Ledig fredag

Då var det helg här i mellanöster! Ja, eller ledig dag ska man väl kalla det, det är ju tillbaka till jobbet imorgon.. Det här med att inte ha någon bil är verkligen ganska frustrerande måste jag säga. Man kan ju inte ta sig någonstans, utan får vackert sitta och glo på hotellet Okey, det är ju inte precis sant, man kan ju ta en taxi någonstans, men just idag sitter jag på mitt rum. Vi pratade lite löst om att åka till stranden idag men han som har bilen skulle jobba på förmiddagen och så skulle vi "höras". Ja, vad säger man. Jag borde vid det här laget ha lärt mig att det där alltid är en dålig idé. Som nu är klockan 14:40, och man undrar liksom om det blir någon strand? Svårt att veta och så tänker man att man inte vill gå iväg och göra något annat ifall det nu skulle bli så att det ändå blir stranden. I mitt nästa liv ska jag aldrig göra vaga planer. Bättre så.

Annars har det jobbmässigt varit en bra vecka! Det såg riktigt mörkt ut en dag, var det i måndags? Då verkade allt bara extremt försenat och det verkade som om vi skulle få sitta här och ruttna till 2043, men så plötsligt kom ett genombrott och nu är vi igång! Visserligen är vi igång med det vi skulle varit igång med den 28:e juni, men ändå, vi är i gång! Hoppas att allt går bra nu idag, man blir lite nervös när man inte är där och kan se det hela.. Suck, men om jag ska hålla på så så får jag ju vara nervös konstant de närmaste månaderna... Puh..

Igår var vi ute på någon slags club. Det var länge sedan jag var ute på nattklubb på det här sättet, nu har jag ju varit det 3 torsdagar i rad.. :-) Med "vi" menar jag ett nytt gäng som jag träffat på. En är en svensk kille som jobbar på Perstorp som är här för en annan del av anläggningen, en kille från Schweiz, en man från Italien som helt ärligt inte kan ett ord engelska, och en man från Tyskland. Det var trevligt, även om vi nog är något av en brokig skara. Det var mest synd om italienaren, för han var jättetrött hela kvällen, men ville nog inte åka hem själv, så han fick hänga med tills det stängde.. Idag skulle de åka in till Doha, men jag ville hellre åka till stranden, men ja, så sitter jag här på rummet istället. Men jag vet heller inte riktigt vad jag annars skulle hitta på. Jag kan såklart ta en taxi till en annan strand, men det skulle jag ju tänkt på lite tidigare kanske... Jaja, vi får se...

Puss och Kram
H

Torrfläckar

är som svettfläckar, fast tvärtom. Alltså, det är när man svettas över allt tyg så att det liksom bara är en liten torr fläck kvar. Alla svettas något helt otroligt här, blir helt genomblöta. Inte så konstigt eftersom det är 45 grader varmt, men ändå! Jag slutar inte att fascineras av den helt otroliga vägg av värme man går in i varje gång man vågar sig ut ur sina små luftkonditionerade skrymslen. Varenda gång så blir jag fascinerad. Tror att någon står med en värmefläkt någonstans och skojar! Förra veckan var värmeindex uppe på 61 grader. Då snackar vi bastu på riktigt!

Annars går det ganska långsamt på jobbet. Jag är otålig! Vill att vi ska komma igång! Men saker som man tror ska ta några timmar tar dagar eller veckor. Enligt planen ska vi vara igång med produktion den 20.e augusti. Never gonna happen. Men man vill så gärna tro på det! Man hoppas även fast man ju kan se med sina egna ögon att det inte kommer att gå! Men kanske.. Om allt gåt precis som smort, så kanske? Jo, men det finns typ 10000 saker som kan gå fel, och då är det ju inte svårt att förstå att åtminstone 10 kommer att gå fel.. Jaja, jag hoppas vidare ändå..

Jag har tyvärr glömt min kamerasladd hemma men här kommer lite kort jag hade på I-phonen..




Här är mormor i trollskogen

På ångbåtsbryggan på Grisslinge. Eller ångpannebryggan som michael kallar den ;-)

Nydiskad strömming!!

Min systerson Leo som dagen till ära har fått låna mosters arbetshjälm.

Och ja, just det. Torrfläckar.

Kram

H

Health club

Igår kväll lyckades jag så hitta en health club där man kunde betala per gång. 180 pengar kostade det (ca 300 kr), som hittat! NOT! Men jag åkte dit iaf, jag kände att det var dags att åka ut och pröva vingarna lite, dvs ta en taxi in till Doha på egen hand. Överlevde gjorde jag också! Vad mer kan man begära? :-D Nä, men det var skönt. Värmen är ganska outhärdlig emellanåt. Igår var heat index (som man räknar ut med hjälp av luftfuktighet och temperatur) uppe på 61 grader. Om man är ute i mer än 5 minuter badar man i svett, på sätt man aldrig upplevt förut!

Jag sover lite dåligt på nätterna. Oroligt liksom, och jag vaknar flera gånger per natt och går upp och runt och har mig. Idag blev jag rädd för något som jag uppfattade som rep, och jag vaknade med ett ryck och sprang upp och tände lampan. Då tänkte jag att det var dumt att jag hela tiden får sådana här hallucicnationer/drömmar, men så kom jag på att det ju inte var jag som sett dem först, utan han som var bredvid mig i sängen som hade väckt mig och pekat på repen, och det var då jag blivit rädd. Då blev jag lite irriterad och tänkte att jag får snacka med honom om det, tills jag sakta insåg att jag ju är själv i lägenheten. Alltså så var det mannen bredvid mig jag hallucinerade ihop, och sen skrämde han mig genom att peka på repen. Hm, kanske är mig själv jag borde ta ett snack med iaf! Men det är lite jobbigt faktiskt att inte kunna slappna av. Jag drömmer hela tiden att det är folk i rummet. Ikväll ska jag lägga mig tidigt! Och förhoppningsvis sova gott..

En rolig grej jag ser på väg till jobbet är en reklamskylt för ett byggföretag. Sloganen är "We build tomorrow". Det tycker jag är väldigt roligt! De menar nog "vi bygger morgondagen" men man kan ju gärna tolka det som "varför bygga idag när du kan vänta till imorgon? Vi bygger imorgon!" Och ¨när allt är så försenat hela tiden så blir det väldigt komiskt! :-)

Puss och Kram
H

La spiaga

Så ligger jag i soffan i min lilla lägenhet och har precis knäkt en 75:a vatten i ett tafatt försök att göra sig av med den där deshydratationshuvudvärken som ständigt klingar. Jag trodde ju lite innan att jag skulle spendera mycket tid på egen hand här nere, mest i sällskap med en och annan DVD, men jag har verkligen haft fullt upp! I onsadgs var jag och shoppade med några rumänskor och italienare, och igår var jag ute med italienarna. Först kollade vi lite i souken och så åt vi och sen gick vi ut och dansade till klockan 2 på morgonen. Idag var det upp och hoppa klockan 9 för att åka till stranden! (Ja, egentligen var det upp och hoppa klockan 05:30 när brandlarmet gick. Jag klädde snabbt på mig och spranf nerför trapporna till receptionen. Det verkade ingen annan ha gjort, och de undrade lite vad jag ville. Eh, det extremt höga larmet som tjuter? No problem? No problem, mam. Okidok. Iaf, sen playan och nu på kvällen har vi varit och handlat inne i Doha. Har jag berättat att italienarna jobbar 12timmarsdagar? Blir hämtade 05:30 och kommer hem 18:30. Vi blir hämtade 08:10, och är hemma till 18:30. Mer rimligt tycker jag! 6 dagar i veckan dessutom, jag hade helt ärligt inte pallat! Jag är trött som det är! Men det är tröttande med språken, jag förstår ju inte på något sätt allt som sägs, men det är nog bra att jag kan någorlunda italienska, så att inte de beöver känna att de ska prata engelska med mig hela tiden. Det är ju väldigt snällt av dom att ta med mig till stranden och så. Själv kan jag ju inte transportera mig alls, eftersom jag inte har en bil. Det är ganska handikappande. Sen får jag ju inte gå någonstans heller om man ska lyssna till vissa (se tidigare inlägg). Jag har övervägt att köpa ett snordyrt medlemskap i Sheratons health club. Där har de ett gym och massa pooler etc. Men då måste man också åka taxi dit och det tar nog typ en timme nästan. 45 min iaf. Det känns inte helt hållbart. Om man dessutom kan följa med italienarna på kvällarna och göra olika saker så kanske man kommer att använda det så himla mycket? Alternativt har jag tänkt att jag ska köpa en zumbadvd eller något och träna här hemma i vardagsrummet. Något måste man ju röra på sig på två månader? Jag har förresten skaffat ett qatariskt telefonnummer, så alla som vill får ringa.. :-) Numret är +94755531681. Det är en timmes tidsskillnad...

Puss och Kram
H

Akta dig för män

Puh, ännu en dag på jobbet, och nu är det arabisk helg! Alltså torsdag kväll.. Vi är lediga på fredagar, men jobbar både lördagar och söndagar.. Så kan det gå!

Idag sa han jag jobbar med som kommer från vårt Indienkontor att jag inte ska gå någonstans ensam. Suck.. Jag har hört att brottsligheten i Qatar är väldigt låg, men vart man en kommer i världen så säger folk att man inte ska gå ut själv. Nä, det är ju lätt för er att säga! Då säger jag till alla er som säger så till mig att då kan ju ni t.ex. sluta att åka bil eller buss! Sker jättemycket olyckor hela tiden, och om ni bara aldrig mer går ut så hamnar ni inte i några trafikolyckor! Jättelätt lösning tycker jag. Nåja.. Jag kände att jag inte vågade trotsa det på en gång, och jag hade dessutom lite mer jobb jag behövde få gjort innan helgen, så jag stannade inne. Då ringde det i min nyinförskaffade qatariska telefon! Det var en man som skulle ha tag på sin kompis, så det var ju fel nummer. Han började fråga var jag kom ifrån etc. och då tyckte jag att det var nog och avslutade artigt men bestämt. Ca 10 minuter senare ringde samme man upp igen och frågade om han fick bjuda mig på en drink ikväll eller någon annan kväll. Behöver jag nämna att jag sa nej? Undrar om det är okey att gå på dejt på okända män som bjuder en på dejt, rent säkerhetsmässigt alltså? Då är jag ju iaf inte själv.. :-P Nä, men ärligt talat, vem säger ja till sån't? Han vet ju för övrigt ingenting om hur gammal jag är eller något. Men visst, han var artig, trevlig och ursäktade sig att han störde, men vad ska man säga... Nu ska jag snart ut och äta med italienarna. Jag får lite dåligt samvete över att inte min kollega är medbjuden, men vi är ju lite olika om man säger så, (han=60årig indisk man), och jag tänker att det ju borde vara italienarna som bjuder in...

Imorgon blir det kanske en tur till beach resorten! :-D

Puss och Kram
H

Qatar!

