Sjolejon och skoldpaddor och revhajar och hammarhajar och rockor och pingviner!

Ah... Nu har jag dykt i tva dagar och jag lever fortfarande!! Hehe.. Sa himla haftigt. Mitt absoluta favoritdjur har ar sjolejonen. De ar sa himla lekfulla! Idag efter det forsta dyket sa hoppade vi i och snorklade lite. Da ar det tva sjolejon och en pngvin som haller pa och leker med varandra. Nar vi hoppade i sa borjade de leka med oss ocksa! Vi var som en liten lekgrupp helt enkelt. De simmade runt oss, kom typ 10 cm ifran vara simmasker och tittade oss i ogonen. Pingvinen bet i mina simfenor och det var bara sa himla underbart! Det var helt klart dagens absoluta hojspunkt!! Man far ju inte klappa djuren och det ar valdigt valdigt svart nar de ar sa nara en. Jag kanske typ rakade stracka ut handen och rora vid sjolejonet nagon gang. Sen ar det ju sa att det ar ju inte mitt fel om dom simmar in i mig! Under dyken sag vi kanske 5 havsskoldpaddor. jag har alltid varit valdigt svag for havsskoldpaddor, det kanske ar sedan tiden i Oman, jag vet inte. Och igar sag vi massor av revhajar. De ar inte sa otacka, de ar kanske 1 till 1 och en halv meter langa. Men det kom nagra hammarhajar ocksa som skuggor ute i det bla, och de var mycket storre. Det var faktiskt lite laskigt! Rockor sag vi ocksa nagra som var jattestora verkligen. Men det var valdigt kallt i vattnet, kanske typ 17 grader eller sa, sa man har att gora bra lange for att kranga pa sig den tjocka vatdrakten.

I helgen sa ar det val i Ecuador! Ett mycket mycket markligt val. Man ska valja 24 personer som ska fa fria hander att skriva om hel Ecuadors grundlag. De kan andra pa i princip precis vad som helst. Avsatta presidenten om de vill, gora landet till en diktatur, you name it! Fast det gor de val forhoppningsvis inte. Det verkar inte bli nagra upplopp iaf. Ja, ifall de inte avsatter presidenten da, for han ar pa indianernas sida och det ar oftast dom som ar mest fortjusta i upplopp. Jaja, vi far val se. Iaf sa ar det forbjudet att salja alkohol under hela helgen eftersom man vill att folk ska rosta istallet for att vara bakfulla. Sa det blir inte mycket av slut-pa-dykningen-fest imorgon.

Hm.. Egentligen hade jag ju tankt skriva mest om de estniska tjejerna som jag traffat, men det blir en lang blogg det har! De iaf reser runt tillsammans och bor typ med ortsbefolkningen. Okej, visst, men som har till exempel sa hade de traffat en 60arig man pa flygplatsen som enligt deras egen utsago verkade mystisk och han erbjod dem att sova hemma hos honom, vilket de ocksa gjorde. Okej, det var ju bra att det gick bra, och jag ar saker pa att de far massor av haftiga upplevelser pa grund av sitt risktagande, men jag skulle aldrig gora nagot liknande. Den har mannen hade tagit med dem ut pa en o som man egentligen inte far aka till som turist, och visst, aterigen, bra att det gick bra, men jag skulle aldrig ta en san risk! Sen igar var det nagot slags jippo infor valet dar det delades ut gratis sprit. Da raggar de upp en asskum kille av den typen som man gar over till andra sidan gatan nar man moter och far da gratis sprit av honom. Han lagger armen runt en av tjejerna och ger henne en stor blot acklig kindpuss. Okidok, typ en flaska 50 cl 40% sprit kostar 2 dollar. Det kanske kan vara vart det for att slippa fjaska for ett ackel, eller???

Puss och Kram
H

Nya kompisar!

Sa, da var man pa de fantastiska Galapagosoarna! Dagens hojdpunkt var att se en stor pelikanflock ata rester som fiskarna (alltsa, de som fiskar) slangde till dem pa stranden. Och nar man tyckte att allt var toppen sa kralar det upp en sjolejon som ocksa vill ha fiskrester! Det var helt tamt! Man kunde tom klappa det! Fast det far man forsta inte sa jag bara klappade det lite i smyg for att kanna hur det kandes. Sa himla haftigt!! Sen sa traffade jag 3 nya kompisar! 2 fran Finland och och fran USA. De tva fran Finland ska med och dyka imorgon och de jobbar som dykare i finska flottan. Det enda som var lite trakigt var att de ar ganska daliga pa engelska sa man far staka sig fram hela tiden. Sen ar det den tredje killen som da ar fran USA som de andra tva egentligen inte kanner men som de lart kanna pa bussen fran flygplatsen. Han ar helt galen och typ roker pa bade i tid och otid medan de andra ar valdigt ordentliga. Iaf sa ror jag att finanrna ar ratt sa trotta pa han den andre, men nu delar de rum med honom och far nog lov att dras med honom vare sig de vill eller inte.

