Italia

Sa, nu orkar jag faktiskt inte skriva pa engelska mer.. Italienska ska val ocksa undvikas antar jag, hehe.. Naja, min forsta dag i denna gra hala (som de sjong om Parma i Kiss me Kate som mormor och jag var och sag pa Goteborgsoperan) Det ar ju lite markligt nar man kommer ny till en stad och plotsligt ar en hel dags aktivitet att ga och handla mat. Jag bor ihop med en hollandsk kille som verkar valdigt snall och inte sa stokig av sig. Vi har ingen TV eller radio vilket gor att det blir valdigt tyst i lagenheten. Manga skulle kanske tycka att det ar bra med tystnad men jag blir lite knapp av det. Sa jag ska kopa en radio har jag tankt.

Det som har varit mest iogonfallande med den har staden ar att det ar sa vansinnigt kallt overallt! Och da ar jag anda ganska talig mot kyla. Det ar fuktigt och ratt och man fryser konstant. Ni som har bott utomlands kanner sakert igen sig i ocksa att duscharna liksom alltid producerar lite for lite varmt vatten, sa en "varm" dusch gor ofta inte saken battre. Na, men nu sitter jag ju bara och klagar! Jag traffade en jattetrevlig italienare pa ett café i morse. Ja, alltsa inte traffade sa, utan han var agare till caféet. Vi pratade en harlig blandning av italienska och spanska och jag fick lara mig en del om Sverige som jag inte visste. Tydligen ar det sa att vi ar vida kanda for att ha de snyggaste cappuccinodekorationerna! (Man kan forma till kaniner och sant i den vispade mjolken) Sa de bad mig att be er, mina svenska vanner, att ta kort pa nagra snygga dekorationer at dem. Jag sa att jag trodde att det kanske var nagot sarskilt café som hade sa och att jag personligen aldrig hade sett det, men om ni hittar nagot sa skicka det till mig!

Annars har jag inte gjort sa mycket idag. Jag blev uppragad av tva italienare i parken pa gammalt hederligt strandraggarvis. En snygg och en ful. Den snygge var saklart lockbete och gick fram och fragade om han fick prata lite med mig. Mja.. Det dar ar ju sa typiskt. Impulsen ar att bara vara tvart otrevlig men ibland kan man kanna att det kunde vara trevligt att bara prata i fem minuter med nagon. Men sen blev jag inte av med dem. Det tog sakert en timme innan jag hade overtygat dem om att jag skulle ringa sen (yeah right, som om). Jag far ova pa att vara otrevlig helt enkelt. Jag fick ju ova lite italienska iaf! :-)

Jag hoppas att ni kommer att fortsatta lasa min blog, jag ska halla den sa updaterad jag kan. Det har med internetcaféeer ar ju en utdoende fluga i i-lander eftersom alla har internet hemma.

PUSS och KRAM

H