Ni som någon gång har sett mig så som jag är inför förändringar av olika slag, typ utbytesterminer och dylikt skulle nog känna igen mönstret för hur jag beter mig just nu. Ja, eller ni som har sett mig inför en tenta. Mild ångest kan man kalla det. Inte så att jag på riktigt har klinisk ångest men en mild släng av det har jag allt. Jag var nere med flyttlasset till Bjärnum igår. Vill inte, vill inte, vill inte... Jo, eller såklart att jag vill, men inte just nu! Ge mig typ en 5-6 veckor att göra mig beredd! Fast så här är jag alltid... "Det blir nog bra" som man säger. Men jag är så dödligt trött på just det uttrycket. "Det blir nog bra"... Ja, det är klart att det blir bra! Förr eller senare så blir nästan precis allting "bra". Men man säger bara så när det inte finns något mer att säga. När man har pratat om sina värsta farhågor eller problem som kanske kommer att dyka upp, och man inte egentligen har någon lösning. Då säger man, det blir nog bra, och så byter man samtalsämne.
Och för att spä på mitt hemska ångesttillstånd så är det så att min trogna följeslagare, min mobil Nokia 3210 som jag fick när jag fyllde 18, har börjat bli sämre och sämre. Som det är nu så är nästan hela displayen trasig och det är väldigt svårt att skicka och läsa sms. Jag inser att det inte håller i längden så nu har jag traskat iväg och köpt en ny. Ful och svart är den och spelar fula ringsignaler och jag vill ju ha min gamla!! Suck.. Iaf så eftersom jag inte hittade någon som jag egentligen ville ha så köpte jag billig utan en massa extra funktioner så att jag kan ha den tills det kommer ut någon på marknaden som jag vill ha. Helst en grön. Färgutbudet nu är gråsvart, vitsvart eller rosa. Stön! Men jag kan iaf läsa sms igen nu, så skicka något uppmuntrande till mig ;-)
Puss och Kram
H
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment