Forsta dagen pa sjukhuset

Ah... Forsta dagen avklarad. Vi har sett alla patienter som kom idag och imorgon ska vi borja operera. Problemet ar att en gang lador med utrustning har fastnat i tullen i Lima, de har sagt att vi ska ha dem har imorgon bitti halv nio, men vi far val se. I varsta fall far vi ge oss ut och kopa de grejer vi saknar, for det ar ju such a waste of time att inte operera. Men hur som helst sa har vi inte sa manga patienter som vi hade velat. 45 st ar schemalagda, men forhoppningsvis kommer det fler att titta pa imorgon. (I vanliga fall opererar vi kanske 70 personer) Det var en ganska trottsam dag, mycket barnskrik och sa, sa det ska bli riktigt skont att ga och lagga sig! Igar vaknade jag mitt i natten av att jag madde fruktansvart illa. Jag blev riktigt orolig faktiskt over att inte kunna jobba idag, men pa morgonen madde jag mycket battre. Jag vet inte varfor jag madde illa, jag trodde att det var hojdsjuka nar jag vaknade men nu tror jag nog mer pa att jag atit nagot olampligt.

De andra i gruppen ar snalla och pratsamma. Min underhuggare Claudio (65 ar gammal) ar valdigt snall men det ar hans forsta resa sa han vet ju inte sa mycket om vad som behover goras. Sen ar jag lite lagd sa att jag gillar att ha kontroll sjalv och gora saker pa mitt satt. Att inte folk gar och pillar i mina papper och sa. Sa jag ger kanske inte stackars Claudio en riktig chans. Naja, jag ska battra mig, prominenta...

Anna, laser du min blog? Skriv en kommentar i sa fall. Det ar sa roligt att vara tillbaka har i Cusco, det ser saklart likadant ut som det gjorde for 5 ar sedan. Jag gick forbi ett stalle vi at frukost pa en gang. Man fick typ fil och flingor, och sedan hur mycket agg och brod man ville. Jag tror vi at minst 4 agg var! Eller fler, jag kommer inte ihag, manga agg iaf, eftersom de ju liksom var gratis. Hehe.. Stallet finns kvar iaf..

Vi kommer att aka till Machu Picchu i helgen, det blir inte sa billgt direkt men man ar ju inte har sa ofta, sa man far ju passa pa ;-) Den fantastiska toppen som jag hade ett kort nar jag sitter pa i mitt rum ar nog kanske stangd, de hade nagot slags lerras for en vecka sen, men jag hoppas verkligen, verkligen att de ska ha oppnat den tills dess, for det ar verkligen bland de haftigaste stallen jag varit pa. Jag skulle sa garna vilja ta en liksadant kort igen... En annan sak som vacker starka minnen ar lukten av gammal indian. Den fanns alltid pa bussar och dylikt bade i Ecuador och i resten av Syd-America. Det ar svart att beskriva den, (det luktar gammal lort saklart), men den ar omissigenkannlig!

Imorgon blir nog en relativt lugn dag om vi bara far tag i de dar ladorna. Vi har ganska fa patienter som ska opereras.

Jag ar valdigt glad att jag har mojlighet att vara med om sadant har. Visst, jag har ju ordnat det sjalv, det ar ingen som har bett mig, men anda att fa ha mojligheten ar jag valdigt tacksam over. Det ar verkligen en speciell upplevelse. Nar jag ser pa de andra i teamet sa ar manga over 60 ar gamla, och tank om jag haller pa med det har tills jag ar 60.. Det ar 36 ar till.. Ganska haftigt. Jag hoppas att det blir sa, och jag ser egentligen ingen anledning till att jag nagonsin skulle sluta..

Puss och kram

H