Misslyckad bergsbestigning

Puh, da var man nere igen ifran berget. Tyvarr nadde jag inte toppen utan var tvungen att stanna pa 4800 meter. Ja, eller tvungen och tvungen, men jag har blivit ganska ordentligt forkyld och ifall jag inte hade stannat dar sa hade Andrea behovt ga ner tillsammans med mig ifall jag inte skulle orka till toppen. Det kandes saklart ratt sa trist att inte ens fa forsoka pa riktigt, men Andrea har dromt om det har hela sitt liv, hennes foraldrar var uppe for 28 ar sedan och jag skulle kanns mig sa himla dum ifall jag gjorde sa att hon inte kom upp. Sen sa ar det ju inte sa bra att klattra i berg om man ar forkyld, man kan fa lungodem och sant, men tja, lite besviken ar jag allt. Men Andrea sa att det var ganska svart, bland det jobbigaste berg hon bestiget, och hon har ju gjort en hel del. Framforallt nar man inte ar van vid glaciarutrustning. Jaja, livet ar inte over annu, och jag kommer ju definitivt att komma tillbaka till Ecuador och da kan jag ju forsoka pa nytt. Men jag menar utsikten nar solen gar upp over berget pa 4800 meters hojd var ju inte direkt fult det heller, sa jag ar val nojd anda.

Jag lyssnade pa CD-skivan som den lille jobbige gav mig och det var som tur var inte sa farligt som jag hade trott, det var bara en karleksdikt som han last in. Men sen idag sa kom han och sa att han ville prata med mig efter jobbet. Suck, jag har ingen lust att prata men jag lovade att vi kunde ata lunch imorgon, STON! Naja, han kanske inte tar upp nagot jobbigt, vad vet jag.

Nu ska jag ata middag med Andrea. Hon aker till regnskogen imorgon och nar hon kommer tillbaka sa har jag akt till Peru!

Puss och Kram
H