Sen ar det en lite knepig situation. Jag menar, de ar valdigt snalla och sa, men jag vet ju att de inte skulle vara det om jag vore en kille. Sen betalar de da for saker som vi typ ater och dricker, och man kanner lite grann den har kanslan av att de liksom ar val medvetna om att jag ar en tjej och de ar killar. Men det ar forstas valdigt oskyldigt alltihop! Och vanner vaxer inte pa trad har nere sa man vill ju inte lata bli att traffa dem bara for att det inte kanns helt neutralt. Sen tror jag inte att de kommer att borja stota pa mig pa riktigt, framforallt inte fetrsom de ar tva. Ja, alltsa, for nu snackar jag om finlandarna. USA-killen ar inte riktigt pa samma plan, han bara roker, dricker och ar glad. Naja, hur som helst sa har det varit valdigt trevligt ikvall att ha ett litet kompisgang. Imorgon ska jag och finlandarna ut och dyka, och det finns nog en overhangande risk att vi kommer att umgas en del alla fyra de narmsta dagarna!

Imorgon blir det hajar och skoldpaddor och sjolejon!!

Puss och Kram
H

Puh...

Sa, nu borjar saker och ting ordna upp sig lite grann! Jag har fortfarande inte hort nagot ifran min handledare sa jag gick upp till universitetet och fick tag pa han som skulle ha hamtat mig pa flygplatsen i lordags, och nu har vi flyttat alla mina grejer till dit dar de ska vara! Jag tror att det blir bra. Lite spartanskt ar det forstas, och det varsta ar att det inte finns nagot kok, men jag har ju anda aldrig gillat att laga mat ;-) Jag trodde att jag skulle fa en tv for det var en i ett annat rum jag sag, men det fick jag inte. Jag ska hora ifall man kanske kan fa hyra en. Han som ager stallet ar lite jobbig, men det viktigaste ar att jag kanner mig trygg. Det ar en vedervardig kansla att ga omkring och vara radd. Inte bara radd liksom kroppsligen utan ocksa behova oroa sig for att folk ska stjala ens grejer nar man ar borta. Jag tror att det har blir bra. Och imorgon flyger jag till Galapagos!!!! Nu blev ni avundssjuka, va? Det ska bli jattejattekul. Jag har redan brant mig ordentligt i ansiktet efter gardagens strapats, sa jag ska smorja in mig ordentligt. Jag kan tillagga ocksa att jag had een helt sjuk traningsvark igar! Jag kunde inte sova, benen bara varkte! Men Kristin, om du kommer sa maste vi klattra upp dar! Jag ska lagga upp kort imorgon eller sa!

Sen hade jag en liten slang av hemlangtan idag. Det ar ju lite sa nar man far inbjudningar till roliga saker som hander hemma i Sverige. Men man kan bara vara pa ett stalle i taget, och nu ska jag vara pa Galkapagos! Varre kan man onekligen ha det..

Puss och Kram
H

Bergsget..

..har jag lekt idag i brist pa annat! Jag har fortfarande inte hort nagot fran min handledare, suck, men det blir val battre snart hoppas jag. Hor jag inget sa blir det knivigt att aka till Galapagos, jag vill inte aka dit ifall det inte har lost sig har i Quito. Men klattrat i berg har jag gjort iaf! Forst tog jag linbanan upp till 4100 m och sedan klattrade jag vidare mot toppen pa 4680 m. Jag kom inte hela vagen upp dock. Det blev valdigt brant och sa kom det ett moln som svepte in allt i dimma och allt blev morkt. Det var lite laskigt. Och jag tankte att om man anda inte ser nagot sa ar det ju ingen mening att riskera livet! Jag far klattra upp igen nar det ar battre vader! Om jag orkar vill saga. Puh.. Det ar inte mycket syre pa den hojden, jag var helt slut.. Hoppas att jag far tag ratt hostal imorgon..

Puss och Kram
H

En dalig dag...

