan är 05:10, och om man ska hinna få någon frukost måste man gå till matsalen om typ 20 minuter.

Ni sitter väl därhemma och äter påskgodis vid det här laget kan jag tänka. Det hade jag ju också velat. Tänk en hel påsk utan en enda liten godisbit! Det får jag ta igen när jag kommer hem.. :-) Det är först när man jobbar natt också som man börjar tycka det är lite obekvämt att inte få bestämma sina egna mattider. Frukost, lunch och middag serveras nämligen som vanligt, och utanför de tiderna finns ingen mat att få tag på. Ja, eller, vi får en macka runt midnatt, men man är ganska hungrig nu får jag erkänna efter 12 timmars arbetspass. Sen när det serveras lunch så får man välja mellan mat eller sömn, men det blir oftast sömn som vinner för min del. Förutom häromdagen när jag blev sen från nattskiftet och missade frukosten. Då var det bara att gå och lägga sig på tom mage, och då vann hungern runt lunchtid, så jag masade mig upp och åt. Det blir så konstigt bara att vakna "mitt i natten", äta en måltid och sedan gå och lägga sig igen. Inte så optimalt precis.. Nästa gång kanske jag får ta med mig lite energibars och nötter och annat om det ska bli nattskiftsjobb även framöver, vi får väl se!

Annars har det varit en lugn natt, men jag har fått väldigt mycket "kontorsarbete" gjort, så det känns alldeles utmärkt. Skönt att få sån't gjort som man lovat att ta itu med innan man åker hem.. :-)

Sov så gott!
H

Nattvakt

Klockan är kvart över ett och jag sitter i kontrollrummet och knappar. Vi värmer upp, och har nog en minst 5 timmar innan vi är uppe i den temperatur som vi skall upp i, så ja, det är inte så jättemycket som händer.. Fast jag gillar ändå nätter för det är ändå en speciell stämning. Man sitter och vakar över fabriken på något sätt. På dagen så jobbar man bara, men på nätterna så vakar man.. :-) Det är en jättetrevlig amerikansk man som jobbar nattskift, och han berättar allt möjligt, och det behövs lite social samvaro för att få tiden att gå ibland. Det är intressant att höra medelålders män prata om deras fruar, och ibland undrar jag hur mycket av det dom verkligen menar och hur mycket som bara är upprepande av klyshor. T.ex. det här med att spela golf. Mannen i fråga (inte amerikanen nu utan generellt) vill spela golf och gör allt möjligt för att få tillåtelse till detta samtidigt som frun sitter hemma och vill att han ska komma hem. Hon ringer stup i kvarten och frågar när han kommer etc. Jag känner ju inte igen det här beteendet från folk i min närhet eller mina egna relationer, men det är ju ändå på något sätt en etablerad klysha att mannen liksom vill bort från hemmet för att dricka öl på puben, spela golf eller vad det nu må vara samtidigt som frun begränsar hur ofta och mycket han får lov att göra dessa saker. Alltså, en sak är väl om man har små barn, för då måste ju någon vara hemma och ta hand om dom, men jag har svårt att se hur jag annars skulle begränsa min partner i  hur mycket han får vara borta. Man hade väl hoppats att han själv ville vara med mig (ute eller hemma) så att man inte skulle behöva förhandla om det? Och jag undrar om de här historierna bara är skrönor eller om det blir så på ålderns höst?

Imorgon är det två veckor kvar till ledigt! Nice..

En pinne!!

Jag var precis inne på Spotify och upptäckte att våra danska barnsånger för "Bilingual by music" som min kära syster har jobbat med har fått en pinne i popularity!! Det är alltså någon som har lyssnat med andra ord! (För det är väl inte bara att jag lyssnar på dom som ger utslag va?) Hehe...

Iaf, det har varit tomt i bloggen, jag har tänkt att jag skulle skriva något men det känns som om blogginläggsämnena har sinat.. Jag menar, man har vant sig vid sin kontainer och råttorna och ödlorna som springer runt benen på en, ibland blir man biten av en mygga, men det gick ju bra sist så att säga..