Klockan är snart midnatt och jag borde sova hårt på min mjuka kudde i min lilla lägenhet i Al Wakra i Qatar, men jag måste ju inviga bloggen! Alltså, inviga den för den här gången.. Jag landade igår kväll i Doha efter en ganska lång flygresa, men man inser ju vilken skillnad det gör att inte vara jetlaged när man kommer fram! Det är ju bara en timmes skillnad mellan Sverige och Qatar. Skönt på alla möjliga sätt!

Nåja, igår när jag flög in över de oändliga massorna av sand och tittade ned på fabriker och raffinaderier så kände jag lite att det var galet surrealistiskt. Vad gör jag här, liksom. Men nu efter idag så känns det faktiskt mycket bättre..

Iaf, jag landade och så hade Qatar Airways lyckats slarva bort min väska, trots att det ju var ett direktflyg. Suck! Eftersom det är väldigt få gånger min väska kommit bort så planerar jag inte så mycket efter att den kanske ska det med avseende på klädbyten etc. men det gick bra, för jag fick den i morse innan jag åkte till jobbet. Det var tur för jag hade inga andra skor än flipflopsen..

Sen kom jag till jobbet, och än så länge så ser det tunnt ut med arbetsuppgifter. Man får nog ligga på ordentligt om man ska gör annat än att rulla tummarna. Det är massvis med folk på site, flera hundra italienare så jag ska nog få öva italienskan..

Böneutroparen satte igång 03:20, är inte det okristligt tidigt?! Haha, okristligt.. Förstår du, Daniel? Men skämt åtsido, är det någon som är uppe och ber så dax? Stackars människor..

Idag när vi åkte hem så fick jag åka "Ladies bus", inte för att jag inte kunde åka den andra, men det var nog ett bra drag, för då fick jag kontakt med lite andra tjejer på site. Vi åkte och shoppade och jag har redan shoppat upp halva traktamentet, och kom hem klockan 22:30, och hade då ännu inte fått middag! Tack och lov för roomservice, säger jag bara..

Vi kommer att jobba 6 dagar i veckan, men på fredagar är vi lediga, och eventuellt kommer jag att få följa med några italienare till en beachresort här i närheten. Vore nice! Annars försöker jag hitta andra saker att göra, dyka vore kul! Tyvärr finns det ingen möjlighet att träna i närheten, men man kanske kan joina en "health club" på något lyxhotell inne i Doha. Problemet är att man måste åka taxi till Doha (45min) men det kanske är värt det, annars blir det ju ingen träning överhuvudtaget... Vi får se..

Puss och Kram
H

Rökig torsdag..

Puha, brandrök från BC har drivit in över Edmonton, det luktar brasa och det ligger en tjock smog över hela staden. Helt otroligt! Det kliar i halsen och sticker i näsan, jag har aldrig sett något liknande! Helt otroligt att det kan bli så har från skogsbrander som ar så långt borta...

H

Nedräkningen har börjat!

Da var det 9 dagar kvar till hemakning! Det kanns ratt bra maste jag saga, jag kanner mig ratt redo for det. I helgen ska jag tillbaka till Victoria och se om jag hittar nagra sjolejon att dyka med! Om jag inte hittar nagra sa ar jag glad anda! :-) Det ar mycket som ska fixas nu dock innan jag aker hem! Bl.a. maste jag ju stada och packa och ha mig, puh.. Jag hade ocksa tankt baka paj och ha med pa jobbet, sa idag skickade jag in en inbjudan om att jag skulle bjuda på det på onsdag. Da visade det sig att de hade tankt bjuda mig på kaka på onsdag, och nu vet jag inte riktigt hur det blir! Jag vill ju garna bjuda dem på något liksom!

På tisdag ska de bjuda ut mig på restaurang också, och jag fick valja mellan olika slags presenter jag kunde få, puha, det ar ju jag som ska ge dem grejer! Det ar ju de som hjalper mig liksom! Men det ar saklart jattekul att de ar sa snalla!

Annars ser jag inte alls fram emot sista arbetsdagen, jag har alltid tyckt att det ar jobbigt nar man ska halla på och saga hej da till folk. For mig hade det varit perfekt att bara plotsligt forsvinna, men jag forstar ju att det inte går att gora så, så det ar val bara att bita ihop! :-)

H

Nu bloggar jag igen! :-)

Det var ju ett tag sedan jag skrev nu.. :-) Michael har varit har i 2 veckor, men nu har han akt hem. Jag har sjalv bara lite mer an tva veckor kvar, tiden går fort! Har ar nagra kort fran våra aventyr!

Vi såg aven en bjorn! Och massa andra djur...

Har ar kort från min trip till Vancouver Island. Har ser vi en gråval! Vad sager ni? Ska jag ringa National Geografics, eller tror ni att de hor av sig till mig nar de får nys om den fantastiska bilden? (man ser faktiskt pustet från blåshålet om man tittar noga...)

Spackhuggare!

Kram

H

Valarna får vanta någon dag...

Nu hander det en del på jobbet, så jag har bokat om min Vancouverresa. Inte så illa som det låter, jag har bara flyttat den en dag. Kostade bara 21 dollar att boka om flyget! Inte illa... Det enda som inte gick att boka om var valskadningen på kvallen, så nu blir det på dagen istallet. Man vet ju aldrig nar man har tur att se valar så det kanske ar battre det har, det vet man ju inte! :-) Jag kande bara att det var viktigt att vara på jobbet på torsdag, de har planerat en liten grej som gor att de kanske stanga ner och starta upp igen fort, och det vill jag verkligen inte missa. Å andra sidan sa jag till mig sjalv att nu får det vara nog med jobb och att jag verkligen fortjanar ledigt eftersom allt roligt på jobbet alltid hander på helgen så har jag ju jobbat iaf 3 helger hitills, någon måtta får det vara! Men eftersom allt gick att boka om och jag kunde ta ledigt mandag istallet for torsdag så får det vara så. Och på tisdag kommer Michael!!!! :-) Ska bli jattekul!

Har kommer bilder på min nya hatt, och min bil Sten.

H

Vancouver Island - Here I come!!!

Nu har jag bokat allt till min långhelg på Vancouver Island nasta helg, puha, både valskådning och dykning blir det! (Jag ska undvika vraken da for mammas skull..) En av dykresorna som de erbjod var till ett sjunket flygplan från 2006, det tyckte jag verkade lite obehagligt att se ett flygplan ligga på havets botten så jag forsoker få en tur dar man ser sjolejon istallet! Om det blir sjoléjonstallet beror lite på om det ar fler som vill på den turen, annars blir det ett helt vanligt dyk.. :-)

Jobb, jobb, jobb och lite flygplan

Nu var det lange sen jag skrev! Det beror mest på att min jobbliv ar ratt sa intensivt just nu. Forra veckan jobbade jag 12-timmarspass hela veckan, och sen var jag ratt mor. Det ar sa himla svart att ga och lagga sig i tid for man vill ju garna ha lite fritid ocksa! Sen har jag ocksa en kompis från Danmark som ar har på jobb, sa vi har varit ute och gjort saker nagra ganger ocksa. Och sen har vi ju traningsprogrammet som jag ligger nagra dagar efter med, ston.. Naja, jag ska, jag ska, jag ska.. I lordags hade jag kul iaf! Da var jag ute och flog med folk från jobbet i ett ultralight airplane! Jattekul!

Kram H

Yiiiha!!!!!

Jag har varit på rodeo! Det var faktiskt riktig, riktigt kul! Mycket roligare an jag trodde... Nar jag gick in fragade jag hur lange showen skulle halla på, och da sa de 2,5 timme, puh, tankte jag, hur ska jag orka det? Men nar tiden var slut sa onskade jag att det var mer! Men det lar val knappast bli mitt nya sondagsnoje, eftersom det ar lite ont om rodeos i Kopenhamn...

H

Tillbaka från bjornriket!

Jag har overlevt! Inte illa, va? Så nu ar det jobba, jobba, jobba igen. Tur att jag har en deadline på torsdag, då kan jag ju inte jobba mer sen efter det! Det ar ocksa "Canada day", dvs nationaldagen på torsdag, så då ar vi lediga.. Jag fick ett erbjudande idag att gå och se på fyrverkerierna på torsdag med en tjej från jobbet, och det ar ju ett plus på vanfronten helt klart..





Midsommarhelgen var valdigt lugn ute i den kanadensiska vildmarken! Lisa, som hade bjudit med mig visade sig ha två bulldoggar, mycket sota! Sa jag har klappat mig trott.. Jag hade också bakat blåbarspaj som var valdigt popular. Sen akte vi lite, valdigt långsamt på fyrhjulingarna (forlåt mamma). Det roliga var att Lisa ville "visa mig något helt annorlunda" och så visade det sig vara oandliga mangder av granskog och blåbarsris, kandes ju inte direkt som något jag aldrig sett forut, men jag kande mig valdigt hemma om inte annat!

Kram

H

Tornadovarning

Jag sitter alltså har och jobbar och har TV'n på i bakgrunden då "Lyckohjulet" bryts av en "Emergency alert" att det håller på att skapas en tornado och att man ska folja vaderprognoser och ta skydd i en kallare om tornadon kommer. Jag gick in på natet och det visade sig att det ar lika langt harifrån till tornadon som det ar från tornadon till Mexiko (Kanada ar ett stort land), sa det finns ju knappast någon anledning till oro for min egen del, men det var lite laskigt innan man fick det konfirmerat.. Det var tydligen jordbavning i Ottawa idag också, vem hade trott att Kanada var ett så farligt land?

Snygg som få..

Så har snygg ar jag nar jag springer runt på fabriken. :-) Nu ar operatorspraon over iaf, och det ar nog lika bra. Jag hade valdigt trevligt, det hade jag, men jag kande lite på slutet att jag inte larde så mycket mer. Man sitter ju liksom och vantar på att något ska handa hela tiden, och så har man ingen fritid eftersom man jobbar 12timmarsskift. Men nu har jag fått massa jobb skickat till mig från hemmakontoret, och det lar bli typ 24 timmar per dygn att jobba med det! Det ska vara fardigt den 1.a juli, och det kanns helt orealistiskt! Kanske hade det gått om jag hade kunnat jobba hela helgen men jag ska ju ut och klappa bjornar i bergen.. Jag funderar lite på att ta med datorn så att jag kan jobba dar, men det kanske bara ar larv. Jag har ju andå blivit medbjuden, då kanske man ska vara social, och skita i de 4 timmar jag kanske kan klamma in med jobb.. Jag far sova mycket i stallet sa att jag ar fit for fight på måndag...