Usch, idag ar det inte roligt alls! Jag har precis komit till Quito, och han som skulle hamta mig pa flygplatsen var inte dar. Idiot som jag ar sa hade jag inte tagit reda pa adressen till hotellet dar jag ska bo, utan jag visste bara namnet, men det hjalpte inte ett dugg. Nu ar jag pa ett annat hostal, och jag vantar pa att Jenny ska svara pa mitt email och beratta adressen till dit jag ska. Usch och bla.. Pa hostalet dar jag ar nu ar det bara massa fulla backpackers, plus att det ligger i ett omrade dar man inte ska ga ut efter att det blivit morkt. Det ar lite dubbelt for det ar ett valdigt fint omrade, valdigt turistigt, men det ar nog darfor det ar farligt for att det finns sa manga latta byten.

Jag har inte kunnat kolla upp Galapagos annu eftersom det ar lordag och allt ar stangt. Imorgon kommer det ju att vara annu varre, sa jag far val forsoka turista lite. Planen var ju att jag skulle packa upp och ha mig nu, men sa blev det ju inte. Sen maste jag hitta pa nagot den har veckan annars blir jag nog knapp. Grejen ar att det nog inte ar sa billit som det forst verkade att aka till Galapagos, vi far val se vad som hander. Jag ar kanske bara lite kanslig nu ocksa, jag vet inte. Jag har hur som helst kopt hela sansong 2 av Desperate Housewifes, sasong 1 av 24 och sasong 1 av Heroes, sa jag har nog att gora ett tag, men det ar ju inte sa kul att sitta inne pa sitt fonsterlosa rum och titta pa tV-serier. Men det ar klart det ar ju battre an att bli ranad och valdtagen pa gatan. Suck...

Ha det bra
H

Inget pang-pang

Idag skulle jag fa aka ivag med Patricio och skjuta med hans pistoler. Han har namligen en vapensamling med allt fran automatvapen till vanliga pistoler och revolvrar. Vi bestamde klockan fyra men sen horde han aldrig av sig. Suck. Jaja, mamma blir val glad iaf..

Idag var sista dagen pa sjukhuset, och det var en riktigt bra dag! Ju mer man lar kanna folk desto mer ber de en om hjalp och desto roligare blir allt.

Jag tankte lagga upp lite bilder ocksa. Here it goes! Har ser ni bussstationen i Azogues. Inte sa spannande3 kanske, men det ger en idé om hur staden ser ut!

Sen ser ni mig uppe pa ett berg. I bakgrunden Azogues

Sist men inte minst ser vi mig pa min balkong pa hotellet i Miami. Man kan saga att jag hade palmutskt! :-)

Ja, det var de bilder som jag hade med mig den har gangen! Puss och Kram

H

Galapagos??

Jag pratade med min handledare igar (hon som ska till Argentina) och hon tyckte inte att det var nagon mening att jag gick till universitetet nar hon var borta. Detta innebar i praktiken att jag har annu en ledig vecka att spendera. Jag tankte att jag skulle hanga i Quitoi och bara kolla in saker dar, men det ar ju lite trist pa egen hand och sa, MEN da fick jag veta att det bara kostar 200 dollar, alltsa mindre an 1400 kr att flyga till Galapagos!! Jag langtar SA efter att dyka och Galapagos ar en av varldens basta dykplatser. Man kan se valhaj, hammarhaj, skoldpaddor, sjolejon, rockor och jag vet inte hur mycket mer!! Och jag far ju fortfarande lon den 25:e fran Arla... Jag vet att man inte ska vara sa impulsiv, men man maste ta chanserna nar de kommer! En av skoterskorna fran Interplast vill att vi ska aka tillsammans, men arligt talat ar jag inte jattesugen pa att aka med nagon som jag inte riktigt kanner. Det ar sa onodigt att behova kompromissa med vad man vill gora nar det anda inte ar nagon som man ar nara van med. (Sa mycket var allt snack vart forra veckan om att jag var sa ensam! :-))ç

Kristin, jag vet att du sa att vi kanske skulle aka till galapagos, men du vill ju inte dyka, och jag aker garna igen om det nu ar sa billigt!

Har jag berattat om Juan? Han har vuxit nagot helt sjukt, man kanner knappt igen honom. Det kanns nastan lite trakigt eftersom det kanns som om jag aldrig mer kommeratt fa traffa barnet Juan igen. Jag vanjer mig nog snart dock. Och Miguel har ju tva soner SA SOTA!! Jag fattar inte hur han av alla manniskor har kunnat avla sa inteligenta och sota barn! Miguel jr. ar 4 ar gammal, men han ar helt sjukt klipsk. Igar fragade Ma. Eugenia vad han hade kopt for godis i skolan, och hansa att han inte hade kopt nagot for han sparar till ett par skor som han vill ha.