På jobbet händer det såklart en del, vi är faktiskt inne i en ganska spännande fas just nu, och förra veckan jobbade jag nattskift en gång. Tanken är att jag ska jobba nattskift kankse så tidigt som i natt, men det är alltid en del osäkerhet omkring det.. Problemet är ju att om man ska jobba natt så måste man ju gå och lägga sig snart för att orka, och vi vet inte ännu om det kommer att bli nödvändigt.. Jaja, jag suger lite på den karamellen.. Om jag inte ska jobba natt så borde jag i teorin sluta redan kl 16 eftersom det är söndag idag, men vi får väl se vad som händer här...

Söndag ja.. Snart halvvägs i den här omgången. Jag ser mycket fram emot min maj-ledighet, jag tror att det är ovanligt välplanerad från min sida! Först (redan dagen efter jag kommer hem) drar jag och Michael till Jordanien! Ska bli jättemysigt och kul! Jag inser att det nog blir ett tajt schema med allt som jag vill se och göra! Vi har 5 dagar att se Petra, döda havet, wada rum, dyka, snorkla.. Ja, det blir nog inte så mycket tid till att ligga och läsa böcker precis.. (sorry, darling) Sen åker vi till Norrköping samma dag som vi landar så att vi kan vara där på Valborg och 1.a maj, ska bli jättemysigt. Jag hoppas på typiskt vårväder.. :-) Veckan efter är det Eurovision i Köpenhamn, så då är vi hemma där, och sen sista veckan hoppas jag att jag kan åka till Stockholm och hänga lite med Anna. Michael ska till Houston med jobbet han, så det är ingen mening med att sitta i Köpenhamn och uggla.. Det kan eventuellt bli så att jag måste jobba, så vi får väl se, men med lite tur så behöver jag inte det, så i så fall blir det Stockholm. Känns som om jag lyckats klämma in så mycket roligt på de där 3,5 lediga veckorna.. Hihi..

Men som sagt, det är en spännande period också på jobbet, så man behöver inte få det långtråkigt..

Kram
H

Dagens skratt

Det finns ett kort jag har liggand epå datorn som bara är så himla roligt, om jag känner mig lite uttråkad eller trött så tittar jag bara på det och så får jag ett leende på läpparna. Ja, eller det är egentligen två kort, och dom är lika roliga båda två, och nu tänkte jag dela med mig till er. Det är inte precis det mest smickrande kort på mig som finns, men jag kan väl bjuda på det! Iaf, kortet är från min och Annas Karibientur där vi seglade med Maria och Mark förra året. Ett av stoppen var Grenada, och för att bryta havsturerna med något annat så åkte vi inåt ön för att gå en tur till några vattenfall som låg där. Vi hade kollat upp med turistbyrån innan (=en tant som råkade ha ett hus vid vägen), och fått tips. Enda problemet var att tipsen var så himla dubbeltydliga. "Ja, det här är ett jättefint vattenfall, och det går en stig dit som ni kan följa utan problem, men det är jättelångt, det är typ 3 km! Det tar nog säkert 6 timmar att gå.." Eh, jaha? 3km, sex timmar? Man fick lite känslan av att tanten inte var den som var ute och hikade frivilligt, så vi tänkte, 3 km, det fixar vi! Men när vi var framme där stigen började så fick vi råd av några andra som sa, ja, det är typ 2 km, men det är lerigt och tar 4 timmar, och dit kan ni bara inte gå! Suck, aja, tänkte vi och gick till ett annat vattenfall.. Några veckor senare dock, så var Anna och jag tillbaka på ön, medan Maria och Mark hade dragit vidare med sin båt. Aha, tänkte vi, nu ska vi minsann gå till vattenfallet! Sagt och gjort! Men efter en bra start med bred väg etc. så svängde vägen av mot "vårt" vattenfall. Nåja, vi gick på, och snart började vi förstå vad varningarna hade gått ut på. Stigen försvann typ helt, och vi följde någon slags liten uttorkad bäck. Växtligheten var tät och man skrapade armarna på vassa växter för varje steg man tog. Dessutom stekte solen och jag kände hur huden brände oroväckande. Jag hade solkräm med mig så jag smetade på mer och mer i ett desperat försök att klara mig undan bränd-gris-looken. Vi gick och vi gick och vi gick och vi gick. För att inte gå helt vilse i djungeln så fanns det snitslar i riktningen vi skulle, omen ibland hittade vi dom inte, och ibland skulle man klättra ner för stup och det var helt hopplöst! Vi funderade många gånger på att vända tillbaka, men vid det läget så visste vi ju inte om vi ens skulle hitta tillbaka, och om det var längre att gå tillbaka eller att fortsätta, plus att vi nu gick nerför berget, om vi vände skulle vi behöva gå uppför istället! Efter 4 timmar kom vi ut på andra sidan.. Det var ganska komiskt. Vattenfallet låg vid en bilväg som man kunde ta från andra hållet, det visste vi innan, men det var bara lite surrealistiskt att målet för denna äventyrsstrapats slutade med en fanta och asfalterade vägar..