Så idag jobbar jag, men jag måste också trana enligt mitt halvmaratontraningsprogram, och sa ska jag baka paj att ha med till bjornarna. Nåja.. :-)

Kram

Operatoren Glen

Idag var det upp och hoppa klockan 5 (puh), och sedan har jag jobbat ett 12timmarskift. Schemat for den har veckan ar namligen att folja operatorerna i 5 skift (3 dagar, 2 natter). Idag har jag hangt hela dagen med Glen. Att jobba med operatorerna ar verkligen något helt annat. Dar gor man ju inte sa hemskt mycket forutom om det hander något. Det ar ju ocksa en speciell stamning att jobba helger och natt. Me ndet blir ju en hel del sitta och snacka och vanta på att något ska handa. Glen var en himla rolig kille, jag gillade honom. Han ar en sadan riktig backpacker som jobbar hart och sen reser for pengarna. Och sjukt vad han tjanar pengar!! Forra aret jobbade han uppe dar de utvinner olja ur sanden, da tjanade han 1.500.000 kronor på ett år! På det har jobbet tjanar han "bara" 1.050.000 per år! Så han tankte att han skulle gora något som heter jobbdelning. Man far halften av pengarna och jobbar varannan månad. (Och eftersom det ar skiftjobb sa ar man ju nastan ledig halften av tiden man jobbar iaf!) Man skulle bli operator helt klart...

Kram
H

Ah... Ledig...

Jag har fått tvångsledigt imorgon i och med att jag jobbade hela helgen och ska jobba hela den kommande helgen också! Skönt!! Att sova iaf.. Sen vet jag inte alls vad jag ska gora hela dagen imorgon, men det ar skont att inte behova stressa att lagga sig tidigt i kvall.

Nåja, nu har jag bestamt att jag ska springa Stockholm Halvmaraton! Det blir ju spannande att se hur det gar (puh). Maxtiden ar 2 timmar och 45 minuter, och det ar alltsa det jag satsar på !
;-) Sa nu har jag borjat folja ett traningsprogram infor detta, men jag ar ratt skeptiskt måste jag säga. Nåja, vi får val se!

Kram
H

Nattskift

Sa igar startade vi loada! Tim ringde klockan 11 igår kvall och sa att de snart skulle vara klara, sa jag akte ut dit runt midnatt. Meningen var ju egentligen att vi skulle jobba dagskift, men eftersom det blev så att vi skulle borja på natten så blev ju schemat satt lite ur spel. Vi var fardiga runt 9 på morgonen, och sen har jag sovit hela dagen (puh), och imorgon ska jag dit dagtid ar tanken da.

Något som jag måste saga fascinerar mig det ar stora maskiner och apparater. Alltsa nar saker ar sa stora och tunga att det egentligen ar helt otroligt att vi manniskor kan hantera dem. Kranar och sånt. Varmevaxlare. Och sen ar allt egentligen anda sa lowtech. Vi saknade en del av en apparat så då fick vi få någon att forsoka tillverka en, och då ar man plotsligt på problemlosarnivån som nar man sitter ute i en stuga på landet och taljer en gaffel . Kontrasterna mellan det och de otroliga maskinerna ar haftig.

Sen måste jag saga ocksa att jag blir lite stolt nar jag ser vår katalysator "in action". Det ar kul att se allt i verkligeheten liksom...

Naja, nu ska jag ut och gå en tur! Man blir ju knapp nar man sover hela dagen! Det blir nog svart att somna i natt ocksa...

Puss och Kram
H

Jobba jobba jobba

Det blir nog till att jobba hela helgen, vi ska namligen loada reformern på en annan fabrik. Sen nasta helg ska jag ocksa jobba, da blir det skiftarbete med operatorerna. Eventuellt blir det arbete helgen efter ocksa ifall de ska starta upp fabriken dar vi loadar reformern! Puh! Men jag far ju ledigt i veckorna om jag jobbar helger hela tiden. Grejen ar ju att jag helst vill spara lediga dagar tills jag far besok har borta, sa vi far val se lite hur jag gor. Det ar ju inte kul att jobba 3 veckor i strack utan en ledig dag...

Annars kan jag meddela att luktsinnet mar lite battre! Jag kanner lukt av ammoniak och pepparmint bl.a. :-D Da ar det ju ingen permanent skada iaf, men jag blev faktiskt lite orolig nar man surfar på natet och laser om hur manga som tappar luktsinnet permanent efter virusinfektioner.

Sen fick jag idag erbjudande om att aka med en av kvinnorna på jobbet till bergen i hennes trailer och kora fyrhjuling! Det ar ju aldrig hundra procent sakert med sadana dar erbjudanden om de blir av eller inte, men vi pratade om att gora det helgen om 2 veckor, sa jag bedommer det till 65% chans att det blir av! Vore ju jattekul!

Puh, jag ar lite trorr kanner jag. Det ar farligt att satta sig i soffan..

Kram
H

Markligt

Jag ar ju forkyld och har varit det sen jag kom hem fran Bolivia egentligen. Det blev lite battre forra veckan, men sen har det blivit samre igen, jag vet inte om det ar en helt ny forkylning, men det var lange sen jag var sjuk pa det har sattet. Nu iaf, sa har jag upptackt att jag helt tappat luktsinnet. Jag at en chockladbit som heter Bounty och den smakar ju i vanliga fall kokos, men det kunde jag inte kanna alls, sa jag blev forbryllad och borjade lukta på saker, typ tvål och schampoo och jag kanner ingenting alls. Jag har hort att det kan handa, men jag har aldrig varit med om det sjalv. Och alltsa, jag ar tappt i nasan, men luft passerar anda, sa det ar liksom inte bara det, utan sjalva lukten ar liksom borta. Hoppas att det gar over snart!

H

Så var vardagen vardag

Jaha, då var man inne i vardagen, eller? Jag går upp 05:50 på morgonen, bara en sån sak! Tank vad man gor nar man blir tvingad.. Tank om jag hade kunnat ha den diciplinen i Danmark, då hade jag varit på jobbet 7 och da hade jag slutat klockan 3 varje dag! Har har vi langre arbetsdagar, sa jag slutar typiskt 16:30. Men da ar vi ocksa lediga varannan fredag, det ar ju bra.. Vi skulle egentligen varit lediga nu på fredag, men vi ska loada reformerkatalysator hela helgen. Det som ar bra med det ar att jag kan ta ledigt 3 dagar någon annan gång, typ nar jag får besok, och det ar ju toppen!

Kram
H

:-D

Forst en liten gåta som har forbryllat mig men som jag nu har svaret på, valdigt roligt tycker jag sjalv, har kommer den...

Grejen ni ser till vanster hangde i min garderob nar jag kom, men vad ar det??? Svar får ni sist i inlagget..

Nåja, idag ar det alltså lordag och eftersom jag inte har några vanner får jag ju forsoka roa mig sjalv! Och underhållning det finns det! Det ar den dar klassiska amerikanska artificiella sortens underhållning a la nojesfalt. Jag har alltså besokt NordAmerikas storsta shoppingmall och dar har jag: kollat i affarer (forstas), akt skridskor, tittat på sjolejon, dansat dansmatta och sett Shrek 4 i 3D på en IMAX-bio. Jag sparade till en annan gång att åka galna vattenrutschkanor, och spela glow-in-the-dark minigolf. :-)

Och så i en affar sa hittade jag alltsa en likdan grej som hanger i min garderob! Gissa vad det var? En kepshallare!! Man kan hanga upp till 3 kepsar på varje grej, haha! Jag skulle gissa dock på att kepsanvandarna i det har landet inte sysslar med sana saker som kepshallare...

Kram

H

Så var man igång då!

Igår borjade jag på jobbet! Det borjade med en sakerhetsintroduktion. Jag hade fått veta gång på gång att kladstilen ute på fabriken ar valdigt informell, så jag hade på mig ett par schabbiga jeans och en luvtroja, men jag kunde typ lika garna haft en balklanning på mig. Vi var 8 stycken på sakerhetsintron, och 6 hade keps på sig (jag var inte en av de 6), sen var det liksom jordinsmorda klader från 70-talet med hål i och yviga mustacher. Jag kande mig lite malplacerad.. Men jag ska saga att de har var ju inte ingenjorerna, utan andra arbetare.

Sen idag har jag varit runt och tittat på fabriken, valdigt spannande! Det ar ocksa sa kul iom att man ju kanner till alla delar men aldrig har sett dem i verkligenheten..

Sen idag har jag varit på IKEA och kopt en kompis (en vaxt alltsa), och jag har aven atit kottbullar. Jag forfasades dock over att de flesta valde att få pommes frites till! Undrar om de hade graddsas och lingon till pommes fritsen ocksa.. Imorgon ska jag till Nordamerikas storsta kopcentrum. Jag gissar på att det ar stort :-). Enligt rykten har de sjolejon darinne...

Och for att svara på mammas fråga så får alla som vill komma hit på grillparty! Jag ar ledig varannan fredag sa ni kan ju passa på att komma en sådan vecka...

Kram
H

Jag har gått runt hela dagen...

...och varit fullkommligt forundrad over hur otroligt latt mitt liv har blivit. Tim ar verkligen helt otroligt snall och har verkligen ordnat ALLT at mig. Idag hamtade vi min nya bil, en splitterny Ford Escape i morkgråmetallic. Jag ska ta kort på honom sa att ni får se och kan hjalpa mig att dopa honom! Nu står han dock nere på sin privata parkeringsplats, sa ni får inte se honom idag
:-)

Det ar en san extram kontrast från Bolivia dar jag ju inte bara var tvungen att ordna med praktiska problem åt mig sjalv, men aven at Interplast och alla medlemmar i gruppen. Och aven om man har pengar i Bolivia sa ar det inte alltid latt att fixa saker.Har kor jag runt i min bil, jag har varit och handlat kottbullar och knackebrod (se bilden!) och jag har aven kollat in sportcentret som ligger typ ett par hundra meter ifran dar jag bor. De har isrink, simhall, gym, lopspår etc, det kostar 150 kr i manaden och de har oppet till 11 på kvallen. Annars har jag ocksa ett gym i huset med allt man behover, men det kanske kan vara kul att vara bland lite mer folk.

Nu ar det bara 2 saker kvar for att gora mitt liv fullkommligt:
1: Jobbet! Jag ska dit imorgon klockan 7 och ha massor av sakerhetsgenomgangar etc sa jag vet ju annu inte hur det kommer att bli. Jag tror det blir jattebra, det enda som det ar en eventuell risk for ar att ingen har tid att ta hand om mig och att det blir dotid. Hoppas inte! :-)
2: Vanner! Jag sitter har i min fina lagenhet, men jag har ju ingen att dela det med.Grillkvallar på balkongen blir ju roligare om man ar fler an 1 som grillar.. Tim sa att hans fru skulle ta med mig ut nagon gang, och sen sa ar det ocksa en del nya ingenjorer på jobbet, sa vi far val se! Annars far ni dar hemma helt enkelt pallra er hit och halsa på! Ni kan ju hanga i bastun medan jag jobbar...

Nåja, till slut, har kommer nagra kort på min tillvaro!

Framme!!!

