Puh...

Nu har jag blivit intervjuad av Östgötacorrespondenten för ett reportage ur serien "Världen krymper". Puh, kan man säga. Svåra frågor! Ja, alltså att berätta om vad jag har gjort är ju inte så svårt, det är ju bara att prata, men frågor som "Vad är det viktigaste du har gjort i ditt liv?" Eh, svårt!! Men roligt förstås..

Puss och Kram
H

Europa!!

Nu ar jag i London!! Allt har gatt bra, men jag har inte sovit nagot vidare. Det ar ju sa svart att sova nar det inte ar dags for en annu enligt ens egen tidszon.. Fast nu borjar jag bli trott! Jag ska nog ta en lur pa Kopenhamnsplanet. Allt har gatt bra iaf! Det svraste var i Quito nar hundarna sniffade ratt pa min vaska, de foradarna. Men de letade ratt pa mig och sa fick jag ga ner och oppna vaskan tillsammans med en polis som letade efter droger. Jag hoppas att det inte finns fler hundar t.ex. har i London som tanker avsloja mina smugglingsforsok. Ja, eller de far val sniffa upp vaskan om de vill, bara de inte haller kvar den har eller slanger nagot. Men de har val ingen ratt att slanga nagot utan att prata med en, eller hur?

Puss och Kram
H

¡Quito, Adios!

Sa sitter jag har pa Quitos flygplats igen. Det maste vara typ varldens trakigaste flygplats! Man maste vara har 3 timmar innan (och jag har provat en gang att bara vara 2 timmar innan och det gor jag inte om). Sen tar det cirkus en kvart att ga igenom sakerhetskontroller etc. och sen ar man fast i tva och en halv timme pa ett stalle dar det finns typ en liten taxfreebutik och (som tur ar) ett litet internetstalle med suddiga skarmar. Flygplatsen ar stangd for landande trafik men det verkar som om plan ska kunna lyfta. Det kommer och gar lite ocksa, och jag tror nog att det ska ga bra. Det ar ju nagra timmar kvar tills mitt plan gar ocksa, sa vi far val se. Jag ar inte sa sarskilt orolig dock. Sen vad som ar bra ocksa ar att jag redan har mitt boardingpass till London sa jag behover inte checka in igen. Jag maste visserligen ta ut vaskorna och ga genom tullen, men sen kan jag bara dumpa dem pa en bagageuppsamlingsplats, och det borde ju inte ta sa mycket tid! Jag fick betala overvikt ocksa, 56 dollar.. Det ar nog forsta gangen i mitt liv som jag gor det! Problemet ar att vaskorna bara ar checkade till Kopenhamn, och med Qimber Air som jag flyger med till Norrkoping sa far man bara ha 20 kilo, nu har jag alltsa 2 vaskor dar en vager 30 och den andra 25.. Ehm.. Men jag har for mig att jag laste nagonstans i Qimber Airs regler att man ar tillaten att ha mer vikt om man har en annan forbindelse med ett flygbolag som har andra bagageregler..

Puss och Kram
H

Dimma

Igar skulle jag flyga fran Cuenca till Quito efter att ha sagt hej da till amiljen for den har gangen. Men sa nar vi var halvvags sa meddelade kaptenen att de hade stangt Quitos flygplats pa grund av dimma, och vi fick "nodlanda" i Latacunga som ar en liten pluttstad ett par timmars bilvag fran Quito. Forst var det meningen att vi skulle vanta tills vadret blev battre, men tillslut blev vi inlastade i bussar istallet. I taxin sen pa vag hem sa fragade jag chaufforen om flygplatsen och han sa att den hade varit stangd nastan hela dagen och aven dagen innan. Han sa att det var extra svart nu for i en olycka for nagra veckor sedan da ett Iberiaplan akte av landningsbanan sa var det en grunka som gick sonder som skulle kanna av plan som var narmre an 300 meter. Och nu nar den inte fungerade sa var det extra viktigt att det var bra sikt. Sa nu pa morgonen ar det fortfarande alldeles tjockt av dimma, och jag borjar bli rejalt nervos. Mitt plan gar om typ 24 timmar och pa grund av tullen i USA sa har jag inte rad med ett par timmars forsening. Om jag missar planet i Miami sa antar jag att nasta inte gar forran dagen efter, eller kan man byta resrutt?? Ja, eller forresten, Miami-London, borde kanske ga flera ganger om dagen. Grejen ar att jag har bara tillstand att vara i transit i Miami om jag flyger ivag igen samma dag (pga rotterna). Usch, jag blir sa nervos! Och sa blir jag nervos for tullen att de ska slanga alla mina grejer...