Nu till det roliga kortet. Det är alltså kort på mig och Anna under den här vandringen. Det som är roligt är att det är inte på något sätt kort där vi försöker illustrera att det är jobbigt eller så, utan jag försöker smila upp mig för att ha ett fint ute-och-går-i-djungeln-kort. Jag har heller inte smetat på mig extra mycket solkräm med flit, utan det var bara så jag såg ut helt enkelt. Och Anna ser ju oförskämt fräsch ut! Ah, jag skrattar varje gång.. :-) Om några veckor ska jag ju ut och hika med Annas man Markus i Patagonien, vi får se om det blir lika äventyrligt. :-)

Här kommer bilderna!
Kram
H

Snart dags för hemfärd!

Igår var det min yngste systersons dop, och det var tråkigt att inte vara där, men det verkar ha varit fint, och Michael fick representera familjen Hellberg/Hansen, så jag får nöja mig med att se bilderna sen.. Men snart åker jag hem iaf! På tisdag.. Man blir lite sliten av de här jobba 84 h/vecka-veckorna, inte så att jag är så trött som i att jag får för lite sömn, mer att man känner att någon har stoppat skumgummi i huvudet på en där man förut hade en hjärna..

Igår var vi ju iaf och åt i den "lokala" matsalen, och det var en helt odramatisk upplevelse! Alla höll ju på att retas innan och sa att vi skulle få äta huggormar och bli magsjuka och utstirrade och allt möjligt, men det var verkligen inte befogade fördomar, det var jättetrevligt helt enkelt. God mat, trevlig lokal, lite mindre av den där skarpa lysrörsbelysningen, och inte särskilt mycket folk, och dom som var där kunde inte ha brytt sig mindre om att "vi" kom till "deras" matsal. Så det blir kanske ett alternativ framöver att blanda upp vardagen med.

Aerobics hann jag ju också med. DÄR kan vi snacka om att bli utstirrad! Men det är faktiskt skönt att sträcka ut kroppen lite. När man springer blir det ju bara samma rörelse hela tiden, och man vill ju inte gärna stå i malariamyggsvärmarna och strecha efteråt..   Det fanns ingen riktig instruktör igår heller så när det var min tur så körde jag mammas tips, steg-kors-steg-ihop, och det fungerade ypperligt. :-)

Kram
H

Jaha, då var det kört...