Ahhhhhhh!!!!!!! Klockan ar nu midnatt, dvs 8 på morgonen svensk/dansk tid och jag borde foljdaktligen vara trott, men jag ar lite uppe i varv :-D

Dagen borjade med packande, packande och ater packande. Tillslut hade jag inga grejer kvar och då tankte jag att jag måste vara fardig! Sen akte jag till flygplatsen. I taxin ringer mamma och sager att hon har uppgraderat min biljett till buisness med hjalp av eurobonuspoang! Sallan har min trotta kropp blivit sa glad! TACK MAMMA!!! Man trottnar på att flyga nar man gor det for ofta, och att få sitta och vraka mig i en skon stol var precis vad jag behovde. :-)

Sen fick jag hanga i Chicago i nagra timmar, och sedan var det vidare till Edmonton. Da borjade jag bli trott på riktigt, men det var bara att bita ihop. Sen på flygplatsen sa skulle jag ju forsoka ta mig in i landet, hehe. Forst sag det bra ut, passkontrollanten stamplade och hade sig, men sa nar han skulle ge tillbaka mina papper sa han, "du måste gå till Immigration office". Naja, jag traskade dit och det blev inte så blodigt. Grejen ar ju att jag inte får arbeta i Kanada, eftersom jag inte har något working visa (jattesvart att fa), utan jag ar har for att observera. Sa nar the trick question kom sa kunde jag svara, "Okey, but are you working for them or just observing?" horde jag som i slow motion, och det enda jag fatt med mig hemifrån var, "sag inte ordet work, da blir det problem", sa jag bara, No, I'm just observing, och sa fick jag ga.

Sen blev jag hamtad av Tim, Haldor Topsoes man i Kanada. HUR snall som helst, helt otroligt! Han korde mig till min lagenhet som han har ordnat, och helt arligt, den ar helt otroligt fin!!!! Jag kommer aldrig att vilja aka hem! Tim och hans fru har ju redan ordnat med allt, mobler och internet och TV och mobiltelefon, och jag bara levererar mig sjalv. Helt otroligt verkligen. Laghetens fordelar: diskmaskin, tvattmaskin, torktumlare, 180 cm bred sang, LCD-TV, badkar, balkong, internet, parkering till min bil jag ska fa imorgon :-D, bastu i korridoren, etc, etc. Inte undra på att jag blir uppspelt! Och Tim berattar om allt vi ska gora på ammoniakfabriken, och det ska verkligen bli jattekul. Men imorgon ska vi titta på stan och hamta min nya bil. Ah... Som sagt, jag kanske stannar har.. Hehe.. :-)

Nu sova iaf!!!!

Puss
H

Avskedsfest

Vi har haft avskedsfest ikvall for alla som hjalpt oss. Det var helt okej! Men nagot som ar bland det varsta jag vet ar mansgrisiga man som ska bjuda varandra pa starksprit och klappa varandra i ryggen for att fira att allt har gatt bra. Jag menar, inget fel pa starksprit men varfor ar det nagot som kvinnor (och da menar jag alltsa mig sjalv) blir exkluderade ifran? Jag menar alla gort samma slags arbete, varfor kan inte alla bara behandla varndra som manniskor och inget annat? Sen ska jag inte vara orattvis, det ar langt ifran alla man som ar sadana men vi har Herr Handkirurg i var grupp som ar helt hopplos. Lagrad tequila on the rocks. Bara till mannen. Och sa lite ryggdunk pa det. Sjalv star man lite i ett horn och skruvar pa sig och funderar pa om man ska bestalla in en lagrad tequila till sig sjalv eller inte? Undrar om man far vara med och skala om man koper sin egen starksprit? Jag far prova nasta gang.... :-D

Nu sova.. Klockan ar 1 redan pa natten och vi jobbar imorgon som vanligt, men vi har lite sovmorgon iaf! Vi ska vara pa sjukhuset 8.30.

Dagen gryr

Vi har fatt lite sovmorgon idag for en av patienterna ringde igar och stallde in operatinen sa vi har en ganska kort dag. Ja, iaf om man ser till antal operationer, men nu ska vi ju packa alla vara grejer och sa, och se alla patienter som vi har opererat och ta bort stygn och sant...

Igar hade vi en liten tjej som vi hade opererat forra veckan som kom tillbaka for hon hade fatt en infektion i handen. Det ar ju sant som hander men det ar sa himla synd och trakigt. Jag hoppas verkligen att hon blir battre..

Tja, na, jag kanner att jag inte har sa mycket att saga helt enkelt. Det ar nu bara 2 dagar kvar har, sen aker vi harifran klockan 6 pa lordag morgon, och sen ska jag ligga pa playan i Miami (igen!!!) i en dag innan jag flyger hem till kara Kopenhamn!

Puss
H

Annu en dag...

Jag ar ganska glad att jag ar har och gor nagot helt annat an vad jag brukar halla pa med. Jag uppskattar ocksa verkligen mitt "riktiga" jobb, jag tror inte att jag ar sjukhustypen riktigt. Framforallt inte sjukskotersketypen, men det ar det val ingen som har trott heller ;-)

Sa idag har vi efter de vanliga operationerna ocksa haft forelasningar som jag fick oversatta. Det avr kul, jag gillar att prata infor folk, men man ar ju helt slut efterat! Det gor det ju inte battre att varken engelska eller spanska ar mitt modersmal, och sen ar det ju massor av medicinska termer ocksa som ju inte gor det lattare, puh. Men jag lar mig massor sakart. Nu ar det bara 2,5 dagar kvar pa sjukhuset, sen aker vi till Miami, det ska bi sa SKONT att bara ra om sig sjalv! Och pa mandag ar jag hemma! Ring da, vetja...

Puss och Kram
H

Lite kort ocksa!

Forlat, mamma... :-)

I fredags nar vi kom tillbaka fran sjukhuset sa stor det massor av fjortisar utanfor varat hotell. Det visade att den kanda latinogruppen Aventura som skulle ha koncert i La Paz bodde pa vart hotell. Snart satt vi i baren och pratade med dem, hehe.. Det roliga i de har landerna ar att man kan se ut som skit och anda tycker folk att man ar intressant for att man ar blond. Jag sag verkligen ut som skit :-)

Ja, och sen har vi ju varit pa wekendtrip, och jag skriver det har i efterhand for jag ville inte gora mamma orolig, men vi cyklade pa den dar vagen som mamma inte vill att jag ska aka pa. Den kallas varldens farligaste vag, och den ar helt fantastiskt vacker. Det basta nu ar att de faktiskt har byggt en ny vag for nagra ar sedan, sa det ar ingen trafik pa den gamla, utan den anvands mest for turister som cyklar mountainbike ner. OTROLIGT vackert.. Och visst, det ar val en viss risk for skrapsar om man ramlar men man ska vara ratt klantig om man kor over kanten (det stupar typ 300 meter ner pa sidan) Ca 1 person varje ar av de kommersiella foretagens cykelturister kor over kanten av de ca 30.000 som cyklar, och visst, det kan inte vara kul, men om man ar lite av en fegis som jag ar sa kor man inte sa snabbt... Otroligt vackert som sagt, och ganska hisnande. Anna och jag akte ju buss dar pa den gamla goda tiden, och det ar jag nog glad over att jag inte behover gora om... Cyklingen var ocksa haftig, vi startade pa 4.700 meters hojd och slutade pa 1.400 meters hojd, sa det gallde att ha bra bromsar kan man saga.. :-)

Val nere i djungeln bodde vi pa ett djurbarnhem for djur som folk har forsokt ha som husdjur etc. Man kunde voluntararbeta dar och jag har ju tidigare funderat pa att gora samma sak pa ett annat djurbarnhem i Bolivia, men jag maste erkanna att jag inte ar sa lockad langre... En av voluntarerna hade rakat komma for nara en apa som hatar kvinnor (han blev antagligen misshandlad av en i sitt liv innan han kom till hemmet), och hon blev svart biten. Apan bet av 2 senor och en nerv i handen, sa hon hade legat pa sjukhus i La Paz, genomgatt 2 operationer och hade svart infekterade sar. Eh, Ak hem????? Nejda, hon skulle resa till och med juli... Eh, ak hem?? Vi ar ju tillfalligtvis nog har och gor just handkirugi sa vi sa at henne att komma till vart sjukhus och prata med var fysioterapeaut iaf, men riktigt obehagligt verkligen. Apor ar inte sa snalla som man tror alla ganger. Efter att ha sett hur handikappade vara patienter ar av sina handproblem sa kan jag inte forst hur hon kan ta det sa med ro. Hon kanske inte inser hur allvarliugt det ar.. Och sen med infektioner etc. sa hade jag inte stannat pa en primitiv camping i djungeln..

Naja, det har varit en jatteskon helg, jag behovde vila upp mig lite, och nu ar jag redo for nasta vecka!

Puss och Kram
H

:-) Nu mar jag battre

Tank vad man kan bli pa battre humor nar man inte ar sa sjuk langre! Det har varit nagra harda dagar men nu kanner jag mig nastan frisk igen. Langa dagar pa sjukhuset blir det dock, idag kom vi darifran klockan 22. 07-22 alltsa, det ar helt klart en langre arbetsdag an vad jag ar van vid... Men nagot som jag alltid blir fascinerad av nar jag ar har ar hur himla frisk man ar (ja, nar man inte ar magsjuk alltsa). Den har resan ar specialiserad pa hander, sa vi opererar bara hander. Nar man ser sa otroligt manga missbildningar och andra problem som beror pa reumatism eller artrit sa ar man sa fascinerad av sin egen kropp hur den kan vara sa perfekt. Inte ens en ta for mycket eller for lite, inte en enda sena avsliten, inte en enda liten nerv som blivit avsliten i en olycka,. Inga brannskador, inga sjukdomar. Helt faschinerande.. Samtidigt far man ova sitt pokerface. "¿Que problema tiene, Senor?", sager man och sa tar de fram sitt barns hand som bara ar en stump med millimeterlanga utvaxter som skulle ha utvecklats till fingrar. Da far man halla masken. Imorgon ar det helg och vi ar lediga! Ah.. Ska vi jatteskont.. Tyvarr far vi inte sova ut eftersom vi ska pa utflykt och maste ga fran hotellet 07.15, men det ar det nog vart! Vi ska till ett djurbarnhem dar det bor massa tama apor och sant, ska bli jattemysigt. Vi ska ocksa aka buss upp till 4700 meters hojd, det ar ratt hogt, men det ar nog fantastikt vackert! Jag lovar att ta manga fina kort! :-)

Kram pa er!
H

Det har med att tycka synd om mig sjalv...

.. ar nagot jag gor ibland (bara nar det verkligen ar synd om mig saklart!), och det ar det alltsa nu... Problemet ar att jag kor martyrstilen och vill att nagon annan ska tycka synd om mig istallet. Igar var vi pa sjukhuset mellan klockan 08.00 till klockan 22.30 cirka, och konstant arbete darimellan. Jag och den andra killen som ocksa oversatter var sist kvar (som vanligt) och alla andra hade gatt till en restaurang. Vi orkade inte sitta och vanta pa mat (vi hade saklart inte fatt nagon middag) sa vi at nagra empanadas pa ett pizzastalle. Jag madde lite illa, men tankte att det maste vara pga en lang dag. Jag somanr ca klockan midnatt... Iaf, klockan 4 pa morgonen vaknar jag och har diaree och kraks (titta, det ar redan synd om mig!) Jag forsoker somna om, men det gar inte sa bra eftersom jag mar illa. Klckan ringer klockan 6, jag har fortfarande diaree (ar det har for mycket detaljer for blogglasarna??), iaf, jag gar upp och vi aker till sjukhuset. Jag mar piss helt enkelt. Da visar det sig (saklart) att han som ocksa oversatter har akt pa samma sak, han verkar iaf ha det lite varre. Jag far nagra pasar dropp for att kanna mig battre och sn borjar jag jobba. Eftersom den andra killen mar for daligt for att jobba, sa far jag gora allt vart arbete ensam, och jag mar alltsa fortfarande uruselt. Det ar nagonstans har som jag vill att nagon annan ska saga at mig att ga och lagga mig och vila, for jag vill inte ta ett sant beslut sjalv. Och folk sager ju; ga och vila om du mar daligt, men ja, de tvingar mig inte, och vem ska da gor allt mitt jobb om inte jag gor det?? Sa istallet gar jag runt och tycker valdigt, valdigt synd om mig sjalv. Sarskilt nar folk ber mig att ordna saker som de mycket val kan ordna sjalva eller som inte ar sa viktiga sa att de skulle kunna vanta till imorgon. Men jag sager inget, jag martyrar, javisst, sager jag, det ska jag gora. Leendet ar mojligtvis lite stelt... :-) Sa nu efter en 12timmars lang arbetsdag utan mat (jag kunde inte fa ner nagot till lunch, men nu mar jag lite battre, sa nu ska jag bestalla roomservice :-D), sa sager en ocksa, ah, kan du gora det har och det har och det har, och ja, se till att fa vila lite. Man ba, javisst, det hade ju varit lattare att vila ifall du inte gav mig 73 nya saker att gora! Okej, nog med gnall.. Och kom ihag, det ar alltsa nu ni ska ga in och skriva en kommentar och saga; JA, Helena, det AR synd om dig!!!

Ps, Ja, alltsa annars ar allt bra, vi borjadse operara igar och La Paz ar fantastiskt vackert, mycket vackrare an jag minns det...

La Paz

Igar lag jag en stund pa playan i Miami. Ah... Nar vi skulle landa i la Paz berattar piloten att det ar 3 grader varmt i La paz. Da kan man liksom fundera lite pa hur man valjer sin semester egentligen! Nu har vi idag inte gjort sa mycket, gatt runt lite i centrum och sa. Dock far man ju absolut inte ga ut utan sallskap, det ar typ livsfarligt. Suck, ja, men det komplicerar ju tillvaron SJUKT mycket om man ska ha nagon med sig varenda lilla gang man behover ga utanfor hotellet! Det varsta ar att det inte ar sant, La Paz ar inte sa extremt mycket farligare an nagon annan stad i SydAmerika. Annars vill man ju mest skvallra om manniskorna som ar med, men i tider av Google Translate sa ska man akta sig for vad man skriver! Alla verkar valdigt ambitiosa iaf, och det ar ju bra i langden, men i borjan innan man har borjat jobba sa blir det lite sadar att alla liksom trampar varandra pa tarna lite. Det brukar ju dock bli battre nar alla har fullt upp med sitt eget.

Imorgon ska vi traffa alla patienter och schemalagga operationerna. Det brukar vara den mest hektiska dagen men samtidigt den roligaste. Vi far se..

Kram och sov gott!
H

Ensam i Quito

Alltsa, det har med att vara i Quito sjalv kanske inte var helt sa kul som jag trodde. Jag var uppe pa universitetet dar jag gjorde mitt exjobb, men hon som var min handledare var inte dar och han som jag tidigare gjort kand som "den lille jobbige" har tydigen slutat. Naja, sa jag akte upp pa berget till 4100 m och tittade pa utsikten. Det var fint men lite kallt. Nu har jag rtoat mig med att lasa jobbmail, och jag funderar starkt pa att ga pa bio. Det ska bli skont att traffa lite folk i Miami och bli en social manniska igen!

H

Har kommer kort iaf!

Forst har vi allas varan Carlos uppe vid San Franciscokyrkan i Azogues. Observera T-shirten, och att det alltsa inte ar jag som gett den till honom :-)




Har har vi sen ett kort pa mg och min "kusin" Christina. Det ar mest for att illustrera hur bleka och farglosa vi ar (Ja, ni ocksa!!!) Och da ar det alltsa jag som ar den farglosa massan till vanster (naja, rosa ar ocksa en farg)

Sen har vi ett vackert kort pa de grona bergen! Jag ALSKAR de grona bergen, de ar sa otroligt fina sa jag vet inte vad, jag kan titta pa dem i evigheters evighet. Men sa har jag ju ocksa alltid gillat gront :-)

Ikvall aker jag till Quito, och imorgon till Miami, och sedan vidare (tillbaka?) till Bolivia!

Kram pa er!

Hej igen!

Det blir nog inga kort den har gangen, det verkar svart.. Men i Miami kanske jag lyckas? Det ar ju lite hart att sitta fast i 1800talsteknologi har.. Jag har precis haft en telefonkonferans med lakarna. och det var helt hopplost. Enellanat horde jag typ vad de sa, men mest var det helt kort. Det varsta ar egentligen inte att inte fa svar pa fragor, for jag har ganska bra koll tycker jag, men mer att man verkar helt stord och otrevlig, som inte typ svarar pa tilltal och sant. Naja, inget att gora at det! Imorgon ar sista dagen har, sen blir det Quito och sen Miami, och sen La Paz...

Hasta entonces...

H

Livet i Azogues

Det kanns (som alltid nar jag ar har) som om jag ar 16 ar igen. Allt ar sig likt aven om antalet elektroniska pryttlar hemma hos familjen okar exponetiellt. Annars rullar vardagen pa, vi ater, gar pa bio etc. De har ett nytt hembitrade och hon ar lite rolig, idag gjorde hon te at mg, det avr ju valdgt snallt. Hon hade sin dotter med sig och forklarade att det var for att skolan dar dottern gar har drabbats av en hepatitepedimi. Alla i hennes familj typ var sjuka. Ehe, och det ar alltsa hon som lagar all min mat, hur lange racker en hepatitvaccinering egentligen? Det var nog 10 ar sedan jag fick min iaf.. Naja, jag ahr ju redan atit av hennes mat ett antal ganger, sa det lar ju markas hur effektiv vaccinatoinen ar... Sen har hon ocksa varit snall och stadat mitt rum. Dvs hon tog alla mina saker som lag framme och stoppade in i lite tillfallgt valda skap, blandat med familjen Crespos grejer. Men hon ar verkligen snall liksom. Hoppas att jag hittar alla mina grejer nar jag ska aka imorgon. Da flyger jag till Quito pa kvallen (eller vart nu piloten tanker aka) :-) I eftermddag tankte jag lagga upp lite kort! Da far ni se hur det ser ut har, och hur jag ser ut, jag har namligen inte tagit tillrackligt med solskyddsfaktor pa sa jag ar rosa hela jag...

Puss och Kram
H

Att flyga i Ecuador...

... ar ungefar som att spela pa trisslotter. Chansen ar typ en pa fem att man kommer dit man vill i nagolunda ratt tid. Ofta ar planen installda, sarskilt om man ska flyga pa kvallen for planen kan inte flyga nar det ar morkt (??) sa da om det ar nagot som fordrojer avgangen en halvtimme och solen hinner ga ner sa far man vanta till nasta dag. Jag har ocksa varit med om att fa nodlanda pa en militarbas for att den hade blivit for morkt for att kunna komma fram till slutdestinationen. Igar skulle jag alltsa flyga till Cuenca fran Quito. Det var redan fran borjan en valdigt obehaglig tur. Regnet oste ner och nar vi kom upp bland molnen sa var det extremt mycket turbulens och molnen lag pa olika hojd sa vi kom liksom aldrig ur dem riktigt. Sa borjar vi ga ner for landning, och det ar ju heller aldrig kul nar man ska ner i en dal och landa, men vi kom liksom aldrig ur de forbaskade molnen och regn piskade pa rutorna, vilket ju antydde att vi var ratt langt ner mot marken. Naja, efter nagra skakiga minuter borjar planet dra pa hastighet igen och stiga, och man kunde iaf tillfalligt dra en lattnadens suck nar vi kom upp ovanfor molnen. Da kom ett hogtalarutrop "Mina damer och herrar, flygplatsen i Cuenca har stangt pga daliga vaderleksforhallanden, sa vi flyger till Guyaquil istallet" Eh, jaha ja, om man ska aka buss till Cuenca fran Guyaquil sa tar det typ 6 timmar pa skumpig bergsvag sa det ar ju inte bara nagot man kan liksom aka till istallet. Sen lite senare kom ett utrop om att det var 28 grader varmt i Guyaquil, och man bara, eh, ja, det ar ju kul att veta men jag ar typ mer intresserad av att fa veta om de tanker flyga oss till Cuenca senare, eller om ni tanker lamna oss i Guyaquil enligt principen "ni fick ju iaf flyga nanstans", och andra detaljer som typ, kommer branslet att racka? Naja, val i Guyaquil sa sager de att vadret ar battre i Cuenca och att vi flyger tillbaka dit efter att ha fyllt pa bransle. Mm, det blir man ju sugen pa.. Visst, jag ville ju till Cuenca, men samtidigt ar det ju trist att do.. Men jag overlevde iaf, och nu ar jag i Azogues! Igar pratade vi mest och at pizza, idag ska vi nog till nagon moster och ata lunch. Valdigt aventyrligt.. ;)

Ecuador

Da var jag framme i Quito!! Jag gillar verkligen Quito efter att jag gjorde exjobbet har.. Men nu ska jag alltsa ga pa min femte delflygning sen jag akte igar och jag maste saga att jag borjar bli liiiiite trott pa att fylla i tulldeklarationer och sta i passkontrollsko.. Puha..

Men nu njuter jag alltsa av Quito.. Ja, eller av flygplatsens internetcafe iaf, gills det? Man ar ju alltid lite nervos sa har innan man ska traffa familjen.. Jag skickade ett mail igar och sa hur dags jag skulle komma men de har inte svarat sa vi far se om nagon hamtar mig pa flygplatsen eller om det blir buss till Azogues. :-)

Puss och Kram

Det börjar bli pirrigt...