Puss och Kram
H

Luciadebut!

Idag har jag varit lucia for forsta gangen i mitt liv. Ja, eller iaf for mer an typ 2 personer, jag vet inte om jag kanske var lucia nagon gang nar Ann och jag lussade for vara foraldrar. Men idag har jag alltsa varit lucia med en akta krona och allt. Det ar namligen sa att min handledare ar gift med en svensk och han gjorde glogg och sa sjong vi luciasanger. Mycket fint. Sen har jag varit pa en skonhetssalong. Det ar ju sa himla billigt har! Manikyr kostar 20 kr t.ex. Sen ar det tyvarr lite sa att man far vad man betalar for. Idag t.ex. sa gjorde jag pedikyr och jag trodde att manniskan skulle klippa av mig tarna! Det blodde, och snett blev det ocksa, hehe, men det var ju iaf billigt som man sager. Pa mandag ska jag forsoka mig pa en ogonfransforlangning! Alltsa som permanenta losogonfransar. Ja, eller permanenta och permanenta, de haller i 2-3 veckor, men jaja, man far ju passa pa att ha roligt medan man kan. Jag borde gora om mina naglar ocksa (jag gjorde dem for nagra sagar sedan, men de blir ju fula ganska fort)

Puss och Kram
H

En vecka kvar..

.. och jag har ganska mycket att fixa med. Vissa saker kan man ju dock inte gora forran det ar dags, typ packa och san`t. Sen sa haller jag pa att forsoka fa fram ett sa kallat sundhetsintyg for mina stackars rotter, puh, det ar sa meckigt med all byrokrati! Men jag har goda nyheter ocksa! Jag har fatt en lagenhet! Antligen efter typ 100 forsok pa SGS sa har jag nu alltsa blivit erbjuden en 22 kvadratmeter stor lagenhet pa Drakegatan 4 (Garda). Ja, eller lagenhet och lagenhet, det ar ett sa kallat enkelrum med delat kok, men det ska nog bli bra! Det aar sa skont att ha en egen lagenhet alldeles fran borjan och inte behova luffa runt och bo hos kompisar. Det var lange sedan jag bodde i Goteborg, 2 ar sedan faktiskt och jag ser jattemycket fram emot att komma tillbaka.

Puss och Kram
H

Erh.. Lima igen..

Ja, nu skulle jag alltsa vara i Quito men istallet sitter jag i ett buisinesscenter pa ett lyxhotell i Lima. Planet till Quito var overbokat och de ville ha folk som frivilligt stannade till imorgon. De erbjod 400 dollar plus hotell, mat, taxi etc. och jag hade ju verkligen ingen bra ursakt till att tacka nej! Sen visade det sig forstas att det inte var 400 dollar cash utan i resevouchers med TACA som bara flyger i Amerika, sa nu har jag en ursakt att aka hit igen snart. Forst sa angrade jag mig nar jag fick reda pa att det var en voucher men da var det redan sent att andra och nu ar jag riktigt glad att jag stannade. Hotellet som jag bor pa nu kostar mer per natt an vad mitt mogliga hotell i Quito kostar per manad! Maten var riktigt god ocksa, 3-ratters middag med bra service.