Skymningen har lagt sig över de sandiga vägarna. På en volleybollplan stod en grupp träningsklädda personer och drack vatten efter ett joggingpass. Blöta av svett. Skrattandes. Pratandes. Jag var en av dom. Av en händelse sänkte jag blicken och såg ner på min arm som lystes upp av strålkastarlamporna som hängde över oss. Där satt den. Tyst och stilla hade den kommit och jag hade inte märkt något. Men var det försent? Den kanske bara satt där och sonderade terrängen innan den skulle gå till attack? Jag hade ju inte märkt att den satt sig där. Jag lyfte handen och slog till. Splatt! Blod. Panik. Den lilla droppen blod vittnade om att det var försent. Den hade redan bitit mig. Den hade redan penetrerat min hud med sin lilla snabel och sprutat in sina kroppsvätskor i mig. Ja, då var det kört...

Om inte just den här lilla myggan inte bar på malaria förstås. Och om mina fina malariatabletter som ju är åtminstone 85% effektiva kan mota bort eventuella parasiter, så ja, då är det ju lugnt så att säga.. Hur som helst är det inte lätt att vara hypokondriker i det här läget. Jaja, det är knivigt för antalet myggor häromkring har verkligen ökat. Ryktet säger att de inte längre sprutar så mycket gift för att hålla myggorna i schack, så jag antar att det är det som är problemet. Jag sprutar på mig massor av myggmedel förstås, men ja, dom är ena smygisar dom här myggorna. Dom är så små att man inte känner när dom sticker, och efter den här som jag såg stack mig fick jag inte ens ett riktigt myggbett, så man kan bli biten utan att någonsin förstå det.. Aja, tur att jag har en gudfar som är infektionsläkare.. :-)

Ikväll är det "aerobics", och sen ska jag och en kompis gå och äta i den lokala matsalen där de serverar nigeriansk inhemsk mat! Ska bli skoj att prova.. Sen är det inte långt kvar tills jag får åka hem! Bara söndag med promenad till apträdet, sen en måndag och sen bär det av hemåt! Ska faktiskt bli väldigt skönt...

H

Söndag

För första gången i livet så tycker jag bättre om mån-fre än lördag och söndag. För här jobbar vi ju alla dagar i veckan, med den skillnaden att lördag och söndag är det ingen annan i världen som jobbar, så saker som man skulle få input på från andra ligger på is, det kommer färre mail, är lite mer långtråkigt helt enkelt. Arbetsbelastningen går ganska mycket upp och ner, och förra veckan var det full rulle hela tiden, men nu så har det stannat av lite, och man får sätta tänderna in mer icke-akuta problem som att läsa och kommentera på manualer.

Men vi slutar tidigt idag iaf, (kl 16), så då ska jag gå en promenad bort till apträdet, Jag kallar det så efter att jag en gång såg en apa sitta där. Det är en väldigt skön promenad och det har blivit min söndagstradition.. Jag gör det på söndagarna bara för man hinner inte riktigt innan solen går ner på vardagarna. Idag får jag förhoppningsvis tillbaka min tvätt också! Det har varit lite strul med tvättservicen så jag har inte fått tvättat på en vecka, och det börjar bli kris kan jag säga.. Ja, inte lika illa som när jag precis kommit hit och inte fick min väska på 5 dagar, då hade jag ju inget ombyte knappt alls.. Ett som är säkert är att jag tar med mig tvättmedel nästa gång.. :-)

