Lite forkyld...

Jag kanner att jag borjar bli lite forkyld, men an sa lange ar det ingen riktig fara. Dagarna fortsatter att rulla pa. Idag var vi pa ett barnhem och gav dem lite saker. Vi har tre patienter fran barnhemmet (varav en av dem som vi var tvungna att avbyta operationen haromdagen), och det var riktigt roligt att se dem i sin vardagliga miljo. En liten kille, Aron, var sa himla gullig! Det fanns manga barn med CP-skador pa hemmet, och ocksa sadana med allvarliga utvecklingsstorningar pga undernaring i tidig alder. Det ar svart att se alla de barnen. Och man ar ju bara manniska sjalv. Pa samma satt som man blir helt kar i sma knubbiga overgivna bebisar och vill ta med dem hem, sa vill man faktiskt inte ta med en 15 arig gravt CP-skadad pojke hem och ta hand om honom, aven fast han nog skulle behova det mer! Man onskar att man vore mer adel, men sa ar det bara inte. Man tycker oerhort synd om dessa barn, och man kan aven tanka sig att donera pengar, men man vill inte behova ta hand om dem sjalv.

Annars fortsatter allt som vanligt. Jag pratade lite med min rumkompis om min lite smatt hopplose medhjalpare och hon overtygade mig om att det inte bara ar jag som inbillar mig, utan att han faktiskt ar som han ar. Imorgon ar sista dagen den har veckan, och aven Sebastians fodelsedag (GRATTIS!) sa medan det firas hemma i sverige sa fortsatter jag med mitt har borta. Pa lordag klockan 5 pa morgonen aker vi till Machu Picchu. Det ska bli roligt, och pa sondag ar det SOVMORGON!!!! Om man inte vill se Machu Picchu i soluppgangen vill saga, men det har jag ju redan gjort en gang, och nagon slags matta far det vara pa saker och ting! Jag gar upp 6:15 varje morgon, tank er det om ni kan!

Puss och Kram
H