Jag var nere pa stranden tidigare och dar holl de pa med skarmflygning. Ni vet nar man har en fallskarm och liksom flyger pa uppatvindarna. Jag kunde ju inte lata bli, 250 kr kostade det och forst tankte jag verkligen lata bli, men sen gjorde jag det anda, och det var SA HAFTIGT!! 120 meter upp i luften med stranden nedanfor en och man svepar in jattefort over klipporna, ah, sa haftigt! Sen satt jag lite i en park och tittade ut over havet. Da kom det fram en kille och borjade prata. Suck, tankte jag forst och gav honom en trott blick, men sedan av nagon anledning sa pratade jag med honom. Jag tror att det var for att han verkligen inte stotte pa mig. Det slutade med att vi satt och pratade i flera timmar och det var sa himla intressant! Han var fran sodra Colombia och hade vuxit upp med gerillakonflikten och allt vad det innebar. Hans pappa blev mordad for ett och ett halt ar sedan, eftersom han rakade vara pa ett cafe dar aven en rik man var som vagrade att betala "skatt" till gerillan. De skot alla som var dar, typ 50 personer. Helt avskyvart. Han berattade aven om hur gerillan brukade komma till bondernas hus och krava mat och husrum. Han berattade om hur hans familj odlade coca, men att han hade fatt chansen att komma till Lima och studera genom nagon kristen organisation. Helt fascinerande. Det far en verkligen att tanka och vara tacksam for hur man sjalv har fatt vaxa upp. Detta plus alla brannskador och missbildningar jag sett de senaste veckorna gor att man nastan blir knapp nar man tanker pa vilken oerhord tur man har haft i livet pa alla satt. Jag menar bara en sadan sak som att jag har 10 tar, jag anvander dem ju inte ens! Ja, inte sa mycket iaf ;-) Och man kanner sig ju helt vansinnigt bortskamd nar man sedan kommer tillbaka till sitt lyxhotell. Fast jag kanske inte behover kanna mig bortskamd for det, eftersom jag ju inte betalar sjalv. Jag gor det for att nagon rik affarsresande inte ska missa sitt viktiga mote i Quito. Men jag kanske maste vara bortskamd som overhuvudtaget ror mig i kretsar dar nagon ar villig att betala mig 400 dollar plus lyxhotell och mat bara for att jag ska skjuta upp mina planer ett dygn. Naja, imorgon gor jag ett nytt forsok att ta mig till kylan i Quito!

Puss och Kram
H

Quito

Nu sitter jag har pa hotellet i Lima och ar lite lagom salongsberusad efter att ha atit en god middag med vin vid havet. Jag ar extremt trott dock. Det har har verkligen varit den jobbigaste resan jag gjort med Interplast hittills, jag vet inte om det beror pa att jag inte har blivit riktigt frisk annu eller vad det annars kan vara, men jag ar helt slut. Det ar aven darfor det inte blivit sa mycket bloggande. Nu ar det iaf over och imorgon aker jag hem till Quito! Det ska bli skont. Fast egentligen ar det ju mst packande och sadant kvar for snart aker jag hem!! En och en halv vecka kvar bara. Helt galet. Sno och sant ska bli spannande.

Puss och Kram
H

Piura

Puh, en vecka har gatt och jag har verkligen inte haft en lugn stund! Och jag har definitivt varit alldeles for trott for att blogga. Allt har gatt bra, men det har varit mer kravande an de tidigare aren, kanske mest beroende pa att vara lador med medicinsk utrustning fastnade i tullen. I torsdags var jag tvungen att flyga ner till Lima for att forsoka fa ut dem. Det gick bra trots att jag egentligen inte gjorde sa mycket. Men efterat, ja, eller egentligen nar jag satt pa planet sa tankte jag pa att symbolerna sag bekanta ut men det var lange sen jag sag dem. Planet verkade gammalt helt enkelt. Da slog det mig att det har ju var flygbolaget som det ar forbjudet att flyga med enligt amerikansk lag eftersom de inte foljer internationella sakerhetsforeskrifter! Tur att man inte ar amerikan, och tur att allt gick bra. Pa vagen hem tog jag ett annat flyg. Hehe.

Allt ar bara bra har, jag har surfat i helgen, det var valdigt roligt. Jag brande mig ratt sa mycket dock pa baksidan av benen trots ton av solkram.