Kram
H

Aerobics

Igår var jag med på ett aerobicspass - Nigerian style. Det är verkligen de där små upplevelserna som jag tycker är allra, allra roligast med att vara ute och resa. Att hamna i situationer där det är lite lustiga huset, eftersom saker inte fungerar så som man är van vid att de ska fungera. Iaf, så är det så att varannan vecka här på fabriken så ordnas det aerobics på basketplanen vid matsalen. Det är lite apa-i-bur-varning, för det föregår där alla går förbi, och alla tycker förstås att det är kul att titta på dom som skuttar runt och svettas, men jag bestämde mig iaf för att vara med. Jag var den enda utlänningen, så jag blev väl lite extra utstirrad dessutom. Det började med att instruktören förklarade att han ville att alla skulle vara delaktiga och hitta på olika rörelser som alla andra sen kunde följa. Den första som han sedan pekade på för att hon skulle hitta på en rörelse blev tvärsur, "vadå, varför ska jag hitta på, det är ju du som är instruktör!" Haha, ja, det får man ju hålla med om.. Då blev det ju problem, för ingen ville hitta på rörelser, och instruktören hade inte heller några idéer. Men så kom han på att vi ju kunde lyfta varandra, ehm, mm, jodå, så då gjorde vi det. Ja, sen gjorde vi armhävningar, och det var ju en syn för gudarna tror jag.. I Sverige är alla så himla vältränade och man är alltid sämst på t.ex. armhävningar, här var det nog en 20% som aldrig ens hade försökt göra en armhävning i sitt liv förut, så jag kände mig i gott sällskap. Det var kul iaf att få "dansa" lite. :-) Och väldigt underhållande på andra sätt också!

H

Weekend i paradiset

Hej på er! Ja, mitt förra inlägg kom kanske att verka lite bryskt, så jag får väl förklara mig lite. Det är alltså inte det att jag inte vill ha en fin klänning, eller inte tycker om SPA, jag tycker om att sminka mig t.ex. och jag älskar att bada, det som jag retar upp mig på är att det inte finns några variationer i utbudet, och att man försöker måla upp bröllopet som något som bara handlar om bruden och vilken färg och textur det ska vara på snörena som knyts runt inbjudningskorten. Egentligen är det ju bara ett sätt för dom som annonserar i tidningen att försöka sälja onödiga saker som man inte behöver, och så försöker man pränta in i den blivande bruden att hon borde lägga en massa pengar på sådan't som inte egentligen betyder något. Det har ju inget med traditioner att göra, jag menar hur många designade sina egna bröllopsringar för 100 år sedan? Eller tog fram ett helt designtema för dagen, men särskilda typsnitt, färger och annat? Jaja, klockan är 06:41, det är lördag morgon och arbetsdagen har precis börjat.. Håhåjaja..

H

Tiden rusar!

Det känns som om tiden går väldigt fort den här omgången! Jag hinner typ inte göra någonting, och så vips så har det gått 12 timmar av arbetsdagen. Men som ju alla håller med om så är det mycket roligare att ha saker att göra än tvärtom, så det är kul!

Vi har j uen TV på rummet, men sist jag var här så kollade jag nästan ingenting på den, men nu har jag hittat en favoritkanal, den sänder bara typ dokusåpor, jag tror att den kanske tom heter Reality eller något dylikt, och hitills har jag fått mig en rejäl dos av The Voice, Biggest Loser och Real housewives of New Jersey. Och alla böcker som jag släpat med har jag inte läst en enda sida i.. Håhåjaja... Sen har jag också med mig massa skvallertidningar, bl.a. Bröllopsguiden 2014, jo, ja, alltså Michael och jag tänkte ju gifta oss nästa år.. Grattis till oss.. :-) Iaf, den tidningen är nog den värsta smörjan jag läst i hela mitt liv ungefär. Långa artiklar om hur det som gjorde X och Ys bröllop så fantastiskt var inbjudningarna med fantastisk struktur på pappret, alltså, eh? Extremt könsrollscementerat. Det är den överlyckliga bruden som äntligen får ordna sitt drömbröllop som hon har drömt om ända sen hon var 5 år gammal, och allt ska vara precis som hon tänkt sig med färgtema och alla detaljer som ju kan hjälpa eller stjälpa alltihop! Brudgumman har en fullkommligt sekundär roll, bara han dyker upp så är det ju lugnt, för det handlar inte om honom eller dom, utan det handlar om henne. "Du har rätt att få känna dig som en prinsessa!", ah, men alltså, helt seriöst, är det verkligen det som tjejer drömmer om år 2014? Att få känna sig som en prinsessa?? Det är klart att jag vill ha ett fint och minnesvärt bröllop, men det är så extremt bara. Jag menar, man tar väl bara studenten en gång i livet också, och även då vill man ju ha en snygg klänning, men det är väl inget som jorden står och faller med om man inte får tag i den perfekta klänningen. Sen finns det också en artikel om "tips till brudgummen", och vad tror ni då att en modern kvinna av idag helst av allt vill få av sin blivande make? Jo, SPA naturligtvis! Det är ju praktiskt taget det enda nöjet vi kvinnor har kvar i den könsstereotypa sammanhället som målas upp. Jag menar prinsessor smutsar ju inte ner sig genom att göra något fysiskt eller ansträngande, det enda dom gör är att sitta och se vackra och blida ut, och så när de ska få njuta lite så går de på SPA. Ja, jag vet, ni behöver inte säga det till mig, jag borde bara låta bli att läsa skiten, men det är fascinerande på ett sätt och man förundras bortom alla gränser över sakerna som står.

