Vart ska jag borja?

Nu har det hant sa himla mycket roliga saker, sa det skulle ta flera timmar om jag skulle skriva om allt! Men lite ska jag forhoppningsvis kunna beta av iaf!

Idag har jag tvattat. Man inser pa nagot satt varfor manniskor i I-lander, trots deras rikedom och matriella bekvamlighet anda drabbas av depressioner och olycka. Okej, jag erkanner, det dar var kanske lite val overdrivet, men det ar lite sa jag kanner. Om man har en egen tvattmaskin sa ar det klart att man far ren tvatt fort, men att ga till tvatteriet handlar om annat an att bara fa rena klader. Pa tvatteriet traffar man folk! Har jag berattat om tvatteriet forut? Jag tror det. Det ar iaf bara andra utlanningar dar, jag har aldrig sett nagon italienare, fast det finns inga vita utlanningar utan afrikaner, araber och en och annan sydamerikan. Ibland kan jag tycka att det ar jobbigt at sitta dar om dar bara ar man, for de liksom stirrar pa en pa ett satt jag inte uppskattar, men idag var dar ocksa andra kvinnor, och da kanner jag mig trygg. En mork kvinna fragade mig var jag kom ifran. Sverige sa jag, men det hade hon aldrig hort talas om. Jag forsokte med den vanliga, "Du vet, langt norrut, typ mellan Norge och Finland". Ah, sa hon, Schweiz! Naja. Jag fragade henne var hon sjalv kom ifran och da berattade hon sitt livs historia for mig utan att sa mycket som pausa for att andas! Hon kom fran Brasilien, var fodd pa landet, men den storsta staden i narheten var Rio de Janeiro. Hon hade en ganska svar portugeisisk brytning och jag forstod inte allt hon sa, men hon berattade at hennes mamma hade dott nar hon var 8 ar gammal, och hennes pappa nagra ar senare. Hon jobbade som barnvakt och hushallerska, och jag tror att hon var utbildad sjukskoterska vilket medforde att hon ibland aven jobbade med att ta hand om gamla i deras hem. Det var lite oklart nar hon flytade hit till Italien, men det avr nog over tio ar sedan. Hon berattade om favelorna i Rio, och hur radd hon var sjalv for dem. Hon hade aldrig satt sin fot dar. Och den har kvinnan horde inte pa nagot satt till nagon overklass, eller ens medelklass. Jag blev nastan radd sjalv av vad hon sa, och tankte att det var tur att jag redan akt dit, annars hade jag kanske inte vagat. Jag vet iaf att det verkar vara en stad med sa stora klyftor at det inte lonar sig att forsoka latsas at man ar nagot annan an en rik turist for man kommer anda aldrig komma undan med det. Hon berattade ocksa om varfor hon aldrig hade gift sig, att aktenskapet leder till att man far dubbla jobb, men inte ens betalt for allt man gor. Hon hade manga vanner som hade gift sig har, och hon avundades dem inte alls. Visst hade de fatt ett battre liv, sa hon, vilket saklart i det har sammanhanget bara betyder "mer pengar", och hon sa att manga av dem hade gift sig med aldre man, men da far man kanske anda vanta 10, 15 eller tom 20 ar innan de dor. Hon sa att en italiensk man lever mycket lange. Det varsta ar at jag forstar henne. Inte pa det sattet att det nagonsin skulle kunna handa mig, men hon var helt oppen med hur saker var. Vi skojar ju ofta lite i Sverige om rika aldre man, och sneglar lite pa parkonstallationer som verkar besta av ung, fattig, vacker flicka moter rik, aldre, ful man. Men har var det inte tal om att forsoka skyla det med "karleken ar blind" eller dylikt. En italiensk man lever mycket lange. Efter detta pratade vi lite till med de ovriga pa tvatteriet om huruvida det ar tillatet eller inte att ta ut nagon annans fardigtvattade klader for att lagga i sina egna. Sen bjod araberna alla pa bananer. Jag gillar tvatteriet.

Just nu pagar en slags matmarknad har i stan. Det ar verkligen sa himla mysigt att ga runt pa kvallarna och tita pa folk och korvar och ostar! Korvarna ser sa himla oaptitliga ut bara, mogliga och gamla och skrumpna. Jag fragde hur lange de hangde i ett forrad innan man at dem och jag fick svaret 7 manader, samt fragan om jag ville smaka. Naturligtvis sa jag ja, men bara tanken pa att i munnen ha en gris som varit dod i over ett halvar och sedan forvarats i rumstemperatur... Via universitetet fick vi ocksa vara med pa en slags konferans som handlade om olivolja. Sloganen lod "Olia de oliva, european style". Det var ett projekt sponsrat av EU som val i stort gick ut pa att fa forst och framst USA att se europeisk olivolja som nagot av hog klass, nodvandigt i fina restauranger. Mannen som skulle halsa alla valkomna borjade prata. Bla, bla, bla, det gamla vanligt, och alla i salen log lite och sa. Hyckleri egentligen, jag menar alla visste ju saklart att detta var ett slags reklamjippo for att hoja varderingen av italiensk olivolja. Markligt kan tyckas eftersom foredragen var pa italienska och italienarna sjalva knappast saknar tro pa att allt som ar fran Italien ar av hogre kvalitet an allt annat som inte ar gjort har. Naja, da hande det plotsligt nagot. En man i publiken borjade prata hogt, na, sa han, sahar tycker inte jag,. De gor utmarkt olivolja i Chile ocksa, vad ar det for snack, och vada "european style"? Det finns lander i Europa som tillverkar olivolja, men sen finns det manga lander ocksa som inte gor det. Jag tycker att sloganen ar helt fel! Mannen som halsade valkommen borjade forsoka forklara sig, och sa aven at det ju ar et EU-projekt, och sa, men mannen i publiken gav sig inte. De borjade skrika i munnen pa varandra, och holl pa och tjafsa i sakert 10 minuter! (Man kan ju undra vad mannen i publiken ville egentlige, man kan ju inte riktigt byta slogan dar och da) De andra i publiken verkade inte bry sig sa mycket, men jag tyckte saklart att det var enormt fascinerande! Herregud, sa kan man val inte gora!! Jag sag genast fram emot debatten som skulle vara pa eftermiddagen, forvantade mig stolkastning och knytnavsslagsmal. Nu blev det inte sa sen, men jag hade ju iaf fatt se lite av det italienska temperamentet.

Sa som avslutning tankte jag kora annu en omgang, av "Helena's sprakliga teorier". Denna gang galler det ordet "ursakta". Ja, fast inte den svenska varianten da. Pa spanska heter det "disculpa", och pa italienska "Scusa". S:et i scusa ar egentligen en kortform av en slags negation, pa samma satt som vi anvander o:et i typ orolig, oanvandbar etc. Da slog det mig! Disculpa. Dis = negation, culpa = skuld, engelskans blame. Scusa. S=negation, cusa = anklagelse. Ursakta mig, dvs, don't blame me. Anklaga mig inte for det jag gjorde. Hur haftigt ar inte det?!! Det ar ju saklart at engelskans excuse me kommer fran samma. Det kan man ju tanka pa nasta gang man anvander det! Fast det ar ocksa fascinerande hur betydelsen liksom har modifierats. Om man spiller ut nagons kaffe och sedan sager: "Skyll inte pa mig", sa lar man inte fa nagot vanligt tillbaka, men det verkar ju anda vara darifran det kommer.

Puss och Kram

H