Snart ska vi ut och ata. Egentligen vill jag mest ga och lagga mig men var vard har har ordnat det hela sa man maste nog folja med!

Kram
H

Peru, here I come...

Det kanns lite overkligt att sitta har och tanka pa att det redan ar dags att aka till Peru. Hela min vistelse har har jag hela tiden tankt att nar jag aker till Peru sa ar hela resan i praktiken slut. Jag menar, sen kommer jag tillbaka och ar har typ en vecka, och under den veckan kommer jag ju inte att hinna tanka mycket for da maste jag ju ordna allt infor hemresan. Och nu ska jag alltsa aka till Peru om 7 timmar. Markligt. Men kul! Fast jag ar lite nervos i vanlig ordning. Man vill ju gora ett bra jobb och ett bra intryck. Forkyld ar jag ocksa och har feber. Inte sa mycket feber, typ 38. Jag kanske har nagon laskig tropisk sjukdom, vem vet.. Eller sa ar jag helt enkelt forkyld! Sa gar det nar man klattrar i berg... I Piura ar det iaf varmt, det ska bli skont med lite varme.

Puss och Kram
H

Misslyckad bergsbestigning

Puh, da var man nere igen ifran berget. Tyvarr nadde jag inte toppen utan var tvungen att stanna pa 4800 meter. Ja, eller tvungen och tvungen, men jag har blivit ganska ordentligt forkyld och ifall jag inte hade stannat dar sa hade Andrea behovt ga ner tillsammans med mig ifall jag inte skulle orka till toppen. Det kandes saklart ratt sa trist att inte ens fa forsoka pa riktigt, men Andrea har dromt om det har hela sitt liv, hennes foraldrar var uppe for 28 ar sedan och jag skulle kanns mig sa himla dum ifall jag gjorde sa att hon inte kom upp. Sen sa ar det ju inte sa bra att klattra i berg om man ar forkyld, man kan fa lungodem och sant, men tja, lite besviken ar jag allt. Men Andrea sa att det var ganska svart, bland det jobbigaste berg hon bestiget, och hon har ju gjort en hel del. Framforallt nar man inte ar van vid glaciarutrustning. Jaja, livet ar inte over annu, och jag kommer ju definitivt att komma tillbaka till Ecuador och da kan jag ju forsoka pa nytt. Men jag menar utsikten nar solen gar upp over berget pa 4800 meters hojd var ju inte direkt fult det heller, sa jag ar val nojd anda.

Jag lyssnade pa CD-skivan som den lille jobbige gav mig och det var som tur var inte sa farligt som jag hade trott, det var bara en karleksdikt som han last in. Men sen idag sa kom han och sa att han ville prata med mig efter jobbet. Suck, jag har ingen lust att prata men jag lovade att vi kunde ata lunch imorgon, STON! Naja, han kanske inte tar upp nagot jobbigt, vad vet jag.

Nu ska jag ata middag med Andrea. Hon aker till regnskogen imorgon och nar hon kommer tillbaka sa har jag akt till Peru!

Puss och Kram
H

Fodelsedag!!

Tack sa hemskt mycket alla som grattat mig idag! Jag har verkligen haft en jattebra dag! Den lille jobbige hade ordnat en overraskning at mig och i arlighetens namn hade han verkligen ordnat jattefint. Det ar verkligen synd att jag inte star ut med honom. Han tog med mig till en park med jattefin utsikt over staden och dar var 2 kompisar till fran universitetet (som jag tycker valdigt bra om). Den lille jobbige hade kopt en tarta pa ett svenskt bageri som ligger i norra Quito och bett att det skulle vara browniesmak eftersom min favoritglass ar "vanilla caramel brownie". Han gav mig aven en CD med musik och dar ska tydligen ocksa vara en del dar han pratar och jag har lovat att lyssna pa skickan ikvall. Han hade aven malat pa skivan en bild av mig. Alltsa, jag drar mig lite for att lyssna pa vad han har att saga, jag tror inte att jag vill veta. Iaf, sen akte vi upp med telefericon pa 4100 meters hojd och sag solen ga ner over Quito. Mycket vackert. Jag ar valdigt glad att jag inte var sjalv med hononm iaf. Naja, det var verkligen jattefint, och jag ar hemskt tacksam och jag onskar att jag kunde ens tycka att han var okej, men jag star inte ut, och han tittar pa mig pa ett satt som jag bara inte kan med. Men jaja, det var en bra fodelsedag iaf! Och den blev annu battre av alla mail etc. Tack sa mycket!