Idag var vi uppe pa ett berg precis vid staden, jag ska forsoka lagga upp bilder nasta gang jag bloggar.. Ar det kallt i Sverige???

Puss och Kram
H

Azogues

Puh.. Da var man har igen! Allt ar bara bra, jag har haft det valdigt bra igar. Det ar roligt att traffa alla igen, vi akte till Cuenca bland annat och kopte typ massor av DVD-skivor typ desperate housewifes och sa som jag kan titta pa i Quito nar jag inte har nagra vanner!

Sen idag har jag varit pa sjukhuset. Det ar alltid roligt! Fast det ar det har med kroppsvatskor som jag inte ar helt van vid. Jag menar, man sitter med ett litet barn som ar alldeles blodigt och som har draglat slem och blod over hela sig, sangen och alla skoterskorna. Sedan borjar barnet att hulka for att krakas, da kan man reagera pa tva satt. Man kan springa fram for att hjalpa det stackars barnet som mar daligt, eller man kan backa lite for att inte fa mer kroppsvatskor an nodvandigt pa sig. An sa lange sa ragerar jag instinktivt enligt det senare alternativet. Men visst, det ar ju inte darfor jag ar dar.

Det var sjukt kallt att ga upp i morse som vanligt, men temperaturen stiger ju allt eftersom saklart. Nagot som man verkligen reagerar pa ocksa ar den otroliga mangd avgaser som ar overallt, det ligger som ett lager i luften hela tiden..

Jaja, ¿que mas? Jag har redan fatt se lite gral doktorerna emellan, och det kan ju vara spannande ibland, men tja, jag vet inte. En av dem ska aka med mig till Piura i november, hon verkar snall men jag har inte pratat sa mycket med henne. Imorgon sa ar det "fest" for alla skoterskor etc som har hjalpt till, end-of-trip-party. Kostnaden per person ar ca 5 dollar, MEN, jag har inte blivit officiellt inbjuden annu. Visst, nagon har sagt typ, ah, du maste komma, men jag har inte riktigt sadar officiellt blivit bjuden. Jaja, det blir nog bra. Men om jag inte blir ordentligt inbjuden sa vet jag inte ifall jag ska ga. Jag menar, det kommer ju bli lika pinsamt dagen efter ifall jag inte gar eftersom folk nog forvantar sig att jag ska det. Jag vill bara att nagon sager det officiellt till mig. Sa, nog med svenskt gnall!

Kram pa er! Skriv mail till mig sa blir jag glad!

H

Stadens ljus...

...ar nagot av det vackraste med att komma till Quito efter solnedgangen. Eftersom staden ligger i bergen sa ser man hela tiden ljus fran kullar och dalar. Det ar ocksa ewn speciell kansla att kanna diesellukten igen fran bilarna och sitta och skumpa fram i en taxi utan sakerhetsbalten.

Jag borjar kanns mig lite ensam dock. Visserligen traffade jag en trevlig kvinna pa flygplatsen och en annan trevlig man pa min citytour i Miami, men tja, jag ar valen social varelse. Hm, nu kom lille hotellpojken och sa nagot som jag nog missforstod. Hm.. Far nog avslkuta och reda ut.

Puss och Kram

H

Miami South Beach!!!!!!

Jag snodde titeln av nagon som suttit vid datorn tidigare och hade Autocomplete pa, men den var ju passande :-)

Idag har jag for egentligen forsta gangen i mitt liv verkligen markt av jetlagen. Jag vaknade upp flera ganger nar det fortfarande var morkt ute, inte alls likt mig, men jag borjar val bli gammal. Sen har jag strosat runt i kvarteren och bara njutit av stammningen. Jag hittade en dykklubb och det hade ju varit fantastiskt kul att dyka idag, men det var tyvarr fullt. Nu ska jag istallet gora en "City Tour" klockan 2. Valdigt turistigt, jag vet, men vad ska man gora?

Jag har ocksa fatt en Starbucks moccha mint choc choc chip frappuchino! Ahhhhh.... Den var precis sa god som jag hade forestallt mig, och da kan vi saga att forvantningarna var skyhoga. Jag har langtat efter den anda sen michael och jag var i London, och bara for att spa pa det hela sa sprang jag forbi tva Starbucks pa resan hit, en i Kopenhamn och en pa Heathrow. Jag far skylla pa alla indier som stod fore mig i sakerhetskontrollen och gjorde att jag nastan missade mitt flyg, och definitivt missade min Starbucks moccha mint choc choc chip frappuchino. De kanske har Starbucks i Quito?