Ja, så sitter man här igen och bloggar! Det tog lite tid att fixa med allt jag-har-glömt-mitt-lösenord och så, men nu är jag igång igen! Tanken är att jag ska skriva lite om min kommande tur till Ecuador och Bolivia, och sen tänkte jag nog skriva när jag är i Kanada också. Klockan är snart 23 och jag är alldeles för trött för att sitta här egentligen, men om det ska bli av så får man komma igång. Jag åker på fredag och har överhuvudtaget inte börjat packa och så. Istället går jag runt och är nostalgisk. Alltså, jag ska vara borta i ca 4 månader (med undantag för en vecka i slutet av maj när jag är på återbesök) och jag har den där känslan att jag vill dra ut på de sista dagarna. Bromsa dem lite och få dem att gå lååångsamt. Plötsligt känns det som om man kommer att sakna allt möjligt som man inte alls har tyckt varit kul tidigare, typ åka tåg till jobbet. Jag kommer definitivt sakna massa människor här, men jag kommer ju tillbaka. Kanada ska bli riktigt spännande.. Ja, det ska såklart Bolivia också, men det harjag ju gjort förut ändå. Kanada är något helt nytt... nåja, min nya grej när jag bloggar ska vara att lägga in fler kort, det är ju alltid kul med bilder! I brist på nytagna kort så tänkte jag visa vad jag sitter och drömmer om:

Det här är i Quito när man åkt upp med telefericon på berget som omger staden. 4.050 meters höjd. Att se molnen nedanför är helt fantastiskt. Väldigt spirituellt! (Jag har ju blivit spirituell nu när jag varit med i Gospelkören ;-)) Dit ska jag nästa vecka! Avundssjuk någon???

Babysitter

Jag sitter har hemma hos Knud och Sofie och ar barnvakt! Snart ett ar gamla Alma ligger och snusar nojt i sin sang medan jag bloggar. Tiden har Danmark har gatt riktigt fort. Och det ar valdigt ovanligt sa har nar man flyttar till nya stallen. I vanliga fall kanns den forsta tiden oandligt lang. Fast visst, det ar ju svart att tanka sig hur det var innan jag fick det har jobbet, nar allt fortfarande lag oppet. Men det kanske ar att man ar sa pass nara hem att man ju kan resa hem pa helger och sa. Faktum ar ju att jag inte varit nagon helg har i Danmar annu. Fast nu i helgen sa ar det Roskildefestival sa nu kommer jag att vara kvar aven om jag ju inte ar kvar i Kopenhamn. Det gar bra pa jobbet, oj, nu kommer Sofie och Knud hem! Bast att sluta!

H

Fruktstund

Idag har jag haft en heldagskurs i hur man använder mailprogrammet. Det bästa med att gå på kurs är att man får fika! Kakor, saft, juice, läsk, kaffe, vatten, te, och så sist men inte minst: Frukt. Och nu snackar vi inte några halvdana äpplen utan ananas, melon, plommon, kiwi, päron, bananer... Det känns onekligen lyxigt värre.

Idag var Knud, Sofie och lilla Alma här och kollade på fotbollsmatchen. Tant Helena fick mata Alma med gröt. Hon är en himlasöt unge måste jag erkänna. Hon fick en liten present av mig, 3 flodhästar i olika färger. För er som inte vet så är det så att på Liseberg finns det sådana där apparater med gripklor som man stoppar pengar i och sedan får man fiska gosedjur eller andra saker. Där har jag i många år fiskat flodhästar. Alla är likadana fasti olika färger. Nu har jag fem. NärSofie fick sedem för länge sedan tyckte hon att de var jättefina och ärligt talat så har jag ju ingen egentlig användning fördem. Men det är blod, svett och tårar nedlagt i att få upp flodhästarna, så jag hade väldigt svårt att skiljas från dem. Men nu senast när jag var på Liseberg så visade det sigatt man numera kan köpa flodhästar för en billig peng och jag slog till på en trio. Jag kunde helt enkelt inteskiljas från mina uppfiskade.

Imorgon kommer Bagarn hit och gör stan osäker tillsammans medmig! Det skabli skoj!!

Kram
H

Då var man i utlandet igen...

..æven om det inte ær så jættelångt bort den hær gången! Jag ær i København och har precis kommit hem från min førsta dag på mitt nya/førsta jobb! Spænnande værre! Lite synd att man inte førstår vad folk sæger men jag litar på att det ær som alla sæger och att man vænjer sig fort. Idag har vi haft introduktionsdag hela dagen och imorgon blir det en kurs i Haldor Topsøes teknologier. Allt kænns vældigt bra så hær långt, men man får lite svindel nær man tænker att man ska vara hær så længe nu. Bæst att inte fundera på det utan bara ta en dag i taget.

Annars kan jag berætta att jag blivit moster! En liten Leo blev det. Han ser ut som ett riktigt litet lejon med en guldgul lejonman.

Puss på er!
H

Puh...

Nu har jag blivit intervjuad av Östgötacorrespondenten för ett reportage ur serien "Världen krymper". Puh, kan man säga. Svåra frågor! Ja, alltså att berätta om vad jag har gjort är ju inte så svårt, det är ju bara att prata, men frågor som "Vad är det viktigaste du har gjort i ditt liv?" Eh, svårt!! Men roligt förstås..

Puss och Kram
H

Europa!!

Nu ar jag i London!! Allt har gatt bra, men jag har inte sovit nagot vidare. Det ar ju sa svart att sova nar det inte ar dags for en annu enligt ens egen tidszon.. Fast nu borjar jag bli trott! Jag ska nog ta en lur pa Kopenhamnsplanet. Allt har gatt bra iaf! Det svraste var i Quito nar hundarna sniffade ratt pa min vaska, de foradarna. Men de letade ratt pa mig och sa fick jag ga ner och oppna vaskan tillsammans med en polis som letade efter droger. Jag hoppas att det inte finns fler hundar t.ex. har i London som tanker avsloja mina smugglingsforsok. Ja, eller de far val sniffa upp vaskan om de vill, bara de inte haller kvar den har eller slanger nagot. Men de har val ingen ratt att slanga nagot utan att prata med en, eller hur?

Puss och Kram
H

¡Quito, Adios!

Sa sitter jag har pa Quitos flygplats igen. Det maste vara typ varldens trakigaste flygplats! Man maste vara har 3 timmar innan (och jag har provat en gang att bara vara 2 timmar innan och det gor jag inte om). Sen tar det cirkus en kvart att ga igenom sakerhetskontroller etc. och sen ar man fast i tva och en halv timme pa ett stalle dar det finns typ en liten taxfreebutik och (som tur ar) ett litet internetstalle med suddiga skarmar. Flygplatsen ar stangd for landande trafik men det verkar som om plan ska kunna lyfta. Det kommer och gar lite ocksa, och jag tror nog att det ska ga bra. Det ar ju nagra timmar kvar tills mitt plan gar ocksa, sa vi far val se. Jag ar inte sa sarskilt orolig dock. Sen vad som ar bra ocksa ar att jag redan har mitt boardingpass till London sa jag behover inte checka in igen. Jag maste visserligen ta ut vaskorna och ga genom tullen, men sen kan jag bara dumpa dem pa en bagageuppsamlingsplats, och det borde ju inte ta sa mycket tid! Jag fick betala overvikt ocksa, 56 dollar.. Det ar nog forsta gangen i mitt liv som jag gor det! Problemet ar att vaskorna bara ar checkade till Kopenhamn, och med Qimber Air som jag flyger med till Norrkoping sa far man bara ha 20 kilo, nu har jag alltsa 2 vaskor dar en vager 30 och den andra 25.. Ehm.. Men jag har for mig att jag laste nagonstans i Qimber Airs regler att man ar tillaten att ha mer vikt om man har en annan forbindelse med ett flygbolag som har andra bagageregler..

Puss och Kram
H

Dimma

Igar skulle jag flyga fran Cuenca till Quito efter att ha sagt hej da till amiljen for den har gangen. Men sa nar vi var halvvags sa meddelade kaptenen att de hade stangt Quitos flygplats pa grund av dimma, och vi fick "nodlanda" i Latacunga som ar en liten pluttstad ett par timmars bilvag fran Quito. Forst var det meningen att vi skulle vanta tills vadret blev battre, men tillslut blev vi inlastade i bussar istallet. I taxin sen pa vag hem sa fragade jag chaufforen om flygplatsen och han sa att den hade varit stangd nastan hela dagen och aven dagen innan. Han sa att det var extra svart nu for i en olycka for nagra veckor sedan da ett Iberiaplan akte av landningsbanan sa var det en grunka som gick sonder som skulle kanna av plan som var narmre an 300 meter. Och nu nar den inte fungerade sa var det extra viktigt att det var bra sikt. Sa nu pa morgonen ar det fortfarande alldeles tjockt av dimma, och jag borjar bli rejalt nervos. Mitt plan gar om typ 24 timmar och pa grund av tullen i USA sa har jag inte rad med ett par timmars forsening. Om jag missar planet i Miami sa antar jag att nasta inte gar forran dagen efter, eller kan man byta resrutt?? Ja, eller forresten, Miami-London, borde kanske ga flera ganger om dagen. Grejen ar att jag har bara tillstand att vara i transit i Miami om jag flyger ivag igen samma dag (pga rotterna). Usch, jag blir sa nervos! Och sa blir jag nervos for tullen att de ska slanga alla mina grejer...

Puss och Kram
H

Luciadebut!

Idag har jag varit lucia for forsta gangen i mitt liv. Ja, eller iaf for mer an typ 2 personer, jag vet inte om jag kanske var lucia nagon gang nar Ann och jag lussade for vara foraldrar. Men idag har jag alltsa varit lucia med en akta krona och allt. Det ar namligen sa att min handledare ar gift med en svensk och han gjorde glogg och sa sjong vi luciasanger. Mycket fint. Sen har jag varit pa en skonhetssalong. Det ar ju sa himla billigt har! Manikyr kostar 20 kr t.ex. Sen ar det tyvarr lite sa att man far vad man betalar for. Idag t.ex. sa gjorde jag pedikyr och jag trodde att manniskan skulle klippa av mig tarna! Det blodde, och snett blev det ocksa, hehe, men det var ju iaf billigt som man sager. Pa mandag ska jag forsoka mig pa en ogonfransforlangning! Alltsa som permanenta losogonfransar. Ja, eller permanenta och permanenta, de haller i 2-3 veckor, men jaja, man far ju passa pa att ha roligt medan man kan. Jag borde gora om mina naglar ocksa (jag gjorde dem for nagra sagar sedan, men de blir ju fula ganska fort)

Puss och Kram
H

En vecka kvar..

.. och jag har ganska mycket att fixa med. Vissa saker kan man ju dock inte gora forran det ar dags, typ packa och san`t. Sen sa haller jag pa att forsoka fa fram ett sa kallat sundhetsintyg for mina stackars rotter, puh, det ar sa meckigt med all byrokrati! Men jag har goda nyheter ocksa! Jag har fatt en lagenhet! Antligen efter typ 100 forsok pa SGS sa har jag nu alltsa blivit erbjuden en 22 kvadratmeter stor lagenhet pa Drakegatan 4 (Garda). Ja, eller lagenhet och lagenhet, det ar ett sa kallat enkelrum med delat kok, men det ska nog bli bra! Det aar sa skont att ha en egen lagenhet alldeles fran borjan och inte behova luffa runt och bo hos kompisar. Det var lange sedan jag bodde i Goteborg, 2 ar sedan faktiskt och jag ser jattemycket fram emot att komma tillbaka.

Puss och Kram
H

Erh.. Lima igen..

