Nu har jag varit i Heinekens fabrik i Bergamo! Det var jattekul att se. Jag ahr nagon slags marklig forkarlek for fabriker, jag alskar att fa komma in och titta hur det ser ut och sa. Jag vet, jag ar knapp, men det ar darfor jag laser till ingenjor... Det blev inte sa mycket olprovning dock, vi fick se fabriken och sa fick vi drika ol, men det var inte sa kopplat till smakanalys... Men trots att det ar roligt att se en fabrik sa blir man alltid lite smatt acklad ocksa. Jag menar i varmen och jaststanken. Sen luktade det ocksa koskit eftersom vi var ute pa lander, faktiskt sa mycket att kladerna jag hade pa mig fortfarande lukar av det. Den verkligheten ar ganska langt ifran en iskall Heineken i en snyggt gjord reklamfilm.
Sen pa kvallen sa rakade jag sla pa TV:n nar de sande "Min baste vans brollop" (De har nagon slags Julia Roberts-maraton pa en viss kanal) Och aven fast filmen inte fick mig att lipa lika mycket som forsta gangen jag sag den, da tillsammans med min davarande basta killkompis Johan Larsson, sa tycker jag ju fortfarande att det ar en outsagligt sorglig film. Ja, inte sorglig kanske egentligen, jag menar Julia Roberts kanske liksom inte har ratt att klaga, men jag identifierar mig sa oerhort med henne och nar hon forlorar sa ar det som om de sager att livet ar sa for sana som Julia Roberts. Och dessutom sa tycker jag att Cameron Diaz bara ar naiv! Visst, hon alskar honom, jattefint verkligen, men hon vill ju bara hitta den ratte! Julia daremot vill inte hitta den ratte, men eftersom killen (som jag inte minns vad han heter) helt enkelt AR den ratte sa vill hon ha honom anda. Alltsa ar sannolikheten mycket storre att Julia faktiskt ar mer ratt for honom an Cameron som ju bara har hittat nagon som hon funkar ihop med. Eller sa kan det ju saklart vara sa att killen inte alls ar den ratte och Julia bara lider av separationsangest. Hur som helst sa ar det en hemsk film, och jag kanner verkligen lidandet for stackars Julia. Har ni inte sett filmen sa gor det!
Pa den senaste tiden har min hjarna borjat bete sig markligt bertaffande stavning. Om jag till exempel ska stava till "catena" sa borjar jag skriva t, och det ar valdigt frustrerande. Jag har blivit helt kass pa att skriva sms for jag skriver fel hela tiden. Inte sa att jag har blivit ordblind, for jag ser ju vad jag gor for fel hela tiden, men jag liksom skriver den karakteristiska bokstaven istallet for den jag ska. Jag kanske har brannt sonder mina synapser av allt sprakvaxlande.
Tack Cessie, for halsningen forresten! Hoppas att du har det skont i varmen och att vi kanske ses pa Saro!
Puss och Kram
H
Subscribe to:
Post Comments (Atom)

No comments:
Post a Comment