Appropa sakerhetskontrollen. Man far bara ha one item of handluggage, och dom menar vad dom sager. One item, one item. Man kan ha valdigt roligt at folk som forsoker knola ner vaskor i varandra. Ja, tills man behover gora det sjalv vill saga ;-) MEN nar man kommer fram till rontgenmaskinen sa maste man ta ut sin laptop och rontga den separat, men man maste anda kunna bevisa att den far plats i handbagaget. Puh. Detta hade val inte varit nagot problem ifall man inte som jag hade fyllt vaskan till bristningsgransen och sen lagt i lite till. Da blir det jobbigt att oppna och stanga hela tiden...

Na, har det blivit dags for ett dopp i havet innan bussturen?

Kram
H

Nu borjar aventyret..

Sa da sitter jag har pa ett luftkonditionerat internetstalle ett stenkast fran Miami Beach. Inte illa, va? Resan har gatt alldeles utmarkt. Forst sa fungerade inte mina horlurar och jag hade lagt undan alla bocker och sadant i min valdigt proppfulla och tunga och i ooppningsbara vaska, och sa satt jag dar och tyckte synd om mig sjalv som skulle forsoka spendera 9 timmar med att titta pa film utan ljud. Men det visade sig att det inte var glapp i uttaget som jag trodde forst, utan bara fel pa sjalva lurarna, sa jag fick ett par nya och resan var raddad! Nar jag sedan dessutom fick blanda och dricka ett helt gang Calimochos (rodvin och coca cola red. anm.) sa var lyckan total!

Nar jag kom fram i Miami fick jag som vanligt sta i passkontrollko i 100 ar, och sedan nar jag val kom fram sa borjade passkontrollanten att florta med mig!
-Vad ska du gora i Ecuador? Har du pojkvannen dar eller?
-Na..
-Ar han i Sverige da?
-Ja, jo, det ar han.
-Och han slapper ivag dig sadar?
-Ja, jo...
-Du har vackra ogon...
-Ursakta?
-Du har vackra ogon.
-Eh, tack...

Ja, inte undra pa att det tar lang tid att ga igenom passkontrollen ifall de ska halla pa och stota pa varenda tjej som kommer in i landet! Det roliga ar att jag faktiskt kanner igen honom fran nar jag var har for tva ar sen, och han gora samma repliker da, inklusive den om ogonen. Men okej, det ar klart att det ibland kan vara smickrande att fa komplimanger, menb egentligen maste jag saga att jag tycker att det ar valdigt fel av hoom att saga sadana saker i en sadan situation. Jag manar, jag ar ju skyldig att svara pa hans fragor for att komma in i landet, men ar det relevant huruvida jag har en pojkvan eller inte? Det kanske det ar, men da kan han gora det pa ett mer professionellt satt. Jag ar ju anda i en slags beroendestallning dar och da och ska faktiskt slippa massa sliskiga kommentarer. Dessutom kan det stora mig att jag pa nagot satt ska vara tacksam over hans komplimanger. Nar jag kom ut fran flygplatsen och skulle aka mnibuss in till stan sa sa killen jag betalade till "You're very beautiful, where are you from?" Okej, da kande jag att jag inte ar i Sverige igen, dar sager namligen folk inte sa. Och egentligen tycker jag att man inte ska saga sant om man jobbar i ett serviceyrke, ja, eller annu varre en myndighet. Puh, jag kanner att mina feministiska asikter om sliskiga man borjar gora sig paminda igen.

Jaja, sen fick jag ett mail fran min handledare idag. Hon skrev att det vore bra om jag kunde ringa henne den 19:e eftersom hon aker till Argentina den 20:e och ar borta till 1:a oktober. Ja, men suck da.. Varfor kanns det valdigt typiskt ecuadorianskt? Men hon skrev att hon ville att jag skulle ringa eftersom "hon ville planera" medan hon var borta. Planera for vad? Mitt exjobb eller? Vad ska jag gora det veckorna som hon ar borta da? Lasa pa antar jag, men det har jag ju redan gjort.. Jaja, vi far se!

Puss och Kram

H

Dag i mejeriet!

12-timmarspass är faktiskt inget vidare kul varken på dagen eller på natten. Idag åkte jag hemifrån vid femsnåret och kommer väl att komma tillbaka typ vid halv sju ikväll... Böh.. Ikväll ska Daniel Lindström ha fest ute på sitt land. Det vore förstås jättekul att åka dit några timmar och bara bada och grilla, men jag ser inte riktigt hur det ska gå ihop i praktiken. Det blev inte så många timmars sömn i natt, och det lär ju inte bli fler om jag åker till Daniel. Sen är det ju alltid lite tråkigt att vara på en fest där alla är lediga och fulla och man själv ska börja jobba medan de andra tar sista doppet i havet innan de går och lägger sig. Men å andra sidan så är det bara sommar år 2007 en enda gång och sova kan man väl göra, eh, sen? Vi får se. Det är ju fortfarande 4 timmar kvar tills jag slutar...