Ja, nu skulle jag alltsa vara i Quito men istallet sitter jag i ett buisinesscenter pa ett lyxhotell i Lima. Planet till Quito var overbokat och de ville ha folk som frivilligt stannade till imorgon. De erbjod 400 dollar plus hotell, mat, taxi etc. och jag hade ju verkligen ingen bra ursakt till att tacka nej! Sen visade det sig forstas att det inte var 400 dollar cash utan i resevouchers med TACA som bara flyger i Amerika, sa nu har jag en ursakt att aka hit igen snart. Forst sa angrade jag mig nar jag fick reda pa att det var en voucher men da var det redan sent att andra och nu ar jag riktigt glad att jag stannade. Hotellet som jag bor pa nu kostar mer per natt an vad mitt mogliga hotell i Quito kostar per manad! Maten var riktigt god ocksa, 3-ratters middag med bra service.

Jag var nere pa stranden tidigare och dar holl de pa med skarmflygning. Ni vet nar man har en fallskarm och liksom flyger pa uppatvindarna. Jag kunde ju inte lata bli, 250 kr kostade det och forst tankte jag verkligen lata bli, men sen gjorde jag det anda, och det var SA HAFTIGT!! 120 meter upp i luften med stranden nedanfor en och man svepar in jattefort over klipporna, ah, sa haftigt! Sen satt jag lite i en park och tittade ut over havet. Da kom det fram en kille och borjade prata. Suck, tankte jag forst och gav honom en trott blick, men sedan av nagon anledning sa pratade jag med honom. Jag tror att det var for att han verkligen inte stotte pa mig. Det slutade med att vi satt och pratade i flera timmar och det var sa himla intressant! Han var fran sodra Colombia och hade vuxit upp med gerillakonflikten och allt vad det innebar. Hans pappa blev mordad for ett och ett halt ar sedan, eftersom han rakade vara pa ett cafe dar aven en rik man var som vagrade att betala "skatt" till gerillan. De skot alla som var dar, typ 50 personer. Helt avskyvart. Han berattade aven om hur gerillan brukade komma till bondernas hus och krava mat och husrum. Han berattade om hur hans familj odlade coca, men att han hade fatt chansen att komma till Lima och studera genom nagon kristen organisation. Helt fascinerande. Det far en verkligen att tanka och vara tacksam for hur man sjalv har fatt vaxa upp. Detta plus alla brannskador och missbildningar jag sett de senaste veckorna gor att man nastan blir knapp nar man tanker pa vilken oerhord tur man har haft i livet pa alla satt. Jag menar bara en sadan sak som att jag har 10 tar, jag anvander dem ju inte ens! Ja, inte sa mycket iaf ;-) Och man kanner sig ju helt vansinnigt bortskamd nar man sedan kommer tillbaka till sitt lyxhotell. Fast jag kanske inte behover kanna mig bortskamd for det, eftersom jag ju inte betalar sjalv. Jag gor det for att nagon rik affarsresande inte ska missa sitt viktiga mote i Quito. Men jag kanske maste vara bortskamd som overhuvudtaget ror mig i kretsar dar nagon ar villig att betala mig 400 dollar plus lyxhotell och mat bara for att jag ska skjuta upp mina planer ett dygn. Naja, imorgon gor jag ett nytt forsok att ta mig till kylan i Quito!

Puss och Kram
H

Quito

Nu sitter jag har pa hotellet i Lima och ar lite lagom salongsberusad efter att ha atit en god middag med vin vid havet. Jag ar extremt trott dock. Det har har verkligen varit den jobbigaste resan jag gjort med Interplast hittills, jag vet inte om det beror pa att jag inte har blivit riktigt frisk annu eller vad det annars kan vara, men jag ar helt slut. Det ar aven darfor det inte blivit sa mycket bloggande. Nu ar det iaf over och imorgon aker jag hem till Quito! Det ska bli skont. Fast egentligen ar det ju mst packande och sadant kvar for snart aker jag hem!! En och en halv vecka kvar bara. Helt galet. Sno och sant ska bli spannande.

Puss och Kram
H

Piura

Puh, en vecka har gatt och jag har verkligen inte haft en lugn stund! Och jag har definitivt varit alldeles for trott for att blogga. Allt har gatt bra, men det har varit mer kravande an de tidigare aren, kanske mest beroende pa att vara lador med medicinsk utrustning fastnade i tullen. I torsdags var jag tvungen att flyga ner till Lima for att forsoka fa ut dem. Det gick bra trots att jag egentligen inte gjorde sa mycket. Men efterat, ja, eller egentligen nar jag satt pa planet sa tankte jag pa att symbolerna sag bekanta ut men det var lange sen jag sag dem. Planet verkade gammalt helt enkelt. Da slog det mig att det har ju var flygbolaget som det ar forbjudet att flyga med enligt amerikansk lag eftersom de inte foljer internationella sakerhetsforeskrifter! Tur att man inte ar amerikan, och tur att allt gick bra. Pa vagen hem tog jag ett annat flyg. Hehe.

Allt ar bara bra har, jag har surfat i helgen, det var valdigt roligt. Jag brande mig ratt sa mycket dock pa baksidan av benen trots ton av solkram.

Snart ska vi ut och ata. Egentligen vill jag mest ga och lagga mig men var vard har har ordnat det hela sa man maste nog folja med!

Kram
H

Peru, here I come...

Det kanns lite overkligt att sitta har och tanka pa att det redan ar dags att aka till Peru. Hela min vistelse har har jag hela tiden tankt att nar jag aker till Peru sa ar hela resan i praktiken slut. Jag menar, sen kommer jag tillbaka och ar har typ en vecka, och under den veckan kommer jag ju inte att hinna tanka mycket for da maste jag ju ordna allt infor hemresan. Och nu ska jag alltsa aka till Peru om 7 timmar. Markligt. Men kul! Fast jag ar lite nervos i vanlig ordning. Man vill ju gora ett bra jobb och ett bra intryck. Forkyld ar jag ocksa och har feber. Inte sa mycket feber, typ 38. Jag kanske har nagon laskig tropisk sjukdom, vem vet.. Eller sa ar jag helt enkelt forkyld! Sa gar det nar man klattrar i berg... I Piura ar det iaf varmt, det ska bli skont med lite varme.

Puss och Kram
H

Misslyckad bergsbestigning

Puh, da var man nere igen ifran berget. Tyvarr nadde jag inte toppen utan var tvungen att stanna pa 4800 meter. Ja, eller tvungen och tvungen, men jag har blivit ganska ordentligt forkyld och ifall jag inte hade stannat dar sa hade Andrea behovt ga ner tillsammans med mig ifall jag inte skulle orka till toppen. Det kandes saklart ratt sa trist att inte ens fa forsoka pa riktigt, men Andrea har dromt om det har hela sitt liv, hennes foraldrar var uppe for 28 ar sedan och jag skulle kanns mig sa himla dum ifall jag gjorde sa att hon inte kom upp. Sen sa ar det ju inte sa bra att klattra i berg om man ar forkyld, man kan fa lungodem och sant, men tja, lite besviken ar jag allt. Men Andrea sa att det var ganska svart, bland det jobbigaste berg hon bestiget, och hon har ju gjort en hel del. Framforallt nar man inte ar van vid glaciarutrustning. Jaja, livet ar inte over annu, och jag kommer ju definitivt att komma tillbaka till Ecuador och da kan jag ju forsoka pa nytt. Men jag menar utsikten nar solen gar upp over berget pa 4800 meters hojd var ju inte direkt fult det heller, sa jag ar val nojd anda.

Jag lyssnade pa CD-skivan som den lille jobbige gav mig och det var som tur var inte sa farligt som jag hade trott, det var bara en karleksdikt som han last in. Men sen idag sa kom han och sa att han ville prata med mig efter jobbet. Suck, jag har ingen lust att prata men jag lovade att vi kunde ata lunch imorgon, STON! Naja, han kanske inte tar upp nagot jobbigt, vad vet jag.

Nu ska jag ata middag med Andrea. Hon aker till regnskogen imorgon och nar hon kommer tillbaka sa har jag akt till Peru!

Puss och Kram
H

Fodelsedag!!

Tack sa hemskt mycket alla som grattat mig idag! Jag har verkligen haft en jattebra dag! Den lille jobbige hade ordnat en overraskning at mig och i arlighetens namn hade han verkligen ordnat jattefint. Det ar verkligen synd att jag inte star ut med honom. Han tog med mig till en park med jattefin utsikt over staden och dar var 2 kompisar till fran universitetet (som jag tycker valdigt bra om). Den lille jobbige hade kopt en tarta pa ett svenskt bageri som ligger i norra Quito och bett att det skulle vara browniesmak eftersom min favoritglass ar "vanilla caramel brownie". Han gav mig aven en CD med musik och dar ska tydligen ocksa vara en del dar han pratar och jag har lovat att lyssna pa skickan ikvall. Han hade aven malat pa skivan en bild av mig. Alltsa, jag drar mig lite for att lyssna pa vad han har att saga, jag tror inte att jag vill veta. Iaf, sen akte vi upp med telefericon pa 4100 meters hojd och sag solen ga ner over Quito. Mycket vackert. Jag ar valdigt glad att jag inte var sjalv med hononm iaf. Naja, det var verkligen jattefint, och jag ar hemskt tacksam och jag onskar att jag kunde ens tycka att han var okej, men jag star inte ut, och han tittar pa mig pa ett satt som jag bara inte kan med. Men jaja, det var en bra fodelsedag iaf! Och den blev annu battre av alla mail etc. Tack sa mycket!

Imorgon ska jag och Andrea upp pa berget! Det blir jattekul! Jag ska snart upp och packa.

Puss och Kram
H

Jordbavning

Nu har det varit jordbavning vid peruanska gransen, inte allt for langt fran Azogues. 6,7 pa richterskalan och tydligen sa kande folk i hela landet skalvet. Ja, utom jag forstas da som ar typ helt okanslig for sant tydligen. Det var typ ungefar precis nar jag skrev mitt inlagg igar, och han som satt bredvid mig sa nagot till hostalagaren om att folk pa andra sidan gatan gjorde nagot. Jag horde inte riktigt och jag fick for mig typ att det var nagot med elektriciteten, men jag brydde mig inte sa mycket. Men det visade sig alltsa att det var jordbavningen. I Azogues hade det tydligen varit ganska starkt. Men det stor mig ju lite att jag inte kande det eller var i Azogues, for jag skulle ju garna bara vilja kanna lite hur det kanns. Ingen blev skadad for ovrigt enligt rapporterna!

Pusspuss
H

Paket!!!

Det visade sig att inte alla pa posten var skurkar iaf! Det finns tydligen brevbarare som inte ar sa korrupta och som leverarade mammas paket hela vagen hem till mig!!! 75 cent kostade det. Mycket glad blev jag, dels over att jag fatt paket (tack sa mycket!), dels over att paketet inte kommit bort och dels over att jag inte behover tillbringa 5 timmar pa posten, gratandes over att jag blir lurad. Men da kom genast nasta moraliska dilemma! Det stod inget pa paketet om att jag inte fick oppna det pa en gang, men jag vet ju hur fodelsedagsreglerna fungerar i familjen Hellberg. Men som jag ser det sa far man fuska om man ar pa andra sidan jorden, det kan tom ha hant att jag fuskat vid tidigare tillfallen. Kanske, erhm, jag minns inte, kan vi saga. Men nu tankte jag att jag faktiskt skulle halla mig till min fodelsedag! Det ryckte i fingrarna men an sa lange ar paketet intakt.. Ja, alltsa, det ar ju massor av "correos del Ecuador"-tejp pa det och sa (hm, hoppas att inte skurkarna pa posten har stulit saker ur det). Jaja, iaf nar jag satt dar och klamde pa paketet sa borjade det plotsligt att prata! Haha, det var ju roligt... Jag kanner allt igen Little-Brittain-rosterna.