Imorgon ska jag och Andrea upp pa berget! Det blir jattekul! Jag ska snart upp och packa.

Puss och Kram
H

Jordbavning

Nu har det varit jordbavning vid peruanska gransen, inte allt for langt fran Azogues. 6,7 pa richterskalan och tydligen sa kande folk i hela landet skalvet. Ja, utom jag forstas da som ar typ helt okanslig for sant tydligen. Det var typ ungefar precis nar jag skrev mitt inlagg igar, och han som satt bredvid mig sa nagot till hostalagaren om att folk pa andra sidan gatan gjorde nagot. Jag horde inte riktigt och jag fick for mig typ att det var nagot med elektriciteten, men jag brydde mig inte sa mycket. Men det visade sig alltsa att det var jordbavningen. I Azogues hade det tydligen varit ganska starkt. Men det stor mig ju lite att jag inte kande det eller var i Azogues, for jag skulle ju garna bara vilja kanna lite hur det kanns. Ingen blev skadad for ovrigt enligt rapporterna!

Pusspuss
H

Paket!!!

Det visade sig att inte alla pa posten var skurkar iaf! Det finns tydligen brevbarare som inte ar sa korrupta och som leverarade mammas paket hela vagen hem till mig!!! 75 cent kostade det. Mycket glad blev jag, dels over att jag fatt paket (tack sa mycket!), dels over att paketet inte kommit bort och dels over att jag inte behover tillbringa 5 timmar pa posten, gratandes over att jag blir lurad. Men da kom genast nasta moraliska dilemma! Det stod inget pa paketet om att jag inte fick oppna det pa en gang, men jag vet ju hur fodelsedagsreglerna fungerar i familjen Hellberg. Men som jag ser det sa far man fuska om man ar pa andra sidan jorden, det kan tom ha hant att jag fuskat vid tidigare tillfallen. Kanske, erhm, jag minns inte, kan vi saga. Men nu tankte jag att jag faktiskt skulle halla mig till min fodelsedag! Det ryckte i fingrarna men an sa lange ar paketet intakt.. Ja, alltsa, det ar ju massor av "correos del Ecuador"-tejp pa det och sa (hm, hoppas att inte skurkarna pa posten har stulit saker ur det). Jaja, iaf nar jag satt dar och klamde pa paketet sa borjade det plotsligt att prata! Haha, det var ju roligt... Jag kanner allt igen Little-Brittain-rosterna.

Det har visat sig att min kompis fran nar jag bodde har 1998, Andrea, ocksa ar i Ecuador! Det ar helt sjukt vad mycket besok jag far! Ja, alltsa, de kommer ju inte for att besoka mig, men effekten blir densamma. Hon ska till Quito pa mandag och sen ska vi klattra upp pa Cotopaxi tillsammans! Hon hade namligen planerat att gora det nasta vecka ocksa, och da sa jag att vi ju kunde gora det tillsammans! Det ar for ovrigt egentligen hennes fel fran borjan att jag ska gora det over huvudtaget for hon pratade om det redan 1998.

Imorgon ska jag till gymet pa morgonen, det blir nog kul, det ar nagon slags dansklass.

Puss och Kram

H

Tillbaka i Quito!

Jag vill bara saga att om nagon oroade sig sa kan ni sluta med det nu, for nu ar jag tillbaka i trygga (?) Quito!

Puss och Kram
H

Hysteriska utbrott, jordskred, ormar, krokodiler, knarklangare och TV pa rummet!