Nåja, nu är det dags för en joggingtur!

H

Råttan

Nu fick jag honom allt!

Back on track..

Då var man back in business igen! På plats i Nigeria med andra ord.. Min väska är dock inte här utan den är ute på andra äventyr men jag saknar den mycket.. Jag hade ju en smart plan att jag skulle ta med mig 30 par trosor den här gången så att jag skulle slippa tvätta underkläder för hand med schampo, men chi fick jag..

Det har varit lite hårt de här första dagarna att vara tillbaka igen, när jag åkte härifrån sist så tyckte jag att jag hade koll på allt, var kompis med alla etc. Och så kommer man tillbaka, det har gått en månad och helt nya saker har kommit upp som man inte har koll på, och alla man jobbade med har bytts ut (man jobbar ju 4 veckor och är sedan ledig i 4 veckor, så alla som var här för fyra veckor sedan har ju åkt hem), så det var bara att börja om från början med att presentera sig! Sen idag kom det in en man på kontoret och gick fram mot mig med utsträckt hand, jag tog den och presenterade mig. Ja, jag vet, vi sågs ju förra gången du var här på grillkvällen! Suck, ibland tror jag att Michael har rätt, att jag är kass på att känna igen ansikten.. Men jag tycker också att det är lite fusk. Jag menar för dom, dom har kanske varit här i 5 år, och så kommer det en ny ung tjej från Sverige, det kanske man kommer ihåg, jämfört med som det är för mig, där ALLA är nya ansikten, plus att de allesammans är vita män från Syd-Afrika i 50-årsåldern. 

Annars är det bra, man mår ju onekligen bättre i ett land där solen skiner och det är 25 grader varmt. Det är rätt skönt med rutinerna också. Någon som lagar mat åt en på bestämda tider. På lunchen har man typ 20 min där man kan gå till sitt rum och powernappa lite, det är dagens lilla guldkorn.

Det är lustigt, men när jag var hemma så fick jag kommentarer från flera som hade läst bloggen att det lät som om jag inte precis trivdes här nere, och det är intressant, för så uppfattar jag det inte alls. Jag trivs alldeles utmärkt tycker jag. Sen är det ju såklart en konstant månadslång arbetsdag, och även om man trivs på sitt jobb så tycker man nog bättre om att vara hemma, så visst räknar jag dagarna tills jag får åka hem igen, men jag vantrivs inte, det gör jag faktiskt inte.. J

Nu är det läggdags!

H

Dan före flygaredan!

Jajamen, imorgon drar jag till nordligare breddgrader! I 4 långa veckor ska jag vara hemma och sedan åker jag tillbaka hit igen... Jag är som ett litet barn på julafton, (ja, eller okej, ett barn dagen före julafton).