Det har visat sig att min kompis fran nar jag bodde har 1998, Andrea, ocksa ar i Ecuador! Det ar helt sjukt vad mycket besok jag far! Ja, alltsa, de kommer ju inte for att besoka mig, men effekten blir densamma. Hon ska till Quito pa mandag och sen ska vi klattra upp pa Cotopaxi tillsammans! Hon hade namligen planerat att gora det nasta vecka ocksa, och da sa jag att vi ju kunde gora det tillsammans! Det ar for ovrigt egentligen hennes fel fran borjan att jag ska gora det over huvudtaget for hon pratade om det redan 1998.

Imorgon ska jag till gymet pa morgonen, det blir nog kul, det ar nagon slags dansklass.

Puss och Kram

H

Tillbaka i Quito!

Jag vill bara saga att om nagon oroade sig sa kan ni sluta med det nu, for nu ar jag tillbaka i trygga (?) Quito!

Puss och Kram
H

Hysteriska utbrott, jordskred, ormar, krokodiler, knarklangare och TV pa rummet!

Puh, nu sitter jag alltsa har i Lago Agrio i djungeln ca 2 mil fran Colombianska gransen och aktar mig noga for knarklangare och kidnappare! Na, det ar ingen fara, men mitt flyg tillbaka till Quito blev installt sa har sitter jag nu. Men internet ar riktigt snabbt! Typ battre an i Quito! Det har om man sager inte riktigt varit min helg den har helgen. Ja, eller jag har haft det valdigt bra, men saker och ting gar lite snett mest hela tiden. Det borjade med att jag fick ett hysteriskt utbrott pa posten i fredags, men det var inte mitt fel, det var for att posten drivs av skurkar som forsokte fa mig att tro pa att man maste betala 33 % skatt pa allt man far plus aven samma skatt pa det som personen i Svewrige betalat for att skicka paketet! Jag blev sa arg. Fast egentligen sa ville de inte alls att jag skulle betala skatt, de ville att jag skulle saga att det var bocker i paketet och sen skulle jag ga till en skum bokaffar pa nioende vaningen i en byggnad och skriva pa ett kvitto att det var bocker som jag hade kopt genom dem, pengatvatt eller nagot, jag vet inte, och detta gjorde de alltsa med alla utlanningar. Dumma, dumma posten.



Men jag fick till slut ett jattefint paket fran Michael med massor av varma klader att bestiga berg i! Tack sa mycket! Egentligen hade jag lust att saga till posten vad jag tycker om dem, men eftersom jag vantar fler paket sa tyckte jag att det var bast att halla tyst..



Sen skulle jag ta bussen till regnskogen! Efter en halvtimme gick bussen sonder, men det lyckades de laga ganskla snabbt. Sen efter kanske tre timmar sa var det totalstopp pa grund av ett jordskred over vagen. Suck. Och jag som skulle traffa en guide typ vid en bro i mitten av ingenstans, om jag da ar typ 3 timmar forsenad, vantar han da, eller? Jaja, men det gick bra, bussen jag var i var bra pa att tranga sig nar vi val kom forbi. Fast det var lite laskigt, lera och vatten som forsade ner over vagen.



Sen var jag i regnskogen! Det var jatteharligt! Vi sag massor av krokodiler, floddelfiner, apor, faglar och en jattelaskigt gron liten orm som bodde i ett trad. Guiden tankte fanga den men jag bara skrek for jag trodde att ormen skulle ramla ner ur tradet och i huvudet pa mig! Brr.. Ja, och sen hittade jag ett litet sar pa mitt ben som det rann var ur, sa jag var overtygad om att jag hade fatt en mordarbakterie och skulle behova amputera, men det ser redan mycket battre ut sa jag kanske bara var lite hypokondrisk! ;-) Ja, och nu sitter jag alltsa har i knarklangarhalan och vantar pa att det ska bli morgon sa att planet kan flyga (det far inte flyga efter solnedgangen) Om typ en och en halv timme ska jag ha telefonkonferans med interplast, sa jag maste ge mig ut pa stan. Annars hade det varit nice att stanna pa hotellet, det ar namligen ett jattefint hotell som flygbolaget betalar! TV pa rummet och minibar och allt mojligt! Varsta lyxen!!



Puh, dags for lite middag! (som ocksa flygbolaget betalar!)



Puss och Kram

H

Post till Helena

Igar fick jag brev fran mormor och idag fick jag paket fran Michael! Fast dumma posten ville inte lamna ut paketet (de lamnar bara ut pa formiddagen eller mellan 2 och 3 pa eftermiddagen), sa jag far vanta tills imorgon. MEN om nagon annan har tankt skicka nagot sa ar det bra om ni sager till, for man maste skriva mitt telefonnummer pa paketet, och det ar bra att veta hur manga paket jag ska leta efter! Nu later det som om jag tror att alla ska skicka paket till mig, och sa ar det ju inte, men OM ni skickar paket, sa sag till!

Igar hittade jag ett jattefint gym! Det ligger en liten bit bort, men anda! Fast min gymkvall slutade inte riktigt som jag hade tankt mig. Forst korde jag ett boxpass som var ganska kort, typ 40 min kanske, men jag kande att jag hade mer och ge sa jag bestamde mig for att prova lopbandet. Det var jattefint med utsikt over stadens lampprydda kullar, men efter kanske 5 minuter pa lopbandet sa kom instruktoren fram till mig och fragade om jag inte ville kora ett spinningpass istallet. Jajamen sa jag. Det var lite av ett misstag. Hon som holl i passet var helt galen (sa som spinninginstruktorer alltid ar??) och efter 45 minuter var jag helt fardig. Men da nar jag slutade trampa och pulsen sjonk sa kom illamaendet over mig. Jag var riktigt orolig ifall jag skulle krakas pa golvet dar. Det har hant mig en gang forut efter att jag hade sprungit i Vrinnevi att jag madde valdigt illa etferat, och jag tankte att jag nog behovde fa i mig lite salt, vatska och socker. Det hjalpte inte. Jag kom hem till mitt rum och drack apelsonjuice och at jordnotssmorsmackor och sen kraktes jag. Och det var ju anda kanske en timme iaf efter att passet var slut. Jaja, i morse vaknade jag upp med valrdens huvudvark och fortfarande latt illamaende. Och da var det dags att gora glukoskurvan for glykemiskt-index-studien! Jag undrar hur mina varden blev idag.. Hrm.. Men eftersom studien ar vardelos anda sa lat jag det vara.

Den lille jobbige har avancerat lite i sina raggningsforsok (for nu ar jag anda ratt saker pa att han ar intresserad). Idag fragade han mig bland annat ifall jag varit otrogen mot min pojkvan. Eh, nej, och aven om jag vore singel och du den sista manniskan pa jorden sa skulle jag ju inte vilja vara med dig. Sen fragade han vad jag tycker om var vanskap pa en skala mellan 1 och 10. Hm, ja, med tanke pa att den bygger pa att du foljer efter mig sa, tja, 1? Na, nu ar jag orattvis, jag har ju inte sa mycket kompisar har och det kan vara kul att prata lite ibland, jag sager 2- 2,5. Sen undrade han hur jag sag pa honom. Ifall jag sag honom som en arbetskamrat eller nagot annat. Ja, men du ar ju min arbetskamrat, det ar klart att jag ser dig sa, sa jag. Jag hoppas att jag slipper de lite mer direkta fragorna.

Imorgon ska jag till regnskogen! Det blir skoj! Fast det ar ju bara over helgen forstas. Men nagon liten apa ska jag val kunna fa se. Hoppas det.. Sen ar det bara 2 veckor kvar tills jag aker till Peru, sen efter Peru ar det bara 1 vecka kvar har. Tiden gar fort som attan! Och nu borjar jag trivas riktigt bra. Det ar ju alltid sa (iaf for mig) att det tar lite tid innan man borjar kanna sig som hemma pa ett stalle. Innan man far en vardag om man sager.

Puh, na, nu borjar jag bli trott trots att klockan bara ar 7. Nasta gang ska jag ta det lite lugnare pa gymet! ;-)

Puss och Kram
H

Regn och aska

Ja, da sitter man har igen pa universitetet med den lille jobbige bredvid. Jag vet inte varfor han ar har, men jag blir galen eftersom jag har massor av saker att gora. Jag forsoker att vara asocial genom att t.ex. blogga istallet for att prata med honom, men det verkar inte ga in. Nu laser han vad jag skriver och fragar vad jobbige betyder, ajaj, detta borjar bli farligt, jag sa att det betyder jobb. Det ar ju typ sant iaf, maste byta amne bara.. Det har ar nog valdigt bra traning om inte annat, att kontrollera sina nerver. Nar jag kommer hem kommer jag att vara kolugn aven nar tjocka tanter blockerar gangarna pa Ica.

Hm, jag kan verkigen inte koncentrara mig nar han sitter harm jag far skriva en annan gang. Jo, forresten, det askar och regnar! ;-)

Puss och Kram
H

Fiestas de Azogues

Nu ar jag i Azogues igen och roar mig. Det ar namligen fest har i stan sa som det ar varje ar vid den har tiden. Igar var jag pa disco med Mayra, hehe, mycket roligt. Det ar ju inte riktigt som Palace, men men. Det roliga igar var att folk var sa himla unga! Och det var framforallt en liten kille som sa att han var 19 men han sag inte ut att vara en dag aldre an 14, han foljde efter mig hela kvallen och ville att vi skulle dansa. Grejen har ar att man far inte dansa hur man vill, utan tjejera sitter ner pa stolar langs med vaggarna och sedan blir de (forhoppningsvis) uppbjudna av en kille. Sen dansar paret tillsammans tills musiken tar slut, och det kan vara allt mellan typ 3 till 6 latar beroende pa DJ´ns humor. Men iaf, om ingen bjuder upp en sa far man inte dansa. Och dessutom sa ar det ganska oartigt att tacka nej liksom. Men den har lilla killen var bara for rolig, han holl pa och stota pa mig, fraga om min pojkvan etc. MEN da kom det plotsligt en merengelat (en slags pardans, inte alltfor olik bugg eller salsa, men med ett annat grundsteg), och det visar det sig att han var helt grym pa att dansa! Ja, och pa att fora, och det vara faktiskt riktigt roligt att dansa med honom! Sen kanns det ju alltid lite markligt nar ens danspartner ar ett huvud kortare an en sjalv, men det ar ju ganska manga har som ar det anda..

Puss och Kram
H