Jag har fortfarande inte hört något från Interplast angående nästa års resor. Det känns trist, man undrar onekligen ifall man på något sätt har gjort något fel? Man får ju ingen feedback liksom. Hon skulle höra av sig runt "mid summer", fritt översatt i mitten av sommaren. När är mitten av sommaren???

Jo, jag höll på att glömma! Igår fick jag ett sms om att Sofie har fått barn! En flicka som ska heta Alma. Helt vansinnigt förstås, men hemskt roligt. Grattis, Sofie och Knud!

Kram på er!
Helena

Natt i mejeriet

Då satt man här igen! Det är natt i mejeriet och det finns inte så mycket att göra. Men det kanske är bra för då får jag ju lite bloggat iaf! Jag har varit ganska lat de senaste veckorna och bara gått och tänkt på alla viktiga mail jag ska skicka, telefonsamtal jag ska ringa etc. men det har bara inte blivit av! Nu har jag iaf mailat iväg några grejer och så. Och så har jag kommit på vad jag kan göra nästa höst! AFS har ju ett voluntärprogram som jag på något sätt helt hade glömt bort. Men det är ju ett jättebra alternativ ifall jag inte blir dödstråkig och börjar jobba (ja, ja, jag SKA börja jobba. STÖN!) Men det är en så skön känsla när man hittar något som man verkligen vill göra och det liksom pirrar till så där i magen när man tänkler på att det kan bli verklighet!

I helgen var jag på Yxlan och det var helt fantastiskt! Jag sov som en stock och vaknade bara för att peta i mig små kantarellsmörgåsar och ta dopp i det iskalla Östersjön. Smultron blev det en hel del också, och faktiskt så hittade jag även MASSOR av stora, perfekt mogna smultron i Vrinneviskogen när jag sprang milspåret. Det var väldigt svårt att slita sig från de röda bären och jogga vidare. Om någon vill ta en promenad någon gång kan vi gå dit och plocka! Men tack mormor iaf för några jättetrevliga dagar på landet! Jag hoppas att jag kan komma tillbaka snart. Men först är det hårt jobb! Jag jobbar i natt och sedan även natten till söndag, är ledig i ett dygn och sen jobbar jag dagtid måndag till fredag. SEN är jag ledig i sex dagar.

Det roligaste med att plocka kantareller egentligen är inte bara att man får fantastiskt goda smörgåsar utan det är också det är svampplockning är ett socialt spel. Det är en ständig tävling mellan en själv och andra svampplockare som är ute och rafsar i mossan på just ens eget ställe. Tillfredställelsen att hitta svamp är alltså en delad upplevelse att just ha hittat svamp, men också att ha lurat de andra mycket onda svampplockarna. På samma särr känner man sig slug när man täcker över små knattar med rikliga mängder mossa för att de inte ska upptäckas av fienden. Besvikelsen är förstås på samma sätt stor när man istället för skogens guld hittar upprivna hål i mossan och små stumpar där svampen en gång suttit. Då smids planer för hämnd.

Kram på er!
H

Som fisken i vattnet

Nu sitter jag på jobbet och bloggar lite. Det är lördag vilket innebär att produktionen ligger nere men någon måste ändå vara här och typ ta hand om mjölkbilar som kommer in etc. Klockan är 10. Jag har varit här sedan klockan 05:45. Ännu har det inte kommit någon bil. Jag ska vara här till klockan 18. MEN faktum är att jag trivs himla bra på jobbe! Det är massor av trevliga människor, och det är dessutom ganska omväxlande. Jag bestämmer själv när jag vill göra vad (nåja, inte helt och hållet förstås, men det är faktiskt rätt så fritt) Sen är det såklart alltid lite knepigt som nu när det verkligen inte finns något att göra. I teorin skulle jag kunna gå ut och skrubba alla golven i 12 timmar, och ibland gör jag lite sådana ryck, men det är en avvägning såklart. Just idag har jag lite bestämt mig för att ta det lugnt. :-)

På måndag blir det bilbingo i Norrtälje och avsmakning av årets första kantareller!!

Kram på er!