Puh, nu sitter jag alltsa har i Lago Agrio i djungeln ca 2 mil fran Colombianska gransen och aktar mig noga for knarklangare och kidnappare! Na, det ar ingen fara, men mitt flyg tillbaka till Quito blev installt sa har sitter jag nu. Men internet ar riktigt snabbt! Typ battre an i Quito! Det har om man sager inte riktigt varit min helg den har helgen. Ja, eller jag har haft det valdigt bra, men saker och ting gar lite snett mest hela tiden. Det borjade med att jag fick ett hysteriskt utbrott pa posten i fredags, men det var inte mitt fel, det var for att posten drivs av skurkar som forsokte fa mig att tro pa att man maste betala 33 % skatt pa allt man far plus aven samma skatt pa det som personen i Svewrige betalat for att skicka paketet! Jag blev sa arg. Fast egentligen sa ville de inte alls att jag skulle betala skatt, de ville att jag skulle saga att det var bocker i paketet och sen skulle jag ga till en skum bokaffar pa nioende vaningen i en byggnad och skriva pa ett kvitto att det var bocker som jag hade kopt genom dem, pengatvatt eller nagot, jag vet inte, och detta gjorde de alltsa med alla utlanningar. Dumma, dumma posten.



Men jag fick till slut ett jattefint paket fran Michael med massor av varma klader att bestiga berg i! Tack sa mycket! Egentligen hade jag lust att saga till posten vad jag tycker om dem, men eftersom jag vantar fler paket sa tyckte jag att det var bast att halla tyst..



Sen skulle jag ta bussen till regnskogen! Efter en halvtimme gick bussen sonder, men det lyckades de laga ganskla snabbt. Sen efter kanske tre timmar sa var det totalstopp pa grund av ett jordskred over vagen. Suck. Och jag som skulle traffa en guide typ vid en bro i mitten av ingenstans, om jag da ar typ 3 timmar forsenad, vantar han da, eller? Jaja, men det gick bra, bussen jag var i var bra pa att tranga sig nar vi val kom forbi. Fast det var lite laskigt, lera och vatten som forsade ner over vagen.



Sen var jag i regnskogen! Det var jatteharligt! Vi sag massor av krokodiler, floddelfiner, apor, faglar och en jattelaskigt gron liten orm som bodde i ett trad. Guiden tankte fanga den men jag bara skrek for jag trodde att ormen skulle ramla ner ur tradet och i huvudet pa mig! Brr.. Ja, och sen hittade jag ett litet sar pa mitt ben som det rann var ur, sa jag var overtygad om att jag hade fatt en mordarbakterie och skulle behova amputera, men det ser redan mycket battre ut sa jag kanske bara var lite hypokondrisk! ;-) Ja, och nu sitter jag alltsa har i knarklangarhalan och vantar pa att det ska bli morgon sa att planet kan flyga (det far inte flyga efter solnedgangen) Om typ en och en halv timme ska jag ha telefonkonferans med interplast, sa jag maste ge mig ut pa stan. Annars hade det varit nice att stanna pa hotellet, det ar namligen ett jattefint hotell som flygbolaget betalar! TV pa rummet och minibar och allt mojligt! Varsta lyxen!!



Puh, dags for lite middag! (som ocksa flygbolaget betalar!)



Puss och Kram

H

Post till Helena

Igar fick jag brev fran mormor och idag fick jag paket fran Michael! Fast dumma posten ville inte lamna ut paketet (de lamnar bara ut pa formiddagen eller mellan 2 och 3 pa eftermiddagen), sa jag far vanta tills imorgon. MEN om nagon annan har tankt skicka nagot sa ar det bra om ni sager till, for man maste skriva mitt telefonnummer pa paketet, och det ar bra att veta hur manga paket jag ska leta efter! Nu later det som om jag tror att alla ska skicka paket till mig, och sa ar det ju inte, men OM ni skickar paket, sa sag till!

