Natt i mejeriet

Då satt man här igen! Det är natt i mejeriet och det finns inte så mycket att göra. Men det kanske är bra för då får jag ju lite bloggat iaf! Jag har varit ganska lat de senaste veckorna och bara gått och tänkt på alla viktiga mail jag ska skicka, telefonsamtal jag ska ringa etc. men det har bara inte blivit av! Nu har jag iaf mailat iväg några grejer och så. Och så har jag kommit på vad jag kan göra nästa höst! AFS har ju ett voluntärprogram som jag på något sätt helt hade glömt bort. Men det är ju ett jättebra alternativ ifall jag inte blir dödstråkig och börjar jobba (ja, ja, jag SKA börja jobba. STÖN!) Men det är en så skön känsla när man hittar något som man verkligen vill göra och det liksom pirrar till så där i magen när man tänkler på att det kan bli verklighet!

I helgen var jag på Yxlan och det var helt fantastiskt! Jag sov som en stock och vaknade bara för att peta i mig små kantarellsmörgåsar och ta dopp i det iskalla Östersjön. Smultron blev det en hel del också, och faktiskt så hittade jag även MASSOR av stora, perfekt mogna smultron i Vrinneviskogen när jag sprang milspåret. Det var väldigt svårt att slita sig från de röda bären och jogga vidare. Om någon vill ta en promenad någon gång kan vi gå dit och plocka! Men tack mormor iaf för några jättetrevliga dagar på landet! Jag hoppas att jag kan komma tillbaka snart. Men först är det hårt jobb! Jag jobbar i natt och sedan även natten till söndag, är ledig i ett dygn och sen jobbar jag dagtid måndag till fredag. SEN är jag ledig i sex dagar.

Det roligaste med att plocka kantareller egentligen är inte bara att man får fantastiskt goda smörgåsar utan det är också det är svampplockning är ett socialt spel. Det är en ständig tävling mellan en själv och andra svampplockare som är ute och rafsar i mossan på just ens eget ställe. Tillfredställelsen att hitta svamp är alltså en delad upplevelse att just ha hittat svamp, men också att ha lurat de andra mycket onda svampplockarna. På samma särr känner man sig slug när man täcker över små knattar med rikliga mängder mossa för att de inte ska upptäckas av fienden. Besvikelsen är förstås på samma sätt stor när man istället för skogens guld hittar upprivna hål i mossan och små stumpar där svampen en gång suttit. Då smids planer för hämnd.

Kram på er!
H