H

Bröllop och mjölkbilar

Förra veckan gifte sig min storasyster och det var väldigt vackert alltsammans. Mycket att göra för att allt skulle klaffa men det var väldigt fint. Och hon var så otroligt vacker. Hon var nog den vackraste brud jag någonsin sett, och det säger jag inte för att hon är min syster utan hon var faktiskt det.

Puh... Då var man inne i en ny epok av sitt liv. Bjärnumtiden är slut, och snart är det dags att börja tänka på exjobb och dylikt. För tillfället jobbar jag på Arla i Linköping och blandar yogurt hela dagarna (och nätterna). Jag har haft en väldigt bra första vecka i Linköping. Ann tog med mig att grilla med lite kompisar och det var verkligen jättekul. Vi var även och åt räkor tillsammans med hennes jobbarkompisar och det var också väldigt trevligt. Jobbet är faktiskt helt okej, jag har några nya sommarjobbskompisar som jag verkligen trivs med, och jag tjänar bra med pengar.

Ibland frågar folk vad man "gör annars", och var man bor och så. Vad svarar man på den frågan? Jag bor i Linköping och jobbar på Arla? Jag läser på Chalmers? Jag har ju inte läst på Chalmers på över ett och ett halvt år. Var bor jag? Hemma hos mina föräldrar? Tja, hur som helst så blir svaren lite olika beroende på vem som frågar...

Om några timmar ska jag till jobbet och göra mitt första nattpass, det blir spännande. 18:30 till 06.00. Låter kanske inte som något drömschema, men vi får se hur det känns.

H

Lund

Jag spontanåkte till Lund i lördags och hälsade på Anna, och det var verkligen precis vad jag behövde! Det var hur kul som helst och väldigt skönt för min grubblande hjärna. På kvällen drog vi till Malmö och gick ut, och det var roligt att få se att världen även befolkas av killar över 19 år. (Jag tycker jättemycket om alla här, men ibland kan det ju vara kul med lite omväxling.)

Jag har börjat att maniskt kolla min mail hela tiden, men i ärlighetens namn vet jag inte egentligen varför. Jag har inget mail som jag väntar på helt enkelt. Men det känns som att jag går och väntar på något. Jag hade samma känsla förut i våras och jag tror att det är väldigt onyttigt. Det är en slags anspänning i kroppen, som när man är stressad eller nervös, och det kan väl inte vara nyttigt att gå runt och känna så hela tiden? Jag vet inte om jag väntar på besked om det där andra stipendiet som jag har sökt. Om det är så så är det urfånigt eftersom jag nästan kan garantera att jag inte får det, eftersom så många söker. Ja, jag har hur som helst fått reda på att jag inte får MFS-stipendiet, har jag sagt det? Det kom lite som en chock för jag var så himla inställd på att det var det som jag skulle vara tvungen att göra i höst. Nu är hösten ett svart hål och jag har så svårt att komma fram till någon bra lösning på vad jag ska göra. Sen vill jag inte göra för mycket innan jag vet att jag verkligen inte åker till Ecuador. Man vill inte få något som man sedan måste tacka nej till. Har ni tips så är det bara att komma med dem!!

Puss och Kram
H

Framtid

Snart är showperioden över och det känns lite vemodigt såklart. Man kan ju inte låta bli att undra när man ska få stå på scenen igen. För det blir såklart väldigt mycket prat om framtiden när man går på en sådan här skola. Det är dags att söka till högre utbildningar, eller ja, helt enkelt låta bli. Man blir inte riktigt klok på vad man ska göra helt enkelt. Jag vet att man inte kan fortsätta inom det här området eftersom det inte finns några jobb. Det kunde ju vara kul att se någon slags statisik ändå, är det verkligen så att 0% kan försörja sig utan att gå på a-kassa? Jag menar hög arbetslöshet är en sak men om verkligen ingen alls kan försörja sig så verkar det ju knäppt... Å andra sidan om jag skulle ägna några år åt detta, vore det verkligen slutet på världen så som vi känner den? Skulle mitt liv vara helt förstört och jag skulle få leva olycklig och fattig i en soptunna? Eller skulle jag rent av kanske vara lycklig över att bara få en chans? Jag bara undrar... Säger inte de lärde att vi bara ångrar sådant vi inte gjort? Jag vet faktiskt inte. Jag vet att jag låter lite hård, men det känns verkligen som att jag inte får eftersom jag måste vara en lyckad människa som inte är arbetslös eller har ett dåligt jobb. Om jag har ett framgånsikt välbetalt jobb men är bitter över att jag inte fått leva ut mina drömmar är jag verkligen lyckligare då? Jag vet inte. Man kan tro på mitt resonemang att jag redan har bestämt mig men det har jag faktiskt inte. Jag är lika hjärntvättad som andra och tror på fullt allvar att det kanske är bättre att vara lyckad på pappret än att vara lyckad innuti. Fortsättning följer.

