Arbetssokande i Sydney

Sa, da var jag tillbak afran Peru! Det var ju en upplevelse i sig, och egentligen borde jag kanske skriva om det men nu har jag redan kastat mig in i nasta fas av mitt liv, dvs att soka jobb i Sydney! Peppar, peppar, men det har gatt ganska bra hitills. Jag har ju bara sokt i nagra dagar och jag har redan haft 2 intervjuer och en till om nagra timmar. Vilket ju saklart ar valdigt positivt att jag overhuvudtaget far nagon respons pa mina ansokningar. Hitills har jag bara sokt via natet, aven om alla sager att det basta ar att ga runt med sitt cv och fraga pa stallen, men det kanns ju som att det inte behovs nu nar jag far lite respons pa det jag soker pa natet.. Na, an har jag ju inte fatt nagot sa jag ska inte vara kaxig pa nagot satt! Den forsta "intervjun" jag var pa var jattekonstig, jag blev uppringd i morse och en man fragade om jag kunde komma pa intervju till ett stalle jag sokt till idag klockan 16. Jag sa att jag inte kunde det, eftersom jag redan hade tva intervjuer inbokade idag. Da sa han att de garna ville att jag skulle komma till dom forst eftersom de tyckte om mitt cv (vad har hon nu ljugit ihop tanker ni, men det ar ganska sanningsenligt faktiskt) Iaf, sa sa jag att jag kunde komma pa en gang innan mina tva andra intervjuer. Ok, sagt och gjort. Men det tog tid att hitta stallet, framforallt eftersom han hade gett mig namnet som de ska byta till och inte namnet som restaurangen faktiskt har nu! Iaf, sent om sider kom jag fram och fragade i kassan efter "George". You come at the wrong time, sa killen i kassan. Har du bestamt med honom att ni ska ses? Ja, sa jag, det har jag. Motvilligt gick killen och hamtade George. Nar George kommer ut sager han, har du ditt cv med dig? Ja, har varsagod sa jag. Okej, vi kollar pa det och sa ringer vi upp. Eh, jag trodde att ni resan hade kollat pa det, sa jag. Ja, min buisiness parter har kollat men inte jag. Vi ringer upp. Yeah right att de kommer att gora! Lite snopet, men jag tankte att nasta intervju kan ju inte bli varre iaf. Jag fattar inte riktigt vad som hande, jag antar att han var valdigt stressad bara, men da kan man val saga det, eller? Jaja.. Nasta var iaf pa en bar pa ett hotell i Glebe. Valdigt trevligt omrade maste jag saga! Iaf sa var den intervjun inte heller nagon riktig hojdare. Iaf inte som jag ser det, men det kanske ar for att jag ar van vid ingenjorsarbetsintervjuer med personlighetstest etc. Har tog det typ 5 minuter och han sa att han skulle satta mig pa nagra pass nasta vecka och sen skulle de utvardera om de ville anstalla mig. Jahaja, men problemet med det ar ju att jag ska provarbeta pa ett cafe/restaurang ikvall och da vet jag ju inte om jag har det har jobbet eller inte? Jag vill kanske hellre ha barjobbet, men man vill ju inte chansa och sen sta dar med skagget i brevladan utan jobb! Jag kanske inte ens far nagot av jobben, det vet jag ju inte, men hur svart kan det vara? Det var ju ingen drinkbar, utan bara tappa upp ol och ta betalt, hur dalig kan man vara pa det, och hur dalig maste man vara for att man inte ska fa jobbet? Jag forsokte fraga hur manga andra som provarbetade men fick inget fullgott svar. Iaf, pa cafeet som jag ska till nu om nagra timmar sa hade de tva pass att valja mellan, morgnar 7 am-2 pm, eller kvallar 5pm-11pm. Och helt arligt, om det blir kvallspassen sa kommer jag ju aldrig att se Michael! Kanske inte vart det. Ska vi saga sa att om cafeet efbjuder mig morgnar sa tar jag det, annars vantar jag pa barjobbet?! Om jag nu blir erbjuden nagot av det.. Det far framtiden utvisa..

Kram
H