Igar hittade jag ett jattefint gym! Det ligger en liten bit bort, men anda! Fast min gymkvall slutade inte riktigt som jag hade tankt mig. Forst korde jag ett boxpass som var ganska kort, typ 40 min kanske, men jag kande att jag hade mer och ge sa jag bestamde mig for att prova lopbandet. Det var jattefint med utsikt over stadens lampprydda kullar, men efter kanske 5 minuter pa lopbandet sa kom instruktoren fram till mig och fragade om jag inte ville kora ett spinningpass istallet. Jajamen sa jag. Det var lite av ett misstag. Hon som holl i passet var helt galen (sa som spinninginstruktorer alltid ar??) och efter 45 minuter var jag helt fardig. Men da nar jag slutade trampa och pulsen sjonk sa kom illamaendet over mig. Jag var riktigt orolig ifall jag skulle krakas pa golvet dar. Det har hant mig en gang forut efter att jag hade sprungit i Vrinnevi att jag madde valdigt illa etferat, och jag tankte att jag nog behovde fa i mig lite salt, vatska och socker. Det hjalpte inte. Jag kom hem till mitt rum och drack apelsonjuice och at jordnotssmorsmackor och sen kraktes jag. Och det var ju anda kanske en timme iaf efter att passet var slut. Jaja, i morse vaknade jag upp med valrdens huvudvark och fortfarande latt illamaende. Och da var det dags att gora glukoskurvan for glykemiskt-index-studien! Jag undrar hur mina varden blev idag.. Hrm.. Men eftersom studien ar vardelos anda sa lat jag det vara.

Den lille jobbige har avancerat lite i sina raggningsforsok (for nu ar jag anda ratt saker pa att han ar intresserad). Idag fragade han mig bland annat ifall jag varit otrogen mot min pojkvan. Eh, nej, och aven om jag vore singel och du den sista manniskan pa jorden sa skulle jag ju inte vilja vara med dig. Sen fragade han vad jag tycker om var vanskap pa en skala mellan 1 och 10. Hm, ja, med tanke pa att den bygger pa att du foljer efter mig sa, tja, 1? Na, nu ar jag orattvis, jag har ju inte sa mycket kompisar har och det kan vara kul att prata lite ibland, jag sager 2- 2,5. Sen undrade han hur jag sag pa honom. Ifall jag sag honom som en arbetskamrat eller nagot annat. Ja, men du ar ju min arbetskamrat, det ar klart att jag ser dig sa, sa jag. Jag hoppas att jag slipper de lite mer direkta fragorna.

Imorgon ska jag till regnskogen! Det blir skoj! Fast det ar ju bara over helgen forstas. Men nagon liten apa ska jag val kunna fa se. Hoppas det.. Sen ar det bara 2 veckor kvar tills jag aker till Peru, sen efter Peru ar det bara 1 vecka kvar har. Tiden gar fort som attan! Och nu borjar jag trivas riktigt bra. Det ar ju alltid sa (iaf for mig) att det tar lite tid innan man borjar kanna sig som hemma pa ett stalle. Innan man far en vardag om man sager.

Puh, na, nu borjar jag bli trott trots att klockan bara ar 7. Nasta gang ska jag ta det lite lugnare pa gymet! ;-)

Puss och Kram
H

Regn och aska

Ja, da sitter man har igen pa universitetet med den lille jobbige bredvid. Jag vet inte varfor han ar har, men jag blir galen eftersom jag har massor av saker att gora. Jag forsoker att vara asocial genom att t.ex. blogga istallet for att prata med honom, men det verkar inte ga in. Nu laser han vad jag skriver och fragar vad jobbige betyder, ajaj, detta borjar bli farligt, jag sa att det betyder jobb. Det ar ju typ sant iaf, maste byta amne bara.. Det har ar nog valdigt bra traning om inte annat, att kontrollera sina nerver. Nar jag kommer hem kommer jag att vara kolugn aven nar tjocka tanter blockerar gangarna pa Ica.