H

Premiär och sportlov

Puh, premiären är över. Det var lite sådär, för jag var så himla sliten, förkyld och trött. Men det gick ganska bra ändå och premiärfesten var hur kul som helst. Idag har vi inte samling förrän halv fem.. Ahhhh... Sen, typ runt klockan 22 ikväll så har jag officiellt sportlov!! Inte illa, va? Fast det blir en del "jobbande" då också. Först ska jag få färdigt min beryktade ansökan. Jag åker till Göteborg redan imorgon eftermiddag och stannar där till onsdag förmiddag. Jag ser lite grann fram emot att sitta på Chalmers och skriva faktiskt, det blir lite som att tentaplugga igen. Hur som helst, alla ni som vill luncha kan ju höra av er så går vi och tar en vegetarisk låda i kårrestaurangen!

Men sen i slutet av veckan kommer så min belöning för allt slit, då ska mormor och jag åka till Nådendal på spa. Ah... Det ser jag verkligen fram emot.

Något som är lite speciellt med den här föreställningen är att det är så himla stressiga klädbyten hela tiden, det är helt sjukt, det känns inte som om jag står stilla en sekund. Detta medför att man springer in i saker hela tiden och jag har nog ldrig haft så mycket småskador som nu. Sen är detnågot märkligt djur som har bitit mig sp knär. Det är svullet och rött ca 5 cm i diameter med en liten vit prick i mitten (typiskt bett, eller?) och jag vill inte ens tänka på vilken monsterspindel eller dylikt som jag har haft närkontakt med..

Puss och Kram

H

Dubbelt fullt upp tydligen...

Såg precis att min fantasi tydligen är rätt så dålig då båda mina senaste inlägg heter "Fullt upp". Men läsa båda! Texten i dem är inte samma.. Hehe...

H

Fullt upp...

Rep, rep och rep... Men det är kul! Det känns iaf som att det kommer att bli en bra föreställning. Premiär nästa fredag, och alla som vill komma och titta får givetvis göra det!

Vad pågår annars? Jo, jag stör mig på folk som inte svarar på mail som jag skickar till dem. Jag håller ju på och skriver en ansökan för att göra mitt exjobb, och jag mailar och mailar, men får inga svar. Ansökan ska vara inne om 9 dagar! Suck! Alltså, det är inte panik ännu eller så, jag har skrivit typ 1 och en halv sida redan och det får vara som det är. Jag känner mig hyfsat trygg. Men onekligen så skulle det ju inte skada om människor svarade på mail som sagt... Efter tjatmail så fick jag iaf ett mail från handledaren i Ecuador, och hon hävdade att hon inte hade fått mitt förra mail. Jag kollade in min "skickat"-mapp och där var såklart ett mail skickat till exakt samma adress, och då undrar jag: Är det ens möjligt att mail försvinner?! Hur ofta händer det? Det kan väl ändå inte vara så att servrar i världen bara slarvar bort massa data, eller?? Framförallt känns det ju lite svårt att tro på eftersom det alltid händer vid speciella tillfällen. Hur ofta har mail som jag skickat till mamma t.ex. kommit bort? Jaja.. Nu snart ska jag sätta mig och skriva lite till iaf. Det är alltid bara lite tungt att komma igång. Sen hittade jag ett stipedium som man kunde söka som skulle gå till kvinnlig chalmerist som gör exjobb utomlands. Stipediumet är på mellan 50 000 och 100 000. Om jag redan får 25 000 av Sida för att göra det så blir det lite kvivigt att få ihop hur man göra av med så mycket pengar på så kort tid. Jaja, söka kan man alltid...

Häromdagen när jag kom hem ifrån skolan hade jag fått paket! Jag trodde först att det var från min syster för hon bad om min adress för ett tag sedan, men har sedan inte skickat något, men det var inte hon som var skyldig. Till dig som läser detta och som känner dig träffad vill jag bara säga tack. Jag blev lite rörd faktiskt, fast jag kan ju skylla det på att klockan var midnatt och att man ju alltid är lite mer sentimental på nätterna. Tack iaf.. Jag tror inte att det är någon bra idé dock att gå på festen, men vi får se. Det kanske inte ens blir ett datum som jag kan. Eller har du hört något?

Så, nog med internt oförståligt svammel!

Puss och Kram

H