Igår så skulle jag skicka ett mail från min privata email till jobbemailen för att kunna få in en bilaga i säkerhetssystemet. Jag skickade mailet kl 10.30, och det har fortfarande inte kommit fram. Detta tycker jag är otroligt oroväckande, eftersom det ju ligger i min skickatmapp som om det har blivit skickat (och ja, jag har kollat adressen 10 gånger), och jag har inte fått något felmeddelande om att det inte har kunnat skickats. Jag har aldrig varit med om detta förut, men man blir ju helt paranoid att massa andra emails jag har skickat till folk de senaste dagarna inte heller har kommit fram! Och hur ska jag kunna veta, om de inte svarar? Känns lite pushy att skicka mailet igen med motiveringen "eftersom du inte svarat på 3 dagar så tanker jag att du kanske inte fick mitt mail", men jag vet inte riktigt vad jag annars ska göra.. Suck.. Jag som alltid har litat på emailfunktioner.. Någon som har några tips? Jag har blivit helt paranoid verkligen..

Jaja, idag är det iaf söndag, vilket betyder att vi slutar kl 16 redan, så idag blir det kanske långpromenad, eller packande av väska lite beroende på. På min senaste långpromenad på juldagen då vi också slutade tidigt så såg jag en apa! Har jag berättat det redan? Jättefin apa som satt i ett mangoträd precis utanför staketet. Han kanske bor där, i så fall kanske jag träffar på honom igen..

För att byta ämne radikalt så måste jag bara berätta om en annan sak som roar mig litegrann. I vårt kafferum sitter en plansch som upplyser om bröstcancer, och på den kan man se bilder på en tecknad kvinna som undersöker sina bröst med instruktioner om hur man kan undersöka sig själv. Det sitter inga andra planscher i rummet, bara denna, och de allra flesta här är ju män, och för dom är det ju inte precis relevant detta. Iaf, man kan ju lätt misstänka att någon tycker att den har varit smart som ju lyckats sätta upp en bild på nakna kvinnobröst utan att bli kritiserad (det skulle inte accepteras att ha lättklädda kalenderbilder uppsatta), men är det inte lite genomskinligt, eller? Jaja, det är inte så att det stör mig, jag tycker mest att det är lite komiskt.. :-)

Ses snart!
Kram
H

När juldagsmorgon glimmar..

..så sitter jag på kontoret och knappar på datorn. Vi (jag och indiern) har just varit ute och gått en runda i fabriken, men annars är det en väldigt lugn morgon. Jag har gjort färdigt allt akut som jag hade så nu får jag väl studera lite manualer eller så. Något som en svensk kille i Qatar sa till mig en gång är att när man har tråkigt på site, eller längtar efter att åka hem så kan man göra excelsheet över hur mycket pengar man tjänar, och det är ju lite kapitalistiskt såklart, och hänger inte alls ihop med julens budskap, men det kan ändå få en på lite bättre humör. Sen har jag också varit en god människa och skänkt pengar till ReSurge, organisationen som jag voluntärarbetar för, gör det du också vetja, gå bara in på www.resurge.org. Anyways, jag satt igår och funderade lite på fördelarna med att vara här:

*Man behöver inte städa, diska, tvätta, bära ut soperna, bädda sängen eller laga mat.
*Man behöver inte stå i kö i affärer eller annat.
*Man behöver inte åka buss eller tåg (=trängas med folk)
*Man kan lägga sig i sin säng och läsa en spansk skvallertidning på lunchrasten, även om man bara har 20 minuter innan man ska vara tillbaka, eftersom man bor 50 m från matsalen.
*Man får så mycket sol och värme man kan klara av.

Kanske en liten lista på nackdelar då också...

*Man är långt borta från familj och vänner.
*Man måste gå upp klockan 5 varje morgon, 7 dagar i veckan.
*Man kan bara se naturen genom taggtrådsstängsel.
*Man missar mormors julgröt (kanske man kan få den vid något senare tillfälle?)
*Man missar mormors julkorv
*Man har ingen att sjunga julsånger med.

Nä, om man skulle ta tag i de där manualerna då..

Puss
H