Hm, jag kan verkigen inte koncentrara mig nar han sitter harm jag far skriva en annan gang. Jo, forresten, det askar och regnar! ;-)

Puss och Kram
H

Fiestas de Azogues

Nu ar jag i Azogues igen och roar mig. Det ar namligen fest har i stan sa som det ar varje ar vid den har tiden. Igar var jag pa disco med Mayra, hehe, mycket roligt. Det ar ju inte riktigt som Palace, men men. Det roliga igar var att folk var sa himla unga! Och det var framforallt en liten kille som sa att han var 19 men han sag inte ut att vara en dag aldre an 14, han foljde efter mig hela kvallen och ville att vi skulle dansa. Grejen har ar att man far inte dansa hur man vill, utan tjejera sitter ner pa stolar langs med vaggarna och sedan blir de (forhoppningsvis) uppbjudna av en kille. Sen dansar paret tillsammans tills musiken tar slut, och det kan vara allt mellan typ 3 till 6 latar beroende pa DJ´ns humor. Men iaf, om ingen bjuder upp en sa far man inte dansa. Och dessutom sa ar det ganska oartigt att tacka nej liksom. Men den har lilla killen var bara for rolig, han holl pa och stota pa mig, fraga om min pojkvan etc. MEN da kom det plotsligt en merengelat (en slags pardans, inte alltfor olik bugg eller salsa, men med ett annat grundsteg), och det visar det sig att han var helt grym pa att dansa! Ja, och pa att fora, och det vara faktiskt riktigt roligt att dansa med honom! Sen kanns det ju alltid lite markligt nar ens danspartner ar ett huvud kortare an en sjalv, men det ar ju ganska manga har som ar det anda..

Puss och Kram
H

Nu ska det iaf handla om blodprov!

Nar jag skrev det forra inlagget sa blev jag avbruten och darfor blev det inget om blodproven. Har kommer nu istallet en lang utlaggning! Jag haller alltsa pa att gora en studie om yaconrotens glykemiska index. Detta ar en helt vardelos undersokning pa minst 3 olika satt och jag kommer med storsta sannolikhet inte ens ha med den i mitt exjobb, dessutom kostar den pengar. Men av diverse politiska skal sa gora jag det anda och jag langtar efter dagen da det ar over! Kliniken som vi gor experimenten pa ar helt hopplos, det gar aldrig att fa tag i hon som ar ansvarig och om man val far det sa ar det alltid nagot som ar fel. Idag t.ex. nar jag kom sa hade hon glomt bort att vi skulle gora, trots att jag pratade med henne vid ett flertal tillfallen igar. Forra veckan gjorde vi ocksa men det visade sig igar att vi gjort med fel mangd, och vi maste gora om allting. Det ar helt omojligt att fa tag i forsokspersoner eftersom de maste sitta dar i tva timmar och ta fyra blodprov, sjalv har jag redan gjort 2 ganger (dvs 8 blodprov) nu och mina armveck ser ut som om jag ar en heroinmisbrukare. Det som ar det roliga med det hela ar att studien anda ar ratt sa vardelos, till att borja med sa har vi altsa bara 4 punkter per blodsockerkurva (0, 30, 60 och 120 min) Detta ger forstas en valdigt stor osakerhet. Men vad varre ar ar att man ju egentligen ska gora pa 50 gram tillganliga kolhydrater, det ar bara det att roten knappt innehaller tillgangliga kolhydrater, det ar ju det som ar hela grejen med roten att kolhydraterna INTE ar tillgangliga! Sa vad ar alternativet? Att ge forsokspersonerna typ 1 kg rot som de ska satta i sig och sen anda fa en jattehogt glykemist index eftersom de tillgangliga kolhydaterna till storsta delen ar glukos?? Eller att gora som vi gor nu, dvs typ fel, och sen inte kunna anvanda resultaten till nagot? Summan av kardemumman ar att det inte verkar meningsfullt att gora en glykemisktindexstudie pa den har roten overhuvudtaget. Men arligt talat, det ar inte for min skull, jag gor bara vad jag blir tillsagd! Forhoppningsvis ar det over nasta vecka.

Pa torsdag ska ag var simultantolk igen! Det var ju svart men jag ska gora det iaf, det ar ju valdigt bra att trana, och man lar ju inte fa sa manga andra tillfallen sen. Pa fredag flyger jag till Cuenca! Det var ratt sa billigt faktiskt, knappt 60 dollar. Det betalar man ju latt for att aka tag Goteborg-Stockholm..

